Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 18 mars 1944 - Automatiska styranordningar i flygplan, av O Carlstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
TEKNISK TIDSKRIFT
Horisontgyron, fig. 1, innehåller ett gyroskop
med tre frihetsgrader. Rotorn, som är inbyggd i
ett lättmetallhus, roterar med ungefär 12 000 r/m
kring en vertikal axel. Gyroskopets uppgift är att
oberoende av flygplanets rörelser och de därvid
uppträdande accelerationerna hålla
horisontstrecket i horisontellt läge. Härför erfordras att
gyro-rotorns axel ständigt hålles vertikal, och detta
åstadkommes med en speciell
stabiliseringsanordning, som är monterad på gyrohusets undersida.
Den luft, som driver rotorn, strömmar ut genom
fyra diametralt placerade öppningar, vilka ligga
ett stycke under den kardanska upphängningen
och till hälften äro täckta av fyra pendelskivor.
Om systemet redan vid starten intar rätt läge,
hänga pendelskivorna så, att de täcka hälften av
öppningarna. Fyra lika kraftiga luftstrålar rusa
då ut åt sidorna och kompensera varandra. Lutar
däremot systemet är en öppning fullt frilagd,
under det att den motstående är stängd.
Luftstrålarna bli därigenom olika kraftiga, och den
resulterande reaktionskraftens moment framkallar en
precessionsrörelse, som återför gyrosystemet till
rätt läge. Systemet utgöres sålunda av en
gyro-pendel, som stabiliseras omkring lodlinjen av de
fyra små fysikaliska pendlarna.
Fig. 1 t.h. visar ett horisontellt snitt genom
horisontgyron. En vakuumpump suger luft genom
instrumentet, varvid luften strömmar in genom ett
filter på instrumenthusets baksida, passerar
genom kanaler i upphängningsramen och gyrohuset
och driver rotorn genom två munstycken. Luften
går sedan ned i stabilisatorhuset och ut genom
de fyra omnämnda öppningarna och vidare från
instrumenthuset till pumpen.
Kursgyro
Fig. 2 visar en kursgyro i genomskärning. En
sådan kursgyro är i stånd att under begränsad
tid, ca 20 min., visa rätt kurs. Instrumentet äger
sålunda icke förmågan att liksom de i fartyg
vanliga gyrokompasserna självt söka meridianen,
utan det ställes in för hand efter den magnetiska
kompassen. Anledningen till att gyroskopet icke
kan kvarhålla systemet i inställt läge under
obegränsad tid är att söka i de genom flygplanets
rörelser orsakade lagerfriktionerna. Vissa
kurs-gyron äro emellertid så utförda, att de på
elektrisk väg stabiliseras, stöttas, av en
magnetkom-pass, varigenom gyroskopet hindras att vandra
från den inställda kursen.
Gyroskopets rotor med horisontell axel är
lagrad i en ring, som i sin tur är rörligt upphängd
i en yttre, vertikal ring. Systemet i sin helhet kan
utifrån vridas runt medelst en inställningsknapp.
Luften, som driver rotorn, strömmar in genom ett
filter på instrumentets undersida och går in i den
yttre upphängningsringens lagertapp och
fortsätter upp genom ett rör, som mynnar ut i ett
munstycke, riktat mot rotorskovlarna. Luften suges ut
ur instrumentet genom en röranslutning i locket
på instrumentets baksida. På den yttre ringen
sitter en kursskala, som motsvarar en kompassros
och är synlig genom ett fönster på instrumentets
framsida.
Autopilot
Fig. 3 visar en schematisk bild av Sperrys
automatiska styranordning. Horisontgyro och
kursgyro tjänstgöra som styrinstrument och äro
försedda med organ för impulsgivning. Dessa organ
Lagerhus för
Rotor
Làsring
Fig. 2. Kursgyro i
genomskärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
