Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 23 december 1944 - Inspänning genom torsion vid dubbelflänsiga huvudbalkar och vippning av enkelsymmetrisk I-balk, av Henrik Nylander - Berättelse över Stockholm Vattenledningsverks verksamhet under år 1943, av Folke Westman - Göteborgs Vattenverk i stöpsleven, av Walter Wredenfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1486
■ TEKNISK TIDSKRIFT
nerna för dubbelsymmetriskt och
enkelsymmet-riskt tvärsnitt.
Med ledning av de allmänna ekvationerna för
den bundna vippningen kan man i föreliggande
fall uppställa ekvationer, giltiga vid den fria
vippningen. För belastning bestående av moment och
normalkraft anges formler för de kritiska
belastningarna. Vid transversallast kan visserligen
den differentialekvation, som gäller för balken i
utvippat tillstånd, uppställas relativt enkelt.
Lösningen måste emellertid utföras genom
seriean-sättning, varför enda möjligheten att få ett
någorlunda enkelt och överskådligt resultat består i att
använda approximativ energimetod. Då jag har
anledning förmoda, att en sådan lösning håller
på att utarbetas av professor E Chwalla i Brünn
får detta problem tills vidare anstå.
dk 628.1
Berättelse över Stockholms Vattenledningsverks
verksamhet under år 1943, utgiven av Stockholms
Industriverksstyrelse, Stockholm 1944. 16 s., 3 pl.
Av Vattenledningsverkets redogörelse för förvaltningen
under 1943 framgår att hela vattenförbrukningen under
året uppgått till 53,1 Mm3 vatten, eller 0,8 Mm3 mer än
året närmast förut. På stadens båda vattenverk fördelar
sig vattenförbrukningen med 27,0 Mm3 på Norsborgsverket
och 26,1 Mm3 på Lovöverket, ökningen av
vattenförbrukningen är emellertid större än vad de föreliggande siffrorna
ånge, beroende på att den milda vintern under 1943
jämförd med vintern föregående år medfört mindre
vattenförluster genom rörläckor på grund av frysning eller
genom tappning för att förhindra igenfrysning i rörsystemet.
Antalet vattenförbrukare under året uppskattas till 627 000
personer, vilket innebär en medeldygnsförbrukning per
person av 232 1. Maximal dygnsförbrukning, 197 800 m3,
inträffade den 22 mars, som var en varmvattendag.
Vattenförbrukningen fördelar sig sålunda: hushålls- och
industriförbrukning 93,4 %, kommunens allmänna förbrukning
0,5 % samt verkets eget behov, eldsläckning och
förluster 6,1 %.
Av driftbudgeten framgår enligt vinst- och förlustkontot
att inkomsterna ha uppgått till ca 9,17 Mkr., varav
vattenavgifterna utgöra 8,93 Mkr. Driftkostnaderna för
Norsborgsverket ha uppgått till ca 685 000 kr. eller 2,54 öre/m3.
För Lovöverket äro motsvarande siffror ca 740 000 kr. och
2,83 öre/m3.
Vid ett studium av redogörelsen för kapitalbudgeten kan
noteras, att ett nytt högzonspumpverk för bebyggelsen
inom stadsdelarna Årsta och Johanneshov har tagits i bruk
under året. Arbetet påbörjades 1942 och färdigställdes i
september 1943. En ny vattenreservoar har uppförts vid
Kampementsbacken på Ladugårdsgärde och har använts
sedan juni 1943.
Sammanlagda utgifterna för ny- och ombyggnader under
kapitalbudgeten uppgå till ca 2,32 Mkr., vilken summa
helt täckts med lånemedel. De bokförda värdena av
låne-och vinstmedel utgöra vid årets slut 30,59 resp. 3,63 Mkr.
Vinst- och förlustkontot utvisar en sammanlagd vinst av
2,02 Mkr. Av redogörelsen framgår slutligen att
inkomsterna nominellt överstigit de i staten beräknade med
847 500 kr.
I bilagor till redogörelsen finnas tabeller över rörnätets
utsträckning, specificerat på olika dimensioner och en
översikt av vattenförbrukningen under de senaste fem
åren samt diagram, visande vattenförbrukningens
utveckling sedan 1905, vattenförbrukning, nederbörd och
temperatur för varje dvgn 1943 samt vattenstånden i Mälaren
och Saltsjön jämte klorhalten i Ekeröfjärden och
Mörby-fjärden under år 1943. Folke Westman
dk 628.1
Göteborgs Vattenverk i stöpsleven, av Per Gust.
