Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 29 juli 1944 - Erfarenheter från en triangel- och samhällsmätning, av Sigfrid Berne - Träbroar på östfronten, av Sune Ewerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Del av tätbebyggt område med polygontåg.
utgöras till största delen av i marken nedslagna
25 mm galvaniserade järnrör, omgjutna med
betong. Några bestå av i berg nedsatta 16 mm
galvaniserade järnrör kringhuggna med en ring. På
grund av den delvis mycket täta bebyggelsen,
fig. 3, samt de krokiga vägarna blev antalet
poly-gonpunkter relativt stort, nämligen 170.
Polygon-linjerna blevo därför korta.
Polygoniserings- och planläggningsarbetet kan
sammanfattas sålunda. För bestämmandet i
terrängen av sex triangelpunkter har behövts 2
dagar samt för 170 polygonpunkter 8 dagar.
Nedsättning av triangel- och polygonpunkterna har
utförts av en man på 23 dagar. Längdmätning av
180 polygonlinjer tog 14 dagar, avvägning av
polygonpunkterna 7 dagar, vinkelmätning av 14
triangelpunkter 9 dagar, vinkelmätning av 170
polygonpunkter 35 dagar.
Mätningsarbetet
Tidsåtgången för vinkelmätningen är i mycket
hög grad beroende av väderleken; storm skakar
instrumenten, regn och dimma hindra sikten.
Punkt 5 krävde en dags mätning på grund av
blåst; sikternas antal, 9, var också stort.
Vinkelmätningen utfördes som riktningsmätning i fyra
fulla satser.
Till erforderlig hantlangning vid
vinkelmätningen åtgingo 60 arbetstimmar. Den bestod främst i
hjälp vid transport av instrument, inlodning av
signaler samt inhuggning och inmätning av
försäkringsmarkeringar. Småpolygoner och
mätningslinjer inskurna mellan polygonlinjerna
måste utläggas, ehuru polygonpunkternas antal
var stort. Detaljmätningen utfördes i de tätast
bebyggda områdena dels genom polärmätning,
dels genom rätvinklig koordinatmätning;
stränder, ytterområden, gles bebyggelse, vägar, åkrar,
impediment etc. med grafisk mätning; härvid an-
vändes vitlackerade kartblad av aluminium, vilka
tåla fukt utan att krympa. Nivelleringen utfördes
i största utsträckning med tachvmeter. Tiden, som
åtgår för att kartlägga och nivellera av berg
uppdelade och av skog beväxta samt flerstädes tätt
bebyggda områden, är vansklig att beräkna i
förväg. I detta fall var den 170 dagar.
Beräkningsarbetet
Vid beräkning av triangelnätet hade man att
utgå från punkterna 3, 4, 5, 12, 9, 10, 11. Punkt 18
elementutjämnades såsom in- och avskuren i
förhållande till 3, 4 och 5.
Punkterna 13, 14, 15 och 16 ingå i en kedja
byggd på punkterna 4, 5 och 12. Nätutjämningen
av kedjan enligt korrelatmetoden gav riktningar,
vilka med Anérs sats frambragte koordinater för
punkterna 13, 14, 15 och 16. Vid uppställande av
villkorsekvationerna är att märka
anslutningsvillkoret för punkt 5 som känd punkt. Antalet
villkor vid denna utjämning blev alltså 7,
nämligen 5 triangelvillkor och 2 anslutningsvillkor.
Punkt 17 elementutjämnades såsom in- och
avskuren i förhållande till 9, 10 och 11.
Träbroar på östfronten. Under förra världskriget
byggdes ett stort antal ersättningsbroar av trä över Düna
och dess större bifloder. Några av dessa ersättningsbroar
användes endast viss del av året och kunde alltså utgöras
av enklare konstruktioner, såsom pålbroar, bockbroar,
flyt-broar och pontonbroar. En 300 à 350 m lång pålbro för
en körfil byggdes på 10 à 14 dagar och en 300 m lång
bockbro på 4 à 6 dagar, varvid i senare fallet arbetet
bedrevs samtidigt från båda stränderna.
I de mer permanenta ersättningsbroarna utgjordes
överbyggnaden antingen av fackverk med eller utan undre
dragband av stål eller ock av gallerbalkar eller massiva balkar
av trä med överliggande farbana. Mellanpelarna utgjordes
antingen av pålstöd eller stenkistor, beroende på bottnens
beskaffenhet samt ström- och framför allt
isförhållandena. De massiva träbalkarna voro lämpligare än
galler-balkarna, dock tränger vatten lätt ned mellan liv och
underfläns och förorsakar rötskador, som äro svåra att
upptäcka. Sålunda måste i Ryssland av denna orsak
massiva träbalkar i en bro bytas ut efter endast fyra år. När
Ryssland besatte Lettland 1919 inlades en överbyggnad av
sådana balkar, som tidigare hade legat 3^2 år i en annan
bro, visserligen under ogynnsamma omständigheter. Vid
provbelastningen störtade bron. Orsaken visade sig även
i detta fall vara rötskador på grund av vattennedträngning
mellan liv och underfläns.
Vid utförandet av stenkistorna måste stor omsorg
nedläggas på att få kistorna att stå emot de mycket svåra
isförhållandena. Förutom att pelarna försågos med
isbry-tarnosar måste i ett fall särskilda isbrytare byggas
ovanför bron för att bryta sönder de stora isflaken. Trots att
isbrytarnosarna voro mycket kraftigt utförda och skodda
med plåt och vinkeljärn, skadades de vid en bro svårt
vid första islossningen. Härigenom hotades själva bron, men
genom att skyddsmantlar av plåt tillverkades och sänktes
ned på pelarnosarna under själva isgången räddades bron.
Det är icke blott vid nybyggnad av broar utan även vid
utförande av ersättningsbroar av största vikt att känna
till förhållandena på platsen för att kunna välja den
lämpligaste konstruktionen och utföra den så, att den motstår
alla yttre inverkningar, framför allt is (Bautechn. 1943
h. 13/14). Sune Ewerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
