Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - »Teknikens revolution» — en ingenjör som kulturkritiker, av Erik Hj. Linder - Handbok för väderleksobservatörer, av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1262
TEKNISK TIDSKRIFT
aktiebolagen, på industriarbetarens
anställningsförhållanden och osäkerhetskänsla, på det olösta problemet om
kvinnans ställning i det industrialiserade samhället, men
framför allt — och med talrika fotografier — på
industristäderna, dessa formlösa, ohygieniska jättemyrstackar, på
annons- och propagandaterrorn, på det hänsynslösa
utnyttjandet av naturtillgångarna -— "rovdrift", säger Hoff
.— och åtskilligt annat. Till sist ställer han frågan, om den
tekniska utvecklingen har uppnått sin kulmen, eventuellt
kan väntas stå inför en stagnation. Han lutar åt den
åsikten, i varje fall vad gäller den mekaniska tekniken. Kemin
har sannolikt åtskilliga landvinningar att göra, medger han
dock (och här sticker läsaren in en undran, om inte denna
vetenskap skall kunna öppna alldeles nya perspektiv, vad
det lider, så att utvecklingen kan börja på nytt). Om
tekniken når detta fulländningsskede, då utvecklingen går
långsammare — och visst har den numera saktat av på
många områden — betyder detta, att världen lämnat
"erövringsperioden" bakom sig för att gå över i en period
av lugnt arbete med "det erövrade". Skall man kanske få
tid att tänka mer på människan i den tid som kommer?
Det kunde kanske av referatet förefalla som om Ove Hoff
vore en ful reaktionär i somliga avseenden; man undrar
mycket riktigt ibland om det är hans mening att vrida
klockan tillbaka. I kapitlet om vår tids planhushållning
dementerar han denna misstanke så uttryckligt som
möjligt: in i den nya tiden måste vi ovillkorligen föra med oss
teknikens vinster. Han är klarsynt nog att inse, att en
teknisk tillbakagång skulle innebära inte bara en ekonomisk
utan även en kulturell katastrof. I samma kapitel får han
tillfälle att syna "de nya systemen", alltså nazism och
kommunism, i sömmarna; han karakteriserar dem som
maskindyrkande därför att båda ägnat den rationella
organisationen sin dyrkan och därför att båda observerat och
utnyttjat det moderna, tekniskt utbyggda samhällets
oerhörda sårbarhet: den som behärskar vissa nyckelpositioner
(exempelvis inom kommunikationsväsendet) behärskar allt.
Kapitlet "Teknikken som politisk Magtfaktor" hör till det
minst tillfredsställande i boken därför att det så tydligt
behärskas av hänsyn till Danmarks läge under ockupationen:
författaren har inte kunnat tala fritt. Huruvida man gillar
det fjärde och sista kapitlet beror däremot på ens egna
åsikter; det är nämligen här som Ove Hoff lägger fram ’Det
tredie Ståndpunkt", den som varken är "tro på
maskinparadiset" eller slappt fasthängande vid det bestående utan
en energisk vilja att bli herre över tekniken och utnyttja
den till människornas väl.
Så här utvecklar han sin grundtes: ser man t.ex.
arbetslösheten främst som ett mänskligt problem och den
enskilde arbetslöse som "et Væsen, skabt i Guds Billede", då
skyller man inte olyckans fortbestånd på teknik och
ekonomi och övermäktiga "faktorer", utan man utnyttjar
teknik och ekonomi för att till varje pris lösa frågan; har
man den religiösa utgångspunkten, skyller man inte
världseländet på "kapitalisterna", på "judarna", på
"kommunisterna" eller på "förhållandena": varje människa känner sin
del av skulden och blir animerad till försök — var och en
inom sitt område — att efter förmåga avhjälpa det onda.
En religiös människouppfattning skall hindra människorna
från att bli alltför trånga specialister, den skall tvinga dem
att söka överblick, att t.ex. fråga efter en uppfinnings
"mening" i vidare bemärkelse, den skall förhindra två stora
missförstånd: tron att tekniken är orsak till vår tids
olyckor och tron att den är orsak till det goda maskinåldern
skänkt. Människan bär ansvaret i båda fallen. Tekniken är
ett hjälpmedel, den är "utan förtecken". En säkrare
inriktning på det mänskliga skulle ha lärt oss det för länge sedan.
