Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Teletekniken i Schweiz just nu, av Björn Nilsson och Hans Werthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 19 Ak
1267
stor skärm blir också för lång. Man använder
sig i stället av en elektronstråle endast för
punktvis styrning av ljusströmmen från en separat
ljuskälla, som kan göras mycket stark.
Styrningsprincipen är uppfunnen av professor Fischer och
består däri, att ytan på ett tunt (0,1 mm)
vätskeskikt deformeras genom elektrostatiska krafter,
alstrade av katodstrålar. Det genom vätskeskiktet
gående ljuset avlänkas genom linsverkan och blir
projicerbart på filmduken från att förut ha varit
spärrat. Vätskan (framställd av mineralolja)
skall ha en viss ledningsförmåga och ligger på en
glasplatta, som är överdragen med en ledande,
genomskinlig beläggning. Plattan måste kylas
under rotation med hänsyn till den kraftiga
ljusström, som passerar oljefilmen. Utförandet av
projektorn (se fig. 1) blir oerhört komplicerat.
Man behöver blott tänka på, att glasplattan med
sitt vätskeskikt måste rotera i vakuum.
Utexperimenterandet av en lämplig vätska pågår sedan
flera år och erbjuder stora svårigheter. De
använda substanserna ha nämligen bl.a.
benägenhet att kemiskt förändras genom
elektronbombardemanget, vilket gör, att bildkvaliteten hos
den färdiga projektorn ännu ej blivit
tillfredsställande. Om den beskrivna metoden är den
enda framkomliga för lösande av televisions-
Fig. 1. Biograf projektor för television. En kraftig
ljusström kommer från båglampan till vänster, passerar upp
genom vakuumkärlet i mitten med sin roterande glasplatta
och går ut till höger.
projektorns problem, måste man säga sig, att
denna ännu ligger långt från det praktiskt och
ekonomiskt realiserbaras område, ehuru ett
oerhört omfattande och banbrytande arbete
uträttats. Det är dock glädjande, att man i ett litet
land haft djärvheten att gripa sig an med
televisionsproblemen.
Den rent teoretiska forskningen inom fysiken
utföres på institutet för fysik under professor
P Scherrer. Detta hindrar dock ej, att där utförda
undersökningar ofta kunna komma tekniken till
omedelbar nytta. Som exempel kan nämnas
försök med piezoelektriska kristaller, vilka sedan
längre tid försiggått på institutet. Kvarts är i
Schweiz liksom här mycket svåråtkomligt, men
man har lyckats odla icke-hygroskopiska
kristaller av kaliumfosfat, vilka vid vanlig
temperatur äro jämförbara med kvarts. Deras
tryckkänslighet stiger då temperaturen sjunker och närmar
sig vid — 100° seignettesaltets. Kristallerna
tillverkas nu tekniskt och användas i filter vid
frekvenser över 50 kp/s, medan de teoretiska
undersökningarna fortsätta på institutet för fysik.
Institutets huvudsakliga verksamhet gäller dock
kärnfysik och det därmed förbundna studiet av
atomomvandlingsprocesser. Det hittills enda kända
medlet därför är att beskjuta vilande atomkärnor med
ytterst snabba andra kärnor, ofta protoner. Detta
kan antingen ske på elektrisk eller radioaktiv väg
(a-strålar). Institutet förfogar över två
imponerande instrument för elektrisk acceleration av
atomkärnor, tensatorn och cyklotronen. Den förra
verkar rent elektrostatiskt med transformatorer
och likriktare (ger ca 1 MV), medan den senare
är elegantare och kräver mindre plats; där tvingas
kärnorna under acceleration att gå i spiral genom
en mellan två cylinderhälfter pålagd
högfrekvens-spänning på 50 kV och ca 20 m våglängd samt
ett kraftigt magnetfält vinkelrätt mot kärnornas
rörelseplan (Tekn. T. 1939, s. E 94). Man kan i den
schweiziska cyklotronen uppnå en energi hos
cc-strålar av 24 • 10° elektronvolt, medan dessa,
om de emitteras från ett radioaktivt preparat,
blott komma upp till 8 • 10° elektronvolt.
Atomomvandlingsprocesserna ha stor betydelse för
kemi och biologi, och studiet av deras
energiförhållanden bjuder på ännu oanade möjligheter.
Institutet för tillämpad elektroteknik under
professor B Bauer har tillsammans med ett par
institut vid mekaniska avdelningen beträtt en originell
och intressant väg för anknytning till praktiken
genom uppbyggandet av ett "Fernheizkraftwerk".
Detta har till uppgift dels att förse något
hundratal statliga, kantonala och privata byggnader i
Zürich med värme, dels att utgöra en
mönsteranläggning, studie- och laborationsobjekt till
tjänst för undervisningen. Huvuddelen av
kraftverket byggdes 1930—1932 för en kostnad av
6 Mkr. Till följd av stigande priser och brist
på kol har senare (1943) även ett värmepump-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
