Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 21 oktober 1944 - TNC: 21. Måttenheter för tryck, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1192
TEKNISK TIDSKRIFT
TNC
21. Måttenheter för tryck
TNC har vid ett par tillfällen blivit uppfordrad att uttala
sig om korrekta namn och beteckningar för måttenheterna
för tryck. Ett dylikt uttalande förutsätter emellertid att
sådana enheter i och för sig äro fastställda, eller
åtminstone hävdvunna och vetenskapligt godtagbara, och var och
en som känner förhållandena på detta område vet vilket
kaos som för närvarande råder där. För att få tillförlitliga
underlag för sitt uttalande har TNC därför vänt sig till
Kungl. Mynt- och Justeringsverket och till Kungl.
Vetenskapsakademien, från vilka svarsskrivelser nu inkommit.
Båda förorda i första hand tryckenheterna 1 bar och
1 normalatmosfär.
1 bar, 1 b, är lika med 10® dyn/cm2. Vill man härleda
en tryckenhet direkt ur de i gällande lag om mått och vikt
fastställda enheterna för vikt (= massa), 1 kilogram, 1 kg,
och för längd, 1 meter, 1 m, körner man först till den
kraftenhet som i den internationella diskussionen fått
namnet 1 newton, med den provisoriska beteckningen 1 n.
Detta är nämligen den kraft som åt vikten 1 kg ger en
acceleration av 1 m/s2; tidenheten 1 sekund, 1 s, kan anses
som självskriven då den ingår i de flesta måttsystem.
Tryckenheten skulle bli 1 n/m2, och man finner lätt att
1 b= 105 n/m2. Enheten 1 bar har alltså fördelen att stå
i enkelt förhållande till såväl cgs-systemets enheter som
våra lagstadgade måttenheter. Dessutom har den fördelen
att nära överensstämma med det atmosfäriska
normaltrycket. Den finns upptagen i TNC 1, Internationella
bokstavsbeteckningar, tillsammans med tusendelen 1 millibar,
1 mb, som användes inom meteorologin.
1 normalatmosfär, 1 Atm, är lika med trycket av en 760
mm hög pelare av kvicksilver med tätheten 13,5951 g/cm3
vid normalaccelerationen 9,80665 m/s2. Trots att denna
enhet med föga mer än 1 % skiljer sig från 1 bar måste
den av mätteknisk-vetenskapliga skäl behållas, emedan den
användes för definition av enheterna för volym, täthet,
temperatur m.m. Benämningen "fysikalisk atmosfär" anses
ej vara lämplig och bör därför undvikas.
Mycken förvirring har förorsakats av att man vid sidan
av 1 Atm inom tekniken använder en annan tryckenhet av
samma storleksordning, som också kallas 1 "atmosfär"
eller fullständigare 1 "teknisk atmosfär", och som
betecknas 1 at. Den definieras såsom det tryck som på ytan 1 cm2
ger en kraft av 1 "kilogram". Härmed äro vi inne på den
för oss tekniker så genanta historien om misstolkningen
av kilogrammet. Internationellt och i svensk lag är detta
fastställt att vara en viktenhet (= massenhet), och att kalla
tyngden av denna viktenhet för "kilogram" är lagstridigt,
därom råder intet tvivel. Och likafullt använda teknikerna
dagligen en så benämnd kraftenhet med beteckningen 1 kg;
den återfinnes i de dagliga beräkningarna och
provningsprotokollen, i den tekniska pressen, i läroböcker,
normskrifter och officiella handlingar. Det är bedrövligt att
utvecklingen tagit denna vändning, och de påtagliga
svårigheterna att vrida den rätt igen göra saken synnerligen
olustig.
Det tillkommer ej TNC att uttala sig om vilka måttsystem
eller måttenheter som böra användas, men Kungl.
Mynt-och Justeringsverkets och Kungl. Vetenskapsakademiens
ställningstagande i fråga om kraftenheten 1 kg och
tryckenheten 1 at skall i korthet refereras. Båda framhålla det
minst sagt olämpliga i att använda dessa uttryck och
föreslå att man, där övergång till 1 b eller 1 Atm ej kan ske,
åtminstone provisoriskt tar sin tillflykt till endera av
kraftenheterna 1 kilogramkraft, 1 kgf, och 1 kilopond, 1 kp,
och de därav härledda tryckenheterna 1 kgf/cm2 och 1
kp/cm2.
