Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Användningsområden för mikrohårdhetsprovning, av E Börje Bergsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1302
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 14.
Ytskikten avvarmalu-minerat järn.
V är mebe
handlat 3 h vid 950°. [-Intrycksbelastning-]
{+Intrycksbelast-
ning+} 50 g.
Diffusionsskikt (uppifrån räknat) Htp=386 kglmm2;
Hvp i= 292 kglmm2; Hepc=210 kgfmm2; järn Hvp = 143
kg I mm2 (X 350).
var homogent eller icke. En jämn ritsa erhölls
överallt, vilket visade att strukturen var homogen.
Därefter utfördes intrycksprovningen med
vic-kersdiamant, 100 g belastning. Provningen
företogs längs vissa stråk, efter ett från början
uppgjort system. Efter mätning av
intrycksdiago-nalerna och beräkning av hårdheten erhölls en
god uppfattning om hårdhetsfördelningen i fogen.
25 g 50 g
Fig. 15. Ytskikten av varmaluminerat järn. Ej värmebe-
handlat. Vickershdrdhet: järnaluminidskikt 770 kglmm®
järn 120 kglmm2 (X 350).
Fig. 16. [-Sprödhets-mätningar-]
{+Sprödhets-
mätningar+} på
ett par olika
glassorter
(enl.
Bernhardt3).
Några representativa resultat från dessa
provningar framgå av fig. 12, vilken visar ena hälften
av tvärsnitt från svetsfogen. Själva
grundmaterialet är avgränsat från svetsen genom en grov linje.
De klenare linjerna beteckna gränser för olika
områden i svets resp. grundmaterial, sådana de
framträda genom etsningen. Vid ett studium av
hårdhetstalen finner man, att grundmaterialets
vickershårdhet är 542 kg/mm2 och att hårdheten
i själva svetsen är 298 kg/mm2. En mellanliggande
zon, i själva grundmaterialet, är avsevärt hårdare
än grundmaterialet, nämligen 630 kg/mm2.
Mycket anmärkningsvärd är den höga hårdheten,
740 kg/mm2, i det lilla partiet längs nedtill på
bilden. En svets med dylika mycket hårda partier
här och var i strukturen bör ha benägenhet för
sprickor, vilket också visade sig vara fallet.
Fig. 13 visar ett exempel från en annan svetsfog.
Bilden är från ett upphettat parti i
grundmaterialet, som utgjordes av ett rostfritt stål med 0,05 %
C och 14 % Cr.
Bestämning av hårdheten
hos mineralbeståndsdelar
Förfarandet vid bestämning av hårdhetstalet
hos mineralbeståndsdelar är likartat
bestämningar av hårdheten hos enskilda
strukturbeståndsdelar i mikrostrukturen av metallografiska
prover. Genom erhållande av hårdheten hos
mineralbeståndsdelar, som antingen förekomma i
pulverform eller i form av små öar tillsammans
med andra mineralbeståndsdelar, underlättas en
identifiering avsevärl. 1 litteraturen2 ha angivits
tabeller, där hårdhetstalen anges för ett antal
mineralbeståndsdelar, bl.a. för de mineral, som
ingå i den empiriskt grundade hårdhetsskalan
enligt Mohs. Det bör dock ihågkommas, att
skillnader i hårdhetstalen ibland kunna erhållas vid
provning av samma mineral, vilket
sammanhänger med mineralbeståndsdelarnas
kristallografiska orientering i förhållande till provytan.
Bestämning av diffusionsförlopp
Fig. 12 visar ett exempel på
mikrohårdhetsmät-ningens möjligheter att följa ett diffusionsförlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
