Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 12 augusti 1944 - Metalliska motståndsmaterial för industriugnar, av Gösta Rehnqvist - Gigantisk värmecentral - Beredskapslagring av tackjärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
946
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 13. Badugn på 50 kW för smältning av
aluminium-legeringar.
tionerna använder man motståndselement i form
av spiraler eller korrugerade band. Mera sällan
förekomma raka band eller stavar. Elementen
måste placeras i ugnsrummet på ett sådant sätt
att värmen fritt kan stråla mot det gods, som
skall värmas, men samtidigt måste de skyddas
mot mekanisk åverkan. Om elementen upphängas
på i ugnsvärmen fästade krokar eller klackar,
vilket stundom sker, bli strålningsförhållandena
gynnsamma men risken för att elementen skola
skadas blir givetvis stor. Därför lägger man
numera vanligen in dessa inuti spår i
tegelväggarna (fig. 10).
I speciella fall anbringas elementen på
bärkroppar dvs. keramiska stavar, vilka äro försedda med
spår i vilka motståndstråden eller banden
inläggas. Element inlagda på detta sätt användas
vanligen i en mängd värmeapparater för låga
temperaturer såsom doppvärmare, varmluftsbatterier
etc. Under förutsättning av att bärkropparna
tillverkas av ett lämpligt keramiskt material, som
ej deformeras under temperaturens inverkan och
Fig. Ii. Degelugn för
smältning av
aluminiumlegeringar.
som ej har skadligt inflytande på
motståndsmaterialet kunna dylika stavformiga element
användas även vid mycket höga temperaturer. Ett
exempel på huru stavformiga bärkroppar använts
vid konstruktionen av ett varmluftsbatteri ges i
fig. 11 och 12.
På senare tid ha elektriska motståndsugnar
börjat att användas i allt större utsträckning inom
lättmetallindustrin, dels för smältning och dels
för värmebehandling av det gjutna
lättmetallgod-set. Vid legeringarnas smältning och raffinering
begagnar man sig av tvenne olika ugnstyper,
nämligen badugnar och degelugnar. Fig. 13 visar
en badugn på 50 kW. Motståndselementen äro
inlagda i ugnsvalvet och det underliggande badet
upphettas sålunda genom den värmestrålning,
som kommer från detta.
Fig. 14 visar en degelugn, även denna med en
effekt av 50 kW. Ugnen är tippbar och det för
tippningsrörelsen erforderliga hydrauliska
maskineriet är placerat under golvet i ugnsrummet.
Ugnsdegeln, vilken givetvis är tillverkad av
eldhärdigt gjutgods är placerad i ett cylindriskt
ugnsrum, i vars väggar motståndselementen äro
inlagda.
Slutligen visas på fig. 15 en laboratorieugn av
degeltyp, vilken kan användas upp till ca 1 320°.
Ugnen matas med ca 30 V växelström och har
en effekt av 7 kW. Den har bland annat använts
för härdning av snabbstål med synnerligen gott
resultat. För laboratorieändamål och inom sådana
verkstäder, där förbrukningen av
snabbstålsverk-tyg är så liten att det ej är motiverat att anskaffa
en elektrodsaltbadugn, kan en dylik liten
degelugn vara till stor nytta. Den kan givetvis
dessutom även användas för värmebehandling av stål
och stållegeringar vid lägre temperatur.
Gigantisk värmecentral. Skandinaviens största
värmecentral för bostadshus, som är belägen i Bromma, ger
värme åt 26 fastigheter, använder 10 000 m3/år ved och
förmår hålla temperaturen så väl uppe, att värmeförlusten
i de 800 m långa rörledningarna från centralen till den
längst bort belägna fastigheten begränsas till 3—4°. Genom
anläggningens rörledningar pumpas ca 180 000 1/h. Det
säger sig självt, att en dylik central måste medföra en
väldig arbetsbesparing; hela arbetsstyrkan uppgår till sex
man, vilka samtidigt även tjänstgöra som snickare,
elektriker etc. (StT 17/6 1944).
Beredskapslagring av tackjärn. Kommissionen för
ekonomisk efterkrigsplanering har föreslagit, att
tackjärnstillverkningen under år 1945 skall ökas med 100 000 t. Denna
kvantitet skall enligt förslaget lagras för att motverka den
knapphet på råvaror, som kan befaras inträda efter
krigets slut. För att ett sådant program skall kunna
genomföras, måste man enligt kommissionens uppfattning räkna
med en viss garanti från statens sida. En betydande
ökning av tackjärnsproduktionen kräver betydande
kvantiteter träkol, och det anses, att under instundande
bränsle-år utsikterna komma att bli goda för att anskaffa
erforderliga mängder sådant kol. För de närmast följande
bränsleåren te sig utsikterna mera ovissa, bl.a. med
hänsyn till transportförhållandena (SvD 22/6 1944).
Fig. 15. Degelugn;
maximitemperatur
1 320°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