Blid-berg. Tekniska Samfundets handl. 1943 nr 2. 30 s, 16 fig.
Uppsatsen redogör i överskådlig form för utvecklingen av
Göteborgs Vattenverk. År 1692 utfördes de första
undersökningarna för ett vattenverk i Göteborg, och 95 år
senare kunde konung Gustaf III inviga det första
vattenverket vid Kallebäcks källa. År 1870 tillkom vattenverket
vid Delsjöarna och 1893 slutligen vattenverket vid
Ale-lyckan. Dessa vattenverk äro fortfarande i bruk, varvid
Kallebäcks källa endast lämnar ca 0,1 Mm3/år, Delsjöarna
ungefär 3,5 Mm3 och Alelyckan slutligen återstoden eller
för närvarande omkring 13,5 Mm3/år.
Omkring år 1926 började vattenförbrukningen i Göteborg
i likhet med vad fallet var i de flesta svenska städer att
stiga kraftigare än under de närmast föregående
decennierna. Det påvisas, hurusom denna stegring av
vattenförbrukningen sammanhänger med tillkomsten av
sanitära installationer och varmvattenanläggningar.
I början av 1930-talet vidtog sålunda vattenverkets
styrelse förberedelser för utökning av verkets
leveransförmåga. Samtidigt påbörjades undersökningarna för
komplettering av reningsanläggningen vid Alelyckan. Sedan det
fastslagits att den ökade vattenförsörjningen skulle
tillgodoses med utnyttjande av vatten från Götaälv, har under
åren 1935 till 1943 arbeten utförts för en sammanlagd
kostnad av 9,5 Mkr. Dessa arbeten omfatta ny huvudledning
mellan Alelyckan och västra stadsdelarna, ombyggnad av
pumpverket vid Alelyckan samt utvidgning av det vid
Alelyckan år 1897—1899 anlagda grundvattenverket. Detta
verk lämnar nu 3,2 Mm3 per år. Härutöver märkes ny
utjämningsreservoar inom stadens lågzonsnät, avsedd för
de västligare delarna och rymmande 17 000 m3. Vidare har
man byggt ny intagsledning. Intagsanordningarna ha
därvid förlagts längre uppströms om Alelyckan för att
därigenom motverka skadlig inverkan av den under vissa
betingelser från havet in i flodfåran inträngande
saltvattenfronten. Slutligen har man vid Alelyckan utbyggt
två nya långsamfilter, vardera med en area av 2 500 m2-
Samtliga dessa anordningar ta närmast sikte på att
möjliggöra en ökad vattenleverans utan att därvid det
levererade vattnets kvalitet förbättrats utöver vad som med
tidigare anläggningar kunnat erhållas. År 1943 har stadens
myndigheter beviljat ytterligare 9,2 Mkr. för utbyggnad
av själva reningsanläggningarna vid Alelyckan. Vid
projekteringen av det nya verket har särskild hänsyn tagits till
råvattnets grumlighet och dess sedan sekelskiftet alltmer
stegrade kaliumpermanganatförbrukning. Särskilt intresse
har ävenledes ägnats luftskyddsproblemet, vilket givit
anledning till utarbetandet av ett flertal alternativa
lösningar.
Efter den beslutade utbyggnaden kommer reningsverket
att bestå av en friliggande byggnad för
kemikaliebehandling, koagulering, sedimentering och snabbfiltrering.
Erforderlig renvattenbehållare anordnas genom ombyggnad av
befintliga långsamfilter. Till den blivande anläggningen hör
vidare ett i berg projekterat pumpverk med plats för
reservkraftstation och en från pumpverket i särskild
bergtunnel gående reservhuvudledning mot staden. Den
projekterade anläggningen avser att kunna leverera ca 110 000
m3/dag och beräknas i första etappen utbyggd för en
kapacitet av 82 000 m3.
I anslutning till de överväganden, som gjordes vid valet
av vattentäkt, avslutas uppsatsen av en spekulation om
den framtida vattenförsörjningen för Västsverige och de
intilliggande danska öarna. Förf. finner skäl tala för att
dessa områdens vattenförsörjning inom icke alltför
avlägsen framtid kan behöva anordnas med Vättern och
Vänern såsom vattentäkter, varvid jättelika huvudledningar
med tillhörande tryckstegringsstationer skulle framföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
