Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 9 september 1944 - Ur uppfordringens utvecklingshistoria, av Gustaf Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1032
TEKNISK TIDSKRIFT
vid Walsum, utförda för en nyttig last av 14 000
kg vid 20 m/s hastighet och för en spetsbelastning
av ca 7 500 kW.
Spel
De ursprungliga spelen voro linkarspel dvs.
sådana spel, vid vilka linan lindades på en trumma.
Vid dubbel uppfordring äro linkarspelen ofta
försedda med två linkar, vilka genom en
omlåsnings-anordning kunna inbördes förställas, varigenom
uppfordring från olika djup är möjlig. Senare
infördes olika typer av drivskivespel, vid vilka linan
ej är fäst vid linkaret utan kraften överföres från
en drivskiva till linan på grund av friktionen
mellan skivan och linan.
En typ av drivskivespel, som fått stor
användning även för de största gruvspel, är Koepespelet
— uppkallat efter sin uppfinnare Koepe. Det första
spelet av detta slag kom till användning vid
schaktanläggningen Hannover i Westfalen. Vid
denna speltyp, som förutsätter dubbel
uppfordring eller vid enkel uppfordring motvikt, omsluter
linan drivskivan en vinkel av 180° till 225°,
beroende på spelets uppställningssätt. För att
friktionen mellan drivskiva och lina skall bli
betryggande, erfordras normalt att linvikten är
utbalanserad genom en underlina och att
spolningen sker från ett visst ej för litet djup.
Driv-skivans spår har till erhållande av tillräcklig
friktion mellan skiva och lina en infodring av trä
eller läder, varvid man brukar räkna med en
friktionskoefficient /ii=0,2; i svårare fall
tillgripes specialfoder och man kan vid organiska
sådana räkna med /*=0,25. Enligt en uppsats
av professor Hermann Heumann1 skall enligt
förslag av Klein år 1937 i Tyskland försök med
gott resultat ha gjorts med aluminium som
infodring, varvid ett /t^ca 0.65 efter inkörning
skulle ha uppnåtts.
Såväl vid ångdrivna som eldrivna spel använder
man såväl direkt drift som drift över växlar.
I fråga om växlarnas utförande kan skönjas en
tydlig tendens att utföra dem av precisionstyp
helt i olja i fristående växellådor. Asea tillverkar
numera sina större utväxlade spel utelutande med
centralattack, som är en trippel precisionsväxel.
På grund av att vid utväxlade spel större
svängmassa erhålles än vid direktdrivna, söker man
vid stora spelhastigheter att undvika växlar. Till
nedbringande av spelens svängmassa har man på
senare år även börjat utföra dem helsvetsade.
Säkerhetsanordningar
De äldsta gruvspelen voro givetvis utrustade utan
några automatiska säkerhetsanordningar, vilka
numera såväl vid de elektriska som de ångdrivna
spelen erhållit en hög grad av fulländning. Av den
mångfald säkerhetsapparater, som finnas vid ett
större modernt gruvspel, torde bromsarna och
hastighetsövervakarna vara de detaljer på vilka
det mesta tanke- och konstruktionsarbetet
nedlagts.
Vid de eldrivna spelen i Leonardkoppling
motsvaras ett visst läge på styrspaken av en bestämd
hastighet på spelet. På grund av denna egenskap
var det vid dessa spel relativt lätt att på mekanisk
väg anordna en sådan automatisk
hastighetsövervakning, att den tillåtna accelerationen ej
kunde överskridas vid starten, hastigheten i
fort-farighet var bestämd och retardationen vid
spelperiodens slut skedde på avsett sätt. Dessa
förnämliga regleringsegenskaper hos spel i
Leonardkoppling gjorde, att i Tyskland vid
personbefordran med spel av denna typ redan på ett
tidigt stadium tilläts en hastighet av 10 m/s.
Pionjärspelet vid schakt Zollern II är ett exempel
härpå.
Vid ångspelèn och de trefasmotordrivna spelen
var problemet att erhålla en tillförlitlig automatisk
retardation betydligt svårare. Problemet har lösts
genom införandet av hastighetsövervakare, som
genom bromstrycksregulatorer påverka
snabbbromsar, vilka så snart den för ögonblicket til 1
-låtna hastigheten överskrides, genom ökat
broms-tryck återföra spelets hastighet just till det värde,
som är tillåtet vid det läge hissarna för
ögonblicket inta i schaktet. Ångspel och trefasspel
utrustade med dessa anordningar anses numera
så driftsäkra att i Tyskland persontrafik med
dem är tillåten med samma hastighet som vid
Leonardspelen.
Linor
Ett utomordentligt viktigt konstruktionselement
vid en uppfordringsanläggning är linan. De första
linorna gjordes av rep tvinnade av oxhud; sedan
kommo linor av hampa, aloe, järn och slutligen
stål i bruk. Vid Falu gruva levererade
delägarna i äldre tider årligen en halv oxhud per
fjärde-part för tillverkning av gruvlinor. På 1600-talet
voro vid gruvan för lintillverkningen anställda
tre linslagare och två "huddragerskor". Till en
gruvlina åtgingo i allmänhet ca 200 oxhudar. På
grund av läderlinornas höga pris beslöts 1657
att på prov göra "et paar gode iern Kiedior" att
brukas i nya Skeppsstötsvinden och år 1666
beslöts att uppsätta en kedjesmedja vid gruvan.
Parallellt med järnkedjorna användes vid gruvan
allt fortfarande linor av läder och hampa.
Tillverkningen av läderlinor pågick sålunda vid
gruvan ända till slutet av 1700-talet.
År 1796 infördes vid gruvan vridna
järnlänkkedjor, dvs. kedjor med vanliga järnlänkar vridna
ett kvarts varv och tillverkade vid Hennicke
hammare i Värmland. Kedjornas länkar voro
grövre i den mot spelet vettande delen och sedan
jämnt avtagande nedåt. Dessa länkkedjor hade
några år tidigare införts vid Persbergs gruvor.
Oberbergrat Albrecht i Clausthal hade år 1834
utfört försök vid gruvorna i Oberharz med linor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
