- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
498

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Modernt luftvärn på örlogsfartyg, av A G Jedeur-Palmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498

TEKNIS K TIDSKRIFT

Fig. 13. Laddarbetet vid engelsk 40 mm automatkanon. Det
sgnes vara förenat med stora svårigheter att snabbt ladda
de stora lådorna med bandad ammunition. Största
svagheten hos denna pjäs torde emellertid vara, att de 8
eldrören icke kunna fördelas mot olika mål vid samtidiga
anfall av många flygplan.

Som jag inledningsvis nämnde har närluftvärnet
till uppgift att avvärja alla typer av flyganfall
utom höganfall. Därtill kommer att
närluftvärnet även tjänstgör som närtorpedvärn. Exempel
på näranfall av flygplan visas på fig. 2. Genom
de kraftiga undanmanövrer, som flygplanet utför
från eldzonsgränsen till inriktningsläget, blir den
först öppnade elden främst av störande karaktär.
Från pjäser med snabbarbetande
centralinstrument och gyrostabilisering, som t.ex. de svenska
40 mm automatpjäserna på Sverigeskeppen, kan
emellertid elden redan under denna period bli

verksam. Den egentliga verkningselden insättes
under de 5—10 s, som flygplanet behöver för
inriktning. Genom att flygplanet då flyger så gott
som rakt mot målet, blir träff pr ocenten stor och
verkan god. Om flygplanet icke nedkämpats,
innan det uppnått sitt fällningsläge, bör det
förhindras att återvända till förnyat anfall. För detta
ändamål samt vid överraskande anfall erfordras
utöver det primära närluftvärnet ett sekundärt
närluftvärn.

Kalibern på det primära närluftvärnet, fig.
11—14, håller sig för närvarande vid mellan 37
och 45 mm, med en räckvidd av ca 30—50 hm.
Såväl brandspränggranater som
pansarspränggranater ingå i ammunitionsutrustningarna. De
sistnämnda granaterna ha tillräcklig
genomslagskraft för att skada jämväl pansrade flygplan.
Granaterna äro spårljusförsedda och
själv-sprängas efter utgången lystid. Eldkraften ökas
genom att flera eldrör uppläggas i samma
lavet-tage. Det förekommer sålunda både två-, fyr- och
åttapipiga pjäser. Rikthastigheterna har man med
maskinell kraft lyckats uppdriva till 30 à 40
grader per sekund, vilket ger snabb målfattning och
god följning in på mycket korta avstånd.
Samtliga närluftvärn söker man skydda mot splitter
med fasta skärmar eller med sköldar, som röra sig
med pjäsen. De svenska 40 mm pjäserna, fig. 11,
äro försedda med centralinstrument eller
korrek-tör och kunna därför förväntas ha större
precision än många utländska pjäser, som oftast blott
äro utrustade med ringsikten.

Det är icke endast i fjärrluftvärnets utrustning
som svenska flottan varit föregångare. Vid
konstruerandet av den nu världsbekanta 40 mm
Boforskanonen var det nämligen
Marinförvaltningens artilleriavdelning, som tog initiativet, och av
denna avdelning uppställda
konstruktionsprinciper, som blevo vägledande.

Det sekundära närluftvärnet, fig. 15 och 16, kän-

Fig. 14. Spårljuselden från de engelska örlogsfartygen
utanför Salerno nattetid.

Fig. 15. Flottans vanliga 20 mm automatpjäs, vilken
förekommer så gott som på alla våra fartygstyper. Den är
försedd med tvärriktaxel samt ringsikte och kan betjänas
av en enda man. Eldhastigheten är 360 skottlmin, och
magasin finnas för 25 och 60 skott. V0>= 815 m\s, P = 0,140 kg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free