Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Modernt luftvärn på örlogsfartyg, av A G Jedeur-Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 april 19U
All
Fig. 16. Tysk 20 mm kvadruppelpjäs på en jagare. Den
betjänas av en riktare, två laddare och ammunitionshämtare.
Ammunitionen inmatas med magasin från sidan av pjäsen.
netecknas av mycket stor rörlighet och mycket
stor eldhastighet (400—900 skott/min). Då dessa
egenskaper vinnas på bekostnad av
projektilvikten, stannar kalibern vid 13-—20 mm och
begränsas skottvidden till 1 000—1 500 m.
Ammunitionen är av samma typ som för det primära
närluftvärnet. Även här förekomma
multipellavet-tage, men då dessa för erhållande av erforderliga
rikthastigheter måste göras maskinriktade,
förekomma även enkla, handriktade pjäser, vilka
äro mera funktionssäkra. Pjäserna utrustas med
ringsikte och betjänas ofta av en enda man.
De nämnda egenskaperna medföra, att dessa
pjäser ur eldberedskapssynpunkt äro överlägsna
övriga luftvärnspjäser.
Flygets snabba utveckling under de senaste
decennierna har även framtvingat en enorm
kvantitativ förstärkning av örlogsfartygens luftvärn,
en förstärkning som i stor utsträckning har måst
ske på bekostnad av torpedvärnet och
huvudartilleriet. Sålunda ha slagskeppen numera 16—
20 allmålskanoner, uppställda i 4—5 dubbeltorn
på varje sida samt 60—100 automatkanoner och
kulsprutor. Kryssarna ha 8—12 allmåls- eller
luftvärnskanoner samt 15—30 automatkanoner och
kulsprutor; slutligen ha jagarna 10—12
automatkanoner och kulsprutor, varjämte de medelsvåra
jagarkanonerna ofta kunna inräknas som
hjälp-luftvärn. De speciella luftvärnskryssarna och
luftvärnsjagarna ha ännu starkare
luftvärnsbestyck-ning.
I början av kriget var luftvärnet i allmänhet
otillräckligt och ofta även mindre väl disponerat.
En genomgripande förbättring har sedan ägt rum,
och åtskilliga rapporter från krigets senare år
vittna om luftvärnets ökade effektivitet. Som
exempel må nämnas att det amerikanska
slagskeppet South Dakota i oktober 1942 sköt ned
20 störtbombare och förstörde minst 32 fientliga
flygplan i tre anfall. Slagskeppet erhöll blott en
lättare träff.
Granskar man våra egna örlogsfartyg, skall
man finna, att dessa under kriget fått sitt
luftvärn avsevärt förstärkt. Detta har framför allt
skett genom uppmontering i stort antal av 40,
25 och 20 mm automatkanoner, av vilka en icke
föraktlig del utgöres av för utlandet i Bofors
beställda pjäser, vilka beslagtogos vid krigsutbrottet.
De offensiva operationsgrupper, vilka enligt
försvarets femårsplan skola ingå i flottan, bli
särskilt starkt försvarade mot luften. Om i en dylik
grupp ingå t.ex. 1 kryssare, 4 jagare och 6
motor-torpedbåtar, kan eldkraften utläsas av fig. 17.
Endast en fjärdedel av eldkraften är medtagen
på bilden, dvs. här synes vad som normalt kan
presteras inom en eldsektor från rätt förut till
tvärsut. De svarta kloten äro icke krevadvolymer
utan från de olika kalibrarna var 10 s avgiven
ammunitionsmängd, omvandlad till 10 kg
projektiler och förlagd till resp. kalibrars yttre
eld-zongräns. Eldkraften är på figuren utspridd inom
hela det elevationsområde, som kan behärskas
av respektive pjäs, men kan koncentreras eller
fördelas allt efter behov. Dessutom kunna
naturligtvis närliggande eldsektorer lämna understöd
åt varandra. I detta sammanhang bör påpekas,
att kryssarnas 15,2 cm kanoner äro utformade
som helautomatiska luftvärnskanoner med hög
elevation och stor eldhastighet.
Till slut kan nämnas att de sannolika
utvecklingslinjerna för örlogsfartygens luftvärn äro
högre utgångshastighet för samtliga kalibrar;
högre eldhastighet, framför allt för de grövre
vapnen; sammanbyggande av avståndsmätare,
centralinstrument och kanoner till kompletta
enheter; automatisering av de grövre kalibrarna;
automatisk tempering av granaten i loppet vid
fjärrluftvärnet och ökning av kalibern för det
sekundära närluftvärnet.
Fig. 17. Eldkraften hos luftvärnet på en av de för Flottan
föreslagna operationsgrupperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