I kgf/cm2 är baserad på kraftenheten 1 kilogramkraft, som
är tyngden av vikten (massan) 1 kg i lufttomt rum på
den ort där mätningen utföres; man bör helst lämna ordet
oböjt i pluralis och säga t.ex. 2 kilogramkraft eller 2
kilograms kraft, icke 2 "kilogramkrafter". Enheten, som är
av franskt ursprung (kgf i= kilogramme force), har
tydligen icke konstant storlek utan varierar från ort till ort,
varför uppgiften om en kraft i kgf eller ett tryck i kgf/cm2.
om den skall vara exakt, även fordrar angivandet av
tyngd-accelerationen på försöksplatsen. För de flesta tekniska
uppgifter kan man dock bortse från denna
storleksvariation.
1 kp/cm2 är baserad på kraftenheten 1 kilopond, som är
tyngden av vikten (massan) 1 kg i lufttomt rum på en ort
med normalaccelerationen 9,80665 m/s2, eller vilket
kommer på ett ut, kraften som åt vikten (massan) 1 kg ger
accelerationen 9,80665 m/s2. Benämningen kilopond och
beteckningen kp, vilka ha införts av
Physikalisch-Tech-nische Reichsanstalt inom dess verksamhetsområde,
uttrycka alltså en fullt bestämd enhet.
Utsikterna för att någon av dessa båda tryckenheter, med
de angivna namnen, beteckningarna (1 kgf/cm2 och 1
kp/cm2) och definitionerna, skall komma till praktisk
användning äro för TNC mycket svåra att bedöma.
Förhållandena kompliceras av att, som bekant, en kraftenhet
med beteckningen 1 kgf, men med den definition som ovan
anges för 1 kp, för närvarande i viss utsträckning
användes i skolorna och i litteraturen och därför även inom den
praktiska tekniken.
Förhållandet mellan enheterna 1 b, 1 Atm och 1 kp/cm2
framgår av nedanstående tabell.
b Atm kp/cm2
1 0,98692 1,01972
1,013250 1 1,03323
0,980665 0,96784 1
Som redan nämnts äger TNC ej befogenhet att ge
rekommendationer i fråga om vilka måttenheter som i praktiken
böra användas, men nomenklaturintresset är intimt
förknippat med själva sakfrågan, och med sikte på önskvärd
reda och klarhet just i nomenklaturhänseende vill TNC
göra följande uttalande:
Det vore lyckligt om man i största möjliga utsträckning
överginge till tryckenheten 1 bar, 1 b, där icke redan förut
1 normalatmosfär, 1 Atm, av speciella skäl användes; det
vore likaledes lyckligt om man helt och hållet kunde
undvika 1 "teknisk atmosfär", 1 at. I en TNC-spalt i Teknisk
Tidskrift 1943 h. 12 s. 158, avtryckt i publikationen TNC
4 s. 14, uttalade sig TNC för beteckningssättet at a. för
"atmosfärer absolut tryck" och at ö. för "atmosfärer
övertryck", i stället för ata och atö. Den gången var det
emellertid ej fråga om själva tryckenhetens beteckning utan
om de "främmande påhängen". I dag vill TNC korrigera
sin rekommendation till: Skriv, där så är nödvändigt,
bar a. när det gäller absolut tryck, och bar ö. när det
gäller övertryck, möjligen även Atm a. och Atm ö., och
beakta de ovan anförda skäl som tala emot "at" och
kombinationer därmed.
Till slut skall TNC begagna tillfället att understryka
följande:
vikt är enligt lagen om mått och vikt liktydigt med massa
och får därför icke användas i betydelsen tyngd (kraft);
tryck är kvoten av kraft och yta när det gäller vätskor
och gaser och bör ej användas i betydelsen tryckande
kraft, tryckkraft;
spänning är kvoten av kraft och yta när det gäller fasta
kroppar och bör ej användas i betydelsen spännande kraft;
en art av spänning är tryckspänning, som ej gärna bör
kallas "tryck"; dessutom har ordet spänning sin
specialbetydelse inom elektrotekniken. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