Vi borde inte tala om "maskinålderns" problem, utan om
"maskinåldersmänniskans" problem. Samma religiösa
utgångspunkt skulle ge oss ett grepp om friheten.
Manchesterliberalismens frihet var en frihet för den starke,
rovdjurets frihet. Friheten för människan, skapad till Guds
avbild, är friheten att fatta ett beslut, hysa en övertygelse,
det är en frihet under ansvar, som det alltför slitna
uttrycket lyder.
I detta avsnitt kommer Ove Hoff med åtskilliga sociala
och politiska reformförslag, som det skulle föra för långt
att gå in på. Säkert är att detta kapitel — som inte är det
bästa i boken — i varje fall är läsvärt och uppslagsrikt.
Det mest träffande han har att säga gäller behovet av
arbetsglädje och "Bedriftsfællesskab", dvs. samhörighet inom
företagen, samt av decentralisering. Allt skall inte ligga i
centrum, ett fåtal personer skall inte behärska allt;
storföretag bör ligga "på landet"; viss lokal beslutanderätt (till
exempel politiskt) skapar utbredd ansvarskänsla; statens
funktion skall vara kontrollörens, inte ägarens.
På sätt och vis blir resultatet av Hoffs överväganden ett
slags uppfriskad liberalism och i varje fall en klart
demokratisk åskådning; att denna har ett bestämt samband med
den tro, som tydligen är hans innersta patos, kan inte
förnekas. Hans bok är sympatisk, ehuru det inte kan
förnekas, att man här och där tvingas rita ett frågetecken i
marginalen. Han är en utopist, han förenklar, men icke
på något utmanande sätt. Trots sin iver gör han intryck
av att äga det slags insikt i verklighetens komplikation som
brukar kallas gott omdöme. Man har en känsla av, att
boken rätt väl korresponderar med en "maskinålderns
självbesinning", som satt spår litet varstans i världen, och
att mycket av vad Ove Hoff lanserar därför faktiskt är på
väg att förverkligas här och där. Hans rent praktiska
funderingar och uppslag verkar inte så originella — han ägnar
rätt mycket utrymme även åt välkända eller självklara
saker — men de är ingalunda orealiserbara och de har sitt
intresse genom det energiska sätt, varpå han söker sätta in
dem i ett större idémässigt sammanhang.
Erik Hj. Linder
DK 551.501.1
Handbok för väderleksobservatörer, utgiven av Statens
Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt (instruktioner nr 505),
Stockholm 1944. 113 s„ 38 fig. 5 kr.
Den första svenska handledningen vid meteorologiska
observationer utgavs 1858 av professor E Edlund. Den
utkom 1882 i ny, av professor H E Hamberg omredigerad
upplaga. Sedan flera år ha dessa upplagor varit utgångna.
De ha i viss mån, vad Meteorologiska Anstaltens behov av
handledning för sina observatörer angår, ersatts av
specialinstruktioner såsom instruktion för mätning av
nederbörd och snötäcke (1933), instruktion för termometrarnas
skötsel och avläsning (rotaprinttryck 1934) samt av korta
anvisningar rörande vissa observationers utförande, som
inarbetats i "Instruktion för avfattning au
väderlekstelegram" (1940).
Då nu en fullt ny och modern handledning för
väderleksobservatörer framlägges i tryck av Meteorologiska
Anstalten, är denna åtgärd betingad dels av behovet av en
enhetlig planmässigt uppställd handbok för observatörer
och av meteorologiska observationer intresserade, dels av
önskvärdheten av en sådan handbok även för
undervisningsändamål.
Handboken tar i främsta rummet sikte på de
observationer, som i allmänhet utföras vid de meteorologiska
stationerna av andra och tredje klass, samt vid de militära
väderleksstationerna. Den behandlar därför endast allmänt
förekommande observationer och de instrument, som
användas vid dessa. För de mera speciella observationer,
som förekomma vid aerologiska stationer, såsom
pilot-ballongviseringar samt meteorograf- och
radiosondupp-sändningar, äro särskilda instruktioner dels redan utgivna,
dels under förberedelse.
Efter en inledning, som behandlar de olika
meteorologiska iakttagelsernas ändamål, stationernas indelning,
observationstider m.m., följer först ett kapitel över de
vanligaste meteorologiska mätningarna, omfattande lufttryck,
lufttemperatur, luftfuktighet, temperaturmätningar i mark
och vatten m.m., vindriktning och vindstyrka och neder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
