Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Landbassänger av betong, av Sven Olof Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
651
grundplattor överallt komma ned till bärkraftig
mark, alltså åtminstone ned under
matjordstäcket. Finnas svackor i marken, måste bassängen
nedföras så djupt, att stödmurarna överallt få fast
grund, eller också måste stödmurarna fördjupas
i svackorna. Bassängbottnen måste också överallt
ligga på oeftergivligt underlag. Förlägges
bassängen djupare än dessa fordringar föreskriva,
ökas grävningskostnaderna. En djupare
förläggning fordrar alltså en särskild ekonomisk
motivering. De schaktade massorna utläggas så att de
bilda en terrass intill och i höjd med
sidomurarnas överkant. Så skedde i Malmen.
Vattnets omsättning
Även om ingen badar börjar alldeles rent
grund-eller ytvatten på sommaren att "grönska" senast
efter några veckor. Vattnet blir då motbjudande
för bad. Vid hög badfrekvens påskyndas
processen kraftigt, så att vattnet snart blir direkt
hälsovådligt.
Vattnet måste därför omsättas eller renas. I
bägge fallen fordras en cirkulation av vattnet:
vatten måste någonstädes införas i bassängen och
bortföras därifrån på annat ställe, så att en
tillräcklig vattenomsättning ernås. Inga fickor böra
finnas, där förskämt vatten kvarstannar och
motverkar en effektiv rening. Sådana fickor
uppkomma gärna i inåtgående rätvinkliga kanter och
hörn, som t.ex. bildas mellan ett horisontalt golv
och lodräta stödjemurar. Att undvika sådana
fickor var i själva verket en viktig anledning till
att slänter föredrogos framför vertikala
stödmurar mellan de grundare och de djupare
delarna i bassängen.
Cirkulationen ansågs bli bäst, 0111 vattnet leddes
in genom en bottenkulvert längs bassängens
längdaxel (fig. 3). Denna bottenkulvert täcktes
med lösa betongplattor, som fastkilades med
träkilar i falsar i kulvertens sidoväggar. I bassängens
djupaste del fastkilades plattorna så att ett
mellanrum av någon kvadratdecimeter per meter av
kulvertens längd erhölls. I kulverten i slänten
fastkilades plattorna tills vidare utan mellanrum.
Om det införda rena eller renade vattnet icke är
varmare än bassängvattnet, kvarbliver det vid
bottnen av bassängens djupa del. Detta har två
fördelar. Vattnet i bassängens djupaste del
medför nämligen största risken för infektioner, ty
vattnet verkar där med stort tryck och intränger
djupare i öron och näsa på dem, som dyka ned
däri från trampoliner och sviktar. För att kunna
återfinna en drunknande, som sjunkit till bottnen,
är det också viktigt att det djupaste vattnet
är klart.
Om det renade vattnet införes i bassängen på
angivet sätt, fordrar en fullständig omsättning av
vattnet, att det bortföres från ytan. Detta är även
nödvändigt för att kunna avlägsna på ytan
flytande skum, löv osv. Avtappningen kan sålunda
icke ske på bättre sätt än genom skibord, över
vilka ytvattnet får avrinna. Skiborden böra vara
fördelade över större delen av bassängens
omkrets, så att hela vattenytan så småningom verk-
lrngdsn! tt
Fig. 3. Bassängens längdsektion och plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
