Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 28 oktober 1944 - Avnötning och dammbildning vid betongbeläggningar, av G Wästlund - Kooperativa Förbundets takträdgårdar, av Sune Ewerdahl - Kooperativa Förbundets bro över Värmdövägen vid Henriksdal, av Sune Ewerdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1242
TEKNISK TIDSKRIFT
DK 624.025.331 : 666.972
69.025.331 : 691.32
Avnötning och dammbildning vid betongbeläggningar.
Betonggolv kunna utföras på en mångfald olika sätt. Det
vanligaste sättet, som praktiserats här i landet, då det gällt
att utföra släta betonggolv, har varit att lägga en fin
ytsats av cementbruk på ett vanligen hårdnat underlag av
grovbetong. Konsistensen på bruket har varit jordfuktig?
och för att ytan skulle gå ihop vid bearbetningen, har man
måst kombinera trärivning och stålslipning med
vatten-stänkning på ytan. Så utförda golv med såväl Std-cement
som framför allt E-cement ha visat sig damma mycket
samt relativt snabbt nötas ner av trafik.
Betongbeläggningar, som vid utförandet avjämnats direkt
i samband med gjutningen utan extra finsats i ytan, ha i
stor utsträckning använts såväl i det fria (vägar och
liknande) som i fabriker och lagerbyggnader. Dessa
beläggningar ha haft god motståndsförmåga mot avnötning, men
de ha liksom föregående typer dammat.
I amerikansk litteratur rekommenderas utförande av
särskild ytsats på underlag av grovbetong på från svensk
praxis väsentligt avvikande sätt. Sålunda bör ytsatsen
enligt dessa rekommendationer bestå av betong, innehållande
ett graderat stenmaterial upp till en maximal kornstorlek av
9 mm; av ballastmaterialets vikt bör ligga mellan 6,3
och 9 mm. Konsistensen bör vara smidig, och de olika
arbetstempona vid ytsatsbetongens bearbetning skola icke
ske i en följd utan med vissa tidsmellanrum i
storleksordningen en halv timme till ett par timmar, detta för att icke
genom intensiv bearbetning suga upp finmaterial i ytan.
Cement- och Betonginstitutet har nu genomfört en
undersökning av 13 olika betongbeläggningar i avseende på
motståndsförmåga mot avnötning. Undersökningen
genomfördes i Statens Väginstituts nya provvägsmaskin. Här hade
de olika provbeläggningarna lagts in i en cirkulär bana,
över vilken pivåvagnar med olika hjul rullade. Två
vagnar vilade på ståltruckhjul (belastning 400 kg) och två på
läderklädda hästvagnshjul av trä (belastning 100 kg).
Hjulaxlarna bildade 4° vinkel med rörelseriktningens normal,
varför kontakten med beläggningen kännetecknades av
både rullning och glidning. Avnötningens storlek under
trafikens inverkan mättes successivt.
Man fann, att samtliga beläggningar hade en mellan
ungefär 0,4 och 1,6 mm tjock ythud, som var väsentligt sämre
än underliggande delar, i det att det översta lagret relativt
snabbt nöttes bort. Synbarligen är det i praktiken ofta från
betonggolvens allra översta dåliga skikt, som dammet
kommer. Om det är så, att de underliggande delarna äro
kvalitativt bättre, bör man alltså i praktiken kunna väsentligt
minska dammbildningen genom att maskinellt slipa bort
den dåliga ythuden. Denna förutsättning föreligger dock
icke alltid. Effekten av dylik maskinslipning studerades
även vid undersökningen, och den var ytterst påtaglig.
Den inbördes rangordningen mellan beläggningarna
studerades också. Det visade sig i stort sett, att
finsatsbelägg-ningarna enligt svensk praxis voro de övriga markerat
underlägsna, i vissa fall med ända upp till 20 gånger större
avnötning. Ärtsingelbeläggningarna enligt de amerikanska
rekommendationerna, bearbetade för hand, och
vibrobe-tongbeläggningarna voro i stort sett jämngoda.
Man skulle kanske vänta sig, att ärtsingelbeläggningarna
vore svåra att lägga. Så är emellertid icke fallet.
Konsistensen hos betongen i dessa kan hållas smidigare trots lägre
vattencementtal och lägre absolut cementhalt än
konsistensen hos finsandsbruket.
Ärtsingelbeläggningarna ha även prövats i praktiken, i
det att golv dels i Cement- och Betonginstitutets nya
byggnad, dels i det nya bangårdsposthuset i Stockholm belagts
därmed. Erfarenheterna därifrån äro gynnsamma.
