Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 12 augusti 1944 - Apatitutvinning ur Alnökalk, av T Heilmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 augusti 19 U
947
Apatitutvinning ur Alnökalk
Civilingenjör T Heilmann, Köpenhamn
Superfosfatfabrikationens viktigaste
fosforsyrehaltiga råvaror äro som bekant fosforit, dvs.
tri-kalciumfosfat, och apatit, vanligtvis fluorapatit
FCa5(P04)3. Under fredstiden importerades
huvudsakligen dessa varor till Sverige, men under
krigstiden har en alltmer ökad produktion av
apatitslig ägt rum vid vissa av de
järnanrikningsverk, som erhålla apatithaltigt avfall från
järn-sligframställningen.
Sverige har emellertid inte helt kunnat täcka
sitt behov av superfosfat på detta sätt, och man
har därför undersökt möjligheterna för
bearbetning av andra apatitförekomster, såsom
förekomsten på Alnö utanför Sundsvall. Här finnas
stora mängder apatitförande kalksten med i regel
60—80 % kalcit och växlande halt av apatit,
magnetit, biotit etc.
Under sommaren 1943 uttogos på olika platser i
närheten av Stolpås på Alnö några ton kalksten,
och med detta parti sten utfördes en serie
försök för att få utrönt, om det var möjligt att
genom flotation framställa ett apatitkoncentrat,
rent nog för superfosfattillverkning, samt som
biprodukter kalcit för användning som
gödningskalk eller till framställning av bränd kalk, och
magnetit för användning i järnverk.
Undersökningarna ha utförts för Kooperativa
Förbundet i Stockholm av F L Smidth & Co. A/S
i Köpenhamn, som under åren före kriget
installerat flera flotationsanläggningar, bl.a. i Finland
och Sydafrika för anrikning av cementråmaterial.
Flotationsförsöken utfördes i F L Smidth & Co:s
anrikningslaboratorium i Köpenhamn, dels som
laboratorieförsök, dels som försök i
halvindustri-ell skala.
Ett genomsnittsprov av den till
undersökningarna använda Alnökalkstenen hade följande
sammansättning:
74 % kalcit,
14 % apatit,
7,5 % kvarts och silikater,
4,5 % magnetit.
Genom en kombination av magnetseparation
och flotation var det möjligt att skilja detta
material i följande produkter:
12—1A % apatitkoncentrat med en halt av ca
80 % apatit, svarande mot 34 % P205 eller
14,8 % P; 14—17 % kalcit (kalciumkarbonat),
DK 622.364.1
motsvarande 7 % C02, samt 1,3 % magnetit,
motsvarande ca 1,0 % Fe;
3 % järnslig med en halt av ca 86 % magnetit
(62 % Fe), 0,6 % apatit (0,1 % P) och resten
huvudsakligen kalcit;
81—83 % gödningskalk med en halt av 80—
82 % kalcit samt ca 5 % apatit.
Genom flotation av gödningskalken kan man
utvinna
60 % kalkkoncentrat med en halt av 96 %
kalciumkarbonat och ca 2 % apatit.
Alnökalken är grovkristallinisk och man kan
med blotta ögat urskilja de ingående mineralen
från varandra. Analyser av väl utbildade
apatit-kristaller, utplockade med pincett, visade även i
de renaste och bäst utvecklade apatitkristaller
alltid en kalcithalt av över 6 % och i regel
omkring 9 %, varför man får anta att apatiten
utkristalliserat i form av blandkristaller med kalcit.
Man kan därför inte vänta att med flotation
komma ned under 10—15 % kalcit i
apatitkon-centratet.
Undersökningarna utfördes först på småprover
av stenen under användandet av diskontinuerlig
målning i laboratoriekvarn, handsiktning, centri-
fVna kalk
Fig. 1. Anrikning av
Alnökalk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
