Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1944 - STF:s utlåtande om den högre tekniska undervisningen, av H Sy — H V A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(690
TEKNISK TIDSKRIFT
niska utvecklingens främsta linje, vilket på lång
sikt förutsätter egen forskning och egna tekniska
insatser. Ett förhållande, som för små länder
såsom Sverige kan komma att spela en avgörande
roll, är att de större länderna möjligen komma
att efter kriget visa stor återhållsamhet i fråga
om frigivande av tekniska erfarenheter och rön.
Hitintills har Sverige i allmänhet fått disponera
utlandets tekniska resultat på ett mycket tidigt
stadium. En förändring i detta förhållande kan
ha stort inflytande på våra begränsade
möjligheter att göra oss gällande. s
Med all sannolikhet komma även nya tekniska
områden och nya industrier att kräva högt
kvalificerade tekniker och forskare. Exempel äro
lätta att finna. Närmast till hands ligger det
kemiska området, som i stort sett varit allt för
mycket försummat i vårt land, speciellt med hänsyn
till de stora naturtillgångar, som här finnas. Som
ytterligare ett exempel kan nämnas det
elektrotekniska området, vilket på grund av sin
karaktär i mycket hög grad fordrar ingenjörer med
bästa teoretiska underbyggnad, och där behovet
av ingenjörer under en lång följd av år icke
kunnat fyllas ens inom de verksamhetsområden, där
elektroingenjörerna sedan länge varit sysselsatta.
Förhållandet inom det mekaniska området är
likartat, och stort behov beräknas komma att
föreligga beträffande konstruktions- och
driftingenjörer.
Sammanfattas de slutsatser rörande behovet av
ingenjörer, som kunna dragas av de allmänna
utvecklingstendenser, som ovan berörts, finner
föreningen, att antalet nyintagna elever bör ökas
väsentligt snabbare under de närmaste åren, än
de sakkunniga föreslagit. Denna ökning — till
kanske 600 nyintagna elever per år mot slutet av
1940-talet — innebär icke i och för sig, att den
föreslagna ramen för KTH och CTH, 700
nyintagna elever per år, är för trång, men väl att
man måste vara beredd på att nämnda ram blir
fylld tidigare än omkring 1970, nämligen om den
industriella utvecklingen fortsätter i nuvarande
tempo. Föreningen anser därför skäl föreligga att
överväga, vad som i så fall bör göras för att
täcka ett stegrat behov av ingenjörer.
Det närmast till hands liggande alternativet, om
man nu följer de sakkunnigas förslag, torde då
vara att inrätta ytterligare en teknisk högskola.
Det framgår av de sakkunnigas betänkande, att
en sådan åtgärd fördyrar undervisningen med i
runt tal en miljon kronor per år jämfört med en
fortsatt utbyggnad av de befintliga högskolorna.
Mot obegränsad utbyggnad talar emellertid det
förhållandet, att det säkerligen, som de
sakkunniga hävda, finns en övre gräns för den lämpliga
storleken av en högskola.
Om denna gräns ligger vid den föreslagna ramen
för KTH, nämligen 450 nyintagna elever per år,
skulle denna högskola icke böra vidare utvidgas.
För CTH skulle däremot en utvidgning vara
tänkbar, i varje fall så, att antalet nyintagna elever i
de för CTH föreslagna avdelningarna ökas till
samma antal, som föreslagits för motsvarande
avdelningar vid KTH, eller till 364. Den
sammanlagda ramen för bägge högskolorna skulle på
detta sätt kunna ökas till något över 800, vilket
antal kan väntas täcka behovet "under den
framtid till omkring 1970, för vilken man nu behöver
uppgöra plan", bättre än det av de sakkunniga
föreslagna antalet 700.
Det synes därför föreningen välbetänkt att vad
byggnaderna beträffar nu fastställa samma ram
för CTH avdelningar som för motsvarande
avdelningar vid KTH. Med den mindre
differentieringen vid CTH torde detta medföra mycket
måttlig kostnadsökning. En sådan åtgärd skulle
även möjliggöra en mer flexibel fördelning av
eleverna på olika avdelningar.
Av minst lika stor betydelse för den framtida
utvecklingen av teknik och näringsliv i Sverige
som möjligheterna för högskolorna att kunna ta
emot ett ökat antal elever är frågan om de
utexaminerade ingenjörernas kvalitet. De
sakkunnigas förslag innebära betydande förbättringar i
detta avseende.
Mot de sakkunnigas uppfattning, att
nybyggnader i första hand skola utföras vid KTH för de
båda lägre årskurserna vid Valhallavägen och vid
CTH för de båda högre årskurserna vid
Gibraltargatan, är intet att erinra. Föreningen finner det
emellertid angeläget betona, att CTH så snart
som möjligt måste erhålla förutsättningar för att
kunna meddela en fullt högskolemässig
undervisning. Nya professurer och andra
lärarbefattning-ar samt för deras verksamhet erforderliga
hjälpkrafter, laboratorier och penningmedel erfordras
därför i större omfattning och i snabbare takt än
de sakkunniga föreslagit. Då det måste ankomma
på de olika högskolornas administrativa organ
eller på den blivande överstyrelsen att framlägga
detaljerade förslag till utökning av antalet lärare
m.m. vid de tidpunkter, då förutsättningar härför
föreligga vid de båda högskolorna, vill föreningen
inskränka sig till ovan anförda allmänna
uttalande om vikten av, att undervisningen vid CTH blir
kvalitativt jämbördig med undervisningen vid
KTH.
Viktiga grundläggande frågor
Föreningen har med stort intresse tagit del av
de sakkunnigas argumentering i frågan om
inträdesfordringar till de tekniska högskolorna. De
önskemål, som där framföras om en enhetlig
gymnasielinje för blivande ingenjörer, och den
betydelse, som de sakkunniga tillmäta
allmänbildning och språkkunskaper, överensstämma i
alla avseenden med föreningens uppfattning. En
speciellt för blivande ingenjörer anpassad
gymnasielinje, i stort sett motsvarande realgymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
