Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 25 mars 1944 - Några spänningsoptiska undersökningar, av Henrik Nylander - AB Vägförbättringar 25 år, av Richard Smedberg - Blixtkriget och sprängberedskapen, av pzr - Vattenflödet där strömfåror sammanflyta, av N J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
TEKNISK TIDSKRIFT
värme, då materialet är optiskt högaktivare, och
sedan avkyles, under det att belastningen
kvarstår. Deformationerna konserveras härvid, och
den obelastade modellen kan undersökas på
vanligt sätt. Denna konserveringsmetod, som betingas
av speciella egenskaper hos fenolkonsthartset,
möjliggör även undersökning av
rymdspännings-tillstånd. Vid undersökningen uppsågades efter
hand sprickor, där man i betongkonstruktionen i
verkligheten kunde vänta sig sådana, och gjordes
förnyad undersökning.
I nästa undersökning behandlades vissa
krymp-och temperaturpåkänningar i dammkroppar vid
olika avstånd mellan dilatationsfogarna. Två
belastningsanordningar valdes. I det ena fallet
klistrades dammkroppen (10 mm isolonskiva) på
berggrunden (även den 10 mm isolonskiva) och
applicerades vid ändarna av den skiva, som skulle
motsvara berggrunden, två dragkrafter. I det
andra fallet limmades i värme isolonskivan (10
mm isolonskiva) på en träskiva, och limmet fick
stelna i värmen. Vid avkylningen erhölls direkt
temperaturpåkänningstillståndet i isolonskivan på
grund av att träets värmeutvidgningskoefficient
är en bråkdel av isolonets. De två
provningsmetoderna ge extremfallen eftergivlig och fast
berggrund. Resultaten av provningarna ha redovisats
detaljerat för ett fall och sammanställts i tabell
för olika avstånd mellan dilatationsfogarna.
En spänningsoptisk studie av armerad
betongkonstruktion har även utförts. Den berör
lämpligaste armeringen av vinkelformade hörn.
Spänningsfördelningen i hörnet undersöktes dels för
osprucket stadium och dels med de sprickor
uppskurna i modellskivan, som iakttagits vid
motsvarande betongprovning. Resultaten återge
åskådligt verkan av sprickbildningen på
påkän-ningsfördelningen.
Vid platta med ordinär tjocklek, som endast
belastas av böjande moment längs sina kanter,
gäller samma differentialekvation för nedböjningen
som för Airys spänningsfunktion vid
tvådimensionellt påkänningstillstånd. Detta har bl.a. av
Bay indirekt utnyttjats vid beräkning av vissa
svårare tvådimensionella påkänningstillstånd för
att ge spänningsfunktionen konkret innebörd.
Direkt har spänningsfunktionen av Wieghardt
bestämts såsom nedböjning hos platta, belastad på
ett bestämt sätt. Jag anser, att det motsatta
förfaringssättet, nämligen undersökning av
plattböjning genom studium av det tvådimensionella
spänningstillståndet på spänningsoptisk väg just
genom spänningsoptikens rika möjligheter
numera är berättigat. För den skull ha de olika
motsvarigheterna vid plattböjning och
tvådimensionellt påkänningstillstånd utvecklats. Speciellt har
angivits metod för spänningsoptisk undersökning
av påkänningarna vid böjning av polygonformad
platta av godtyckligt utseende på grund av
temperaturskillnad mellan över- och underyta. För
det relativt svårberäkneliga fallet, då plattan är
fast inspänd utefter vissa kanter och fritt
upplagd efter andra, har anförts ett exempel. Ur
undersökningen erhålles bl.a. den grova regeln, att
en platta med olika temperatur i över- och
underyta för undvikande av onödigt stora
temperaturpåkänningar antingen bör utföras fast inspänd
eller fritt upplagd utefter alla kanter. Genom den
spänningsoptiska undersökningen av
platthöjningen undvikas vidlyftiga beräkningar och vinnes
framför allt åskådlighet.
AB Vägförbättringar 25 år. Under det första
världskriget tillkommo i Danmark ett halvt dussin
entreprenadfirmor, av vilka de flesta utvecklat sig till världsbekanta
företag. I Sverige skapades endast en motsvarighet, vilken
emellertid huvudsakligen arbetat på den inhemska
marknaden, nämligen AB Vägförbättringar. Det var eldsjälen
Paul Wretlind, en av förgrundsmännen på vägväsendets
område, som satte i gång, och företaget har utvecklats så
mångsidigt, att firmanamnet numera är missvisande.
Verksamheten omfattar nämligen väg- och brobyggnader,
skogsvägar, vägbeläggningar av alla slag; kommunala
anläggningar såsom gator, vatten- och avloppsledningar,
reningsverk och vattenreservoarer, större terrasserings- och
sprängningsarbeten såsom flygfält, skyddsrum,
fortifikationsanläggningar, idrottsplatser och skjutbanor;
vattenbyggnader såsom kraftverk, kanaler, dammar och
hamnar; industriella planerings- och anläggningsarbeten m.m.
Om åtskilligt av detta skriva nu ledare och medarbetare i
en jubileumsskrift med ett vackert bildmaterial i såväl svart
som färg, vilken har utkommit som det första häftet av 19:e
årgången av Nytt från AB Vägförbättringar. Hildor Melin
skänker oss den sammanfattande redogörelsen m.m., medan
Wilhelm Kruse, Ivar Thorfinn, Erie Back, Gunnar Traneus,
Sture Haag, Per Wretlind, Fritz Palmquist och Hjalmar
Sjöblom rappt skildra olika avsnitt av verksamheten.
Må det tillåtas framhålla önskvärdheten av att normerna
för förkortningar, beteckningar och symboler iakttas.
Richard Smedberg
Blixtkriget och sprängberedskapen. En undersökning
av 39 misslyckade förbindelsesprängningar under nu
pågående krig i Polen, Norge, Holland, Belgien, Frankrike,
Jugoslavien och Ryssland har givit följande resultat:
bristande bevakning eller överrumpling i 17 fall, bristande
tid för förberedelse i 14, felberäknade laddningar i 6,
olämpliga tändanordningar i 2, lätt åtkomliga laddningar
eller tändanordningar i 3 och brist på sprängmedel,
olämplig organisation eller "militärt missgrepp" ävenledes
i 3 fall. (T. Fortif. 1943 h. 3.) pzr
Vattenflödet där strömfåror sammanflyta. En
intressant analys av ett sätt att behandla problemet om
vattnets strömning i de fall, där kanaler sammanflyta eller
dela sig, har lämnats av Edward F Taylor. Han tillämpar
därvid den klassiska momentekvationen. Två
fundamentalt motsatta aspekter av problemet ha behandlats, dels
det fall, då två strömfåror flyta tillsammans och bilda en
enda strömfåra ("gemensamt flöde"), och dels då
huvud-strömfåran delar sig på två mindre fåror ("delat flöde").
Det problem, som uppstår i det första fallet, är i
korthet följande: när två strömdrag förenas till en enda
strömfåra, fixeras djupet omedelbart nedanför
föreningspunkten av bakvattnets tillstånd i den gemensamma
strömfåran och storleken av det totala vattenflödet. Problemet
består i att förutsäga djupet i vardera strömdraget
omedelbart ovanför föreningspunkten. En av faktorerna
härvidlag är det förhållande, vari de båda strömmarna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
