Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Teletekniken i Schweiz just nu, av Björn Nilsson och Hans Werthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1266
TEKNISK TIDSKRIFT
tekniska problem med undervisning och
principforskning.
Institutet för teleteknik under professor E
Baumann meddelar undervisning i telegrafi, telefoni
och radioteknikens grunder. I forskningsfrågor
samarbetar man huvudsakligen med det
schweiziska telegrafverket och Hasler AG. Som exempel
på vad som uträttats kan nämnas ett nyligen
driftfärdigt tolvkanalbärfrekvenssystem för
kabel, det första i landet. Problemet blev aktuellt
genom tilltagande kabelbrist, varför man gav
institutet i uppdrag att konstruera en
provförbindelse mellan Zürich och Bern, 60 km, tre
överdragsstationer. Sedan denna sträcka med gott
resultat tagits i bruk, ha planerna nyligen
överlämnats till industrin för fabrikation. Systemets
princip är den tyska med talbanden mellan 12
och 60 kp/s och det arbetar på 0,9 mm ledare i en
kabel, där pupiniseringen borttagits. Eftersom
Schweiz i stor utsträckning är automatiserat,
måste man också i samtliga kanaler kunna
överföra fingerskiveimpulser, vilket för undvikande
av falska signaler sker med en blandning av 3 000
och 3 500 p/s. Dessa båda frekvenser moduleras
på mottagarsidan till 500 p/s, som likriktas och
sedan ger impulser i takt med de ursprungliga.
Bland övriga svårigheter under arbetets gång kan
nämnas, att det blev nödvändigt utveckla
järnpulverkärnor, vilka förut ej tillverkades i landet.
Forskningen i denna sak fortsätter emellertid
ännu, ej blott på ETH utan även hos industrin.
En mängd detaljproblem på projektet har lösts
av studenter i form av obligatoriska självständiga
uppgifter (motsvarande konstruktionsuppgifter
vid KTH). Medan arbetet pågick som intensivast,
tjänstgjorde 12—15 personer på institutet och
förbrukades 4 000—5 000 kr/månad, trots att åtta
montörer voro avlönade av telegrafverket.
Institutet för högfrekvensteknik har som
föreståndare professor F Tank, specialist på
ultra-kortvåg, varför det är naturligt, att verksamheten
till stor del inriktas på detta aktuella område.
Som komplement till professor Baumanns
undersökningar över mångkanalsystem på tråd har
professor Tank nyligen projekterat och
utexperimenterat ett trådlöst tiokanalsystem för
ultra-kortvåg med frekvensmodulation, 1—2 m
våglängd. Schweiz är med sina höga berg utmärkt
väl ägnat för sådana förbindelser. Till att börja
med planeras en linje St Gallen—Genève med
relä-stationer på ca 100 km avstånd, men så
småningom avses att förse hela landet med ett
automatiserat ultrakortvågsnät. Det på institutet utvecklade
systemet har nyligen överlämnats till teknisk
bearbetning och fabrikation. Experimenten
fortsätta emellertid ännu ute på försöksstationer.
Sändaren i professor Tanks system ger 10 W,
men ännu på 1 W är man 200—300 gånger över
störnivån. Som kretsar för ultrakortvåg användas
cylindriska hålrumresonatorer, liksom på alla
extremare konstruktioner vi hade tillfälle att se
i landet. Det ursprungliga talet moduleras resp.
demoduleras i två omgångar. Genom direktorer
och reflektorer av en kvarts våglängd är
antennsystemet starkt riktat. På grund av denna
riktverkan och frekvensmodulationen har speciell
tal-förvrängning ansetts överflödig för
hemlighållandet av samtalen. Dessa försök ha haft till
konsekvens, att stabiliteten hos cylindriska
hålrums-resonatorer för närvarande är under principiell
utredning på institutet. En annan undersökning
gäller klystroner och deras egenskaper som
förstärkare och generatorer vid våglängder av
storleksordningen 10 cm. Problemet att kunna
förstärka ultrakortvågssignaler blir allt mer
aktuellt, och någon god lösning har hittills ej
offentliggjorts. De klystroner, som framställas på
institutet, ha cylinderresonatorer och metallhöljet som
rörvägg, alltså tillgängligt för avstämning,
varvid det gäller att få fram en god tätning mellan
isolationsmaterialet (steatit) och metallen. En
annan fråga gäller katoden. Vid mottagning
önskar man en möjligast smal elektronstråle för
att hålla nere brusnivån, medan vid sändning
katoden skall ge en kraftig ström. För detta
senare ändamål har man gjort lyckade försök med
en direkt uppvärmd ytkatod av volframbleck.
Vid de stora strömstyrkor (150—200 A), som
använts till upphettningen, måste speciella
anordningar för kompensation av magnetfältet vidtas.
Störst bland de elektrotekniska laboratorierna
är institutet för teknisk fysik med ca 50 anställda
och en årsomsättning på 400 000 kronor. Här har
man föga beröring med undervisningen, ty inga
laborationskurser utföras på institutet.
Arbetsfältet spänner över avsevärda områden och har
under de senaste åren till stor del varit militärt
inriktat. Optisk-teletekniska apparater synas dock
utgöra institutets specialitet. Som exempel kan
nämnas den stort upplagda, sedan fem år
bedrivna forskningen kring en
television-storbildsprojektor samt en kronograf för mätning av
projektilers utgångshastighet, V0-mätaren, vilken
konstruerats och för närvarande utarbetas på
institutet. Dessutom behandlas där i allt större
utsträckning materialfrågor, som aktualiserats
genom importsvårigheterna, t.ex. smörjoljors
egenskaper. I samarbete med industrin
undersökes polvmeriseringen av fenoplaster vid
hög-frekvensupphettning. Till institutet hör en
konstruktionsbyrå samt en välutrustad
glasbiåsar-verkstad. där t.ex. elektronmultiplikatorer och
katodstråleoscillografrör framställas. — Det mest
omfattande av arbetena på institutet är
storbildprojektorn. Den skall kunna ta upp ett utsänt
televisionsprogram (per kabel eller trådlöst) och
projicera det på filmduken i en biografsalong.
Enligt professor Fischers uppfattning kan man
aldrig med ett katodstrålerör uppnå tillräckliga
ljusstyrkor, och tiden för "efterlysning" på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