Min närmaste medarbetare vid försökens genomförande
har varit civilingenjör Anders Eriksson.
En fullständig redogörelse för undersökningen kommer
att publiceras i Betong 1944 h. 4. G Wästlund
DK 712
Kooperativa Förbundets takträdgårdar. Att kunna
promenera på gångbroar mellan hustaken från Slussen till
Kungl. Slottet och på hustaken få gå genom prunkande
takträdgårdar var en framtidsdröm, som direktör Albin
Johansson i Kooperativa Förbundet sade sig anse icke vara
orimligt att få realiserad, när han underhöll sig med sina
gäster vid en visning av takträdgårdarna på Kooperativa
Förbundets fastighet i Stadsgården fredagen den 15
september 1944.
Dessförinnan hade arkitekt Olof Thunström lämnat en
redogörelse för de arbeten, som utförts för att förvandla
ett tråkigt och naket betongtak med uppstickande
hissmaskinrum, trapptorn och evakueringsrör till en
inbjudande rekreationsplats för de tusentals anställda inom
fastigheten, liksom även för de hyresgäster, som bo där.
Genom takets oregelbundna planform hade det varit
möjligt att ordna ett flertal planteringar av helt olika
karaktär. Man hade emellertid varit tvungen att lägga band på
sin skaparfantasi genom att takkonstruktionen beräknats
för en rörlig last av endast 300 kg/m2, vilket icke medgav,
att gräsmattor förlades var som helst, varjämte
matjordstjockleken hade måst begränsas till 30 cm. För att skydda
takkonstruktionen hade denna försetts med
membranisolering, varjämte särskilda skydd av plåt och asfalt hade fått
anordnas för att i möjligaste mån förhindra skador av
jorden på betongen och av nedträngande rötter. Den yta, som
stått till förfogande, utgjorde omkring 1 500 m2, varav
800 m2 upptas av planterad yta.
För trädgårdsanläggningens planering hade svarat
trädgårdsarkitekt Ulla Bodorff, som närmare redogjorde för
planeringen, växtmaterialet m.m., varefter man var redo
att ge sig ut på en promenad bland anläggningarna. Från
"Skulpturterrassen", där man hoppas kunna anordna
tillfälliga utställningar av skulptur, gick man en bit längs
"Långa gången" utmed Katarinavägen och vek därefter
av ut mot Strömmen, där man kom till "Åttkanten", en
väl vindskyddad plats invid konstnären MasOlles
ateljévägg. Härifrån kom man till "Rosengården" väl
vindskyddad åt öster, söder och väster och med underbar utsikt
över Strömmen. Längst in i en återvändsgränd låg
"Vildmarken". Sedan man återvänt till "Långa gången"
passerade man "Solariet", där soldyrkarna kunna börja skaffa
sig solbränna tidigt på våren och underhålla den långt in
på hösten. Litet längre fram låg "Plagen", en sandyta, där
man kan sträcka ut sig, sedan man svalkat sig under den
intilliggande duschen. Längst österut låg
"Gymnastikterrassen", dagen till ära dukad med kaffebord men i
vanliga fall tillhåll för morgontidiga gymnastikgrupper. I
anslutning till denna terrass funnos duschar för manlig och
kvinnlig personal. Sune Ewerdahl
DK 624.21 : 625.745.12
Kooperativa Förbundets bro över Värmdövägen vid
Henriksdal. Den 15 september invigdes den bro över
Värmdövägen och Saltsjöbanan med tillhörande
vägför-bindelse, som Kooperativa Förbundet jämte några andra
intressenter låtit anlägga. På bron lämnade disponent E
Hamring vid Kvarn AB Tre Kronor en redogörelse för
förhistorien till denna bro- och vägförbindelses tillkomst.
För att klara transportproblemet mellan KF:s anläggningar
på Kvarnholmen och Stockholms Södra beslöts i början av
kriget att på denna sträcka bygga en trådbusslinje för såväl
person- som godsbefordran. Härvid mötte emellertid vissa
svårigheter, framför allt blev korsningen i plan med
Saltsjöbanan vid Henriksdal ett svårlöst problem, som nästan
hade stoppat hela projektet. Det blev nödvändigt att köra
de tråddrivna vagnarna med ackumulatordrift över spåren.
För att komma ifrån denna olägenhet och för att slippa
de mången gång långa väntetiderna vid de fällda
bommarna undersöktes en lösning med skenfri korsning.
Härvid kom man till en lösning med bro över Värmdövägen
och Saltsjöbanan samt anslutande vägförbindelse genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
