Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 18 november 1944 - Dykeriteknikens utveckling, av Anders Lindén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1320
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Manövertavla för tryckluft.
ju kolsyrans giftverkan proportionell mot dess
partialtryck, varför exempelvis luft med en
C02-halt av 1 % vid vattenytan vid 60 m djup har
samma verkan som luft av atmosfärtryck med
7 % C02, dvs. medför ganska snart medvetslöshet.
Den med det tilltagande dykdjupet sålunda
nödvändiga kraftigare ventilationen har möjliggjorts
genom förbättrade pumpkonstruktioner,
flercy-lindriga, dubbelverkande handdrivna
svänghjuls-pumpar samt maskindrivna kompressorer
kombinerade med tryckluftbatterier. Den ursprungliga
läderslangen har ersatts med gummislang, för
större djup och arbetstryck armerad med
metall-eller stålspiral. Fig. 10 visar en dykarpump av
svensk tillverkning och fig. 11 en manövertavla
för uttagning av tryckluft till dykare. Från ett
tryckluftbatteri ledes luften över en
reduceringsventil av membrantyp och fördelas till två
manöverventiler, vilka utförda såsom strypventiler
reglera luftmängden till dykaren. Med en
visaranordning utväxlad från rattens rörelse kan en
noggrann avvägning av luftmängden ernås. Till
vardera luftuttaget är kopplad en
dubbelmanometer där ena visaren anger det reducerade
arbetstrycket och den andra dykarens djup.
Dykarens farligaste fiende har emellertid varit
dykarsjukan. Vad som inträffar vid dykarsjuka är
som bekant, att det i luften ingående kvävet tas
upp i lungorna av blodet och sprides till kroppens
Fig. 12. Rekompressionskammare.
olika vävnader, vilka så småningom mättas — ju
större djup desto mera gas upptar kroppen.
Uppstiger dykaren för fort efter vistelse på stort djup,
frigöres kvävet i form av blåsor, vilket
resulterar i lindriga fall av smärtor i ledgångar men kan
leda till förlamning. Om i blodet bildade
gasblåsor transporteras till hjärtat, kan döden följa.
Dykarsjukans problem ha ingående studerats
främst av den engelske fysiologen Haldane; han
införde som resultat av sina undersökningar och
experiment etappuppstigningen, vilket innebär,
att dykare, som varit nere på djup över 20 m,
vid uppstigning skall stanna på vissa djup vissa
tider, varigenom det i kroppen upptagna kvävet
hinner avlägsnas utan blåsbildning. Haldane
införde även metoden med
rekompressionskammare, fig. 12, för behandling av dykarsjuka. Om
sålunda en dykare av någon orsak kommit upp
till ytan för hastigt och drabbats av dykarsjuka,
kan han behandlas och som regel botas i en dylik
kammare genom att försättas under tryck igen
(rekomprimeras) och sakta dekomprimeras efter
speciella tabeller.
Man har sålunda med nu antydda metoder ökat
dykarnas effektiva arbetsdjup från 20 m 1837 till
ca 90 m 100 år senare. Förutom Haldane i den
kända dykerifirman Siebe-Gorman i England har
framför allt Drägerwerke och denna firmas
expert, dr Stelzner, med sina forskningar och
experiment bidragit till dessa framsteg.
Redan år 1915 nedstego amerikanska dykare till
94 m i samband med den utanför Honolulu
sjunkna ubåten "F 4". Sedermera ha såväl av tyska
som engelska dykare djup över 100 m nåtts, och
det inofficiella rekordet i England, 104 m, sattes
1932. På dessa stora djup ha emellertid dykarna
ej kunnat uträtta något egentligt nyttigt arbete.
Förhållandet är nämligen det, att på så stora
djup som 90 m och mera har andningsluften en
sådan täthet, att praktiskt taget all dykarens
energi åtgår till andningsarbete, dvs. att övervinna det
stora motståndet i andningsvägarna. Redan vid
70—80 m djup röner dykaren dessutom inverkan
av det i andningsluften befintliga kvävet, som
med sitt högre partialtryck har en på olika dykare
mer eller mindre utpräglad narkotisk verkan.
Dykarens omdöme och förmåga att kontrollera
sina rörelser avtrubbas sålunda vid denna
kväv-gasförgiftning.
I Sverige ha helt nyligen även nedstigningar
till nära 90 m företagits med marinens dykare
och de därvid vunna erfarenheterna äro sådana
att man bör kunna räkna med att smärre arbeten
kunna utföras, såsom koppling till ubåt av vajer
för nedhalning av räddningsklocka.
Jämsides med utvecklingen av den ovan
relaterade metoden för dykning, som benämnes
dykning med mjuk dräkt och som hade sitt ursprung
i den ena av de två av Aristoteles angivna
principerna, har en annan metod för uppnående av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
