Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1944 - Motordrivna snöslungor, av J Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 april 19AU
429
Fig. 5. Traktordriven snöslunga, typ AJ-42.
(fig. 4). Det är mig icke bekant, om detta
roterande ploghjul i sin ursprungliga form någonsin
har blivit utfört, men vi kunna återfinna
konstruktionen i modifierad form dvs. med
horisontalt liggande axel på de för drift på järnvägarna
byggda, ångdrivna snöslungorna, vilkas nyaste
exemplar är beskrivet på annan plats i detta häfte.
Med en vikt av nära 120 t och ett relativt
långsamt roterande ploghjul med en diameter av 3 m
lämpar sig anordningen dock ej för motordrift.
Här kan endast en lätt och snabb maskin komma
i fråga. Vid den typ, som för röjning av flygfält
lanserats av amerikanarna, har därför ploghjulets
arbete, som består i att ta upp snön och kasta
den undan, uppdelats på två från varandra skilda
maskinelement, nämligen en
inmatningsanordning och ett slunghjul. Därigenom uppnås en rad
väsentliga fördelar. Först och främst fås en
betydande viktminskning, förorsakad därav att
slunghjulet, som nu ej längre behöver bestryka
hela bredden, kan göras mindre, och motorn
utföres med högre varvtal. Dessutom kan nu varje
maskindel bättre utformas med hänsyn till sin
speciella uppgift, varigenom den totala
verkningsgraden kan höjas.
Tack vare Flygvapnets initiativ och insatsen av
dess snöröjningsexpert, flygdirektör S Bjarnholt,
Fig. 6. Snöslungan AJ-42 i arbete; kastvidden är 45 m.
tillverkas dylika motordrivna snöslungor numera
även här i landet av AB Snöröjningsmaskiner i
Västerås. Den först byggda modellen (fig. 5)
ansluter sig i stort sett till de sist nämnda
amerikanska maskinerna. Den är traktordriven och
utrustad med en inmatningsanordning, bestående
av två framför slunghjulsöppningen liggande
cylindriska höger- och vänstergängade
snäckskru-var. Snöslungans olika delar äro lagrade på ett
gemensamt svetsat ramverk, som är fjädrande
kopplat till traktorn med två ledbara armar.
Maskinen kan således följa markens ojämnheter, när
den löper på sina svängbara gummihjul, vilka
äro hydrauliskt höj- och sänkbara, eller när den
glider på sina ställbara medar. Den ävenledes på
ramverket placerade motorn, som utvecklar ca
130 hk vid 2 000 r/m, driver såväl slunghjulet
som matarskruvarna. Det förstnämnda roterar
konstant med 500 r/m, under det att skruvarnas
varvtal varieras i tre hastigheter, beroende på
snötäckets tjocklek. Slunghjulet, vilket i det
närmaste är utbildat som en radialfläkt, löper i en
vridbar plåtkåpa. Genom omställning av kåpan
kan snöstrålen riktas åt höger eller vänster
beroende på vindriktningen. Vid försök med denna
snöslunga vintern 1941—1942 erhölls en kastvidd
av ca 45 m (fig. 6).
Fig. 7. Bildriven snöslunga, typ AJ-i3.
Fig. 8. De koniska matarskruvarna hos snöslungan AJ-43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
