- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1529

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Kritisk syn på begreppet »patenterbar uppfinning», av Birger Nordfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23 december 19M

1529

hänsyn till vilket patentet 78 293 icke borde ha
beviljats. Båda patenten handla om fjärröverföring
med mot den överförda storheten proportionell
impulsfrekvens. Den äldre patenthavaren, en svensk
ingenjör, fann det belt naturligt, eftersom en
frekvens aldrig kan bli negativ, att på
avsändnings-stationen lägga till en grundstorhet, så att man
alltid fick positiva värden, samt på
mottagningsstationen åter dra ifrån denna grundstorhet. Han
nämnde detta i beskrivningen. Den senare
patenthavaren, en tysk firma,sökte och fick patent just på
detta, som den tidigare sökanden fann självklart.

Patentingenjören och den tekniska utvecklingen

En konsekvens av nyssnämnda grund för
bedömande av en anordnings berättigade anspråk
på patentskydd är givetvis, att detta bedömande
i många fall är oerhört svårt. Det fordrar
teoretiskt taget, att de bedömande personerna — i
första hand alltså Patentverkets funktionärer i
olika grader — ha förmåga och möjlighet att
se på utvecklingen med den mest sakkunnige
teknikers ögon. Huru nära man kan komma detta
ideal, är svårt att säga. men man bör åtminstone
ständigt ha det för ögonen. En åtgärd i rätt
riktning är säkert, att man vid nyhetsgranskningen
koncentrerar sig mera på läroböcker och
orienterande tidskriftsartiklar än på äldre
patentskrifter, och härvid verkligen tillgodogör sig
andemeningen i de förra och icke endast bokstaven. Vid
studiet av många patentansökningar på senare
tiden, av vilka åtskilliga lett till patent, får man
det bestämda intrycket, att sökanden utnyttjat
detta svaghetsmoment i granskningen och sökt
patent på åtgärder, som äro så självklara, att
de redan därför icke kunna återfinnas i äldre
patentskrifter.

Det verkliga framsteget skulle dock göras, om
det ordnades så, att varje funktionär i tekniskt
ansvarig ställning inom Patentverket obligatoriskt
komme i kontakt med praktiskt tekniskt arbete
under någon period med jämna mellanrum,
förslagsvis en gång om året. Patentverket har icke
heller ställts sig oförstående till denna tanke,
ehuru den hittills blott kunnat realiseras i ytterst
ringa utsträckning. Det bör givetvis icke endast
vara fråga om kortare studieresor, utan om
verkliga arbetsperioder om åtminstone någon månad,
så att vederbörande verkligen kommer in i den
praktiske teknikerns sätt att arbeta och tänka.
För undvikande av ensidighet borde naturligtvis
helst dylika studier företas även utomlands, men
om detta i nuvarande tider visar sig svårt att
realisera, borde åtskilligt kunna uppnås genom
studier hos statens affärsdrivande tekniska verk.
vilka icke torde vara partiskt inställda till den
svenska industrins förmån.

Ett viktigt önskemål i samband med
genomförandet av en mera realbetonad behandling av
frågan om patenterbarhet är givetvis att tyngd-

punkten i patentansökningars behandling ännu
mera än förut lägges på invändningsförfarandet.
Det är dock först genom detta som frågan blir
belyst från två håll av den praktiska
sakkunskapen. Den instans i Patentverket, som behandlar
saken, får då i huvudsak karaktären av en
mellan två parter dömande myndighet, och den bör
kunna skolas till att lika väl som en vanlig
domstol — vilken ytterst sällan kan vara verkligt
sakkunnig i de frågor den avgör — med hänsyn till
den mer eller mindre vederhäftiga karaktären hos
de båda parternas inlägg söka träffa avgörande
om vilkendera som har rätten på sin sida.

Dem som ha någon mera ingående kännedom
om Patentverkets vanliga praxis behöver jag väl
knappast erinra om, att det där snarare finns
en sedan flera decennier inrotad tendens att
betrakta invändare som särskilt besvärliga personer,
vilka böra hållas så kort som möjligt, bland
annat genom att för utarbetandet av sina
klarläggande inlagor få högst femtedelen av den tid till
förfogande som brukar tilldelas patentsökanden.
Visserligen spåras på sina håll tecken på
utrotande av denna tendens, men mycket återstår ännu.

Medan jag jämför den patentbeviljande
proceduren med en dömande myndighets verksamhet,
vill jag även med några ord beröra en gammal
svensk rättsprincip, som heter hellre fria än fälla.
Det förefaller som om Patentverkets funktionärer
i regel vore benägna att på sitt område omtolka
denna princip så: i tvivelaktiga fall hellre bevilja
än avslå en patentansökan. Intet kan givetvis
vara felaktigare. Att bevilja ett patent i ett
tvivelaktigt fall är ju att fälla alla utom
patentsökanden, vilka anse sig vara i sin goda rätt att utöva
ansökans föremål. Att bevilja ett patent, som icke
borde ha beviljats, är att göra orätt mot
tusenden, att i tvivelaktiga fall avslå är på sin höjd att
göra orätt mot en. Omsatt på patentväsendets
område, blir alltså principen oundvikligen: i
tvivelaktiga fall hellre avslå än bevilja en patentansökan.

Teoretiskt kan här alltid invändas, att som
ultima ratio alltid återstår att få ett patent upphävt
domstolsvägen. När man vet med vilken
tidsutdräkt och vilka kostnader detta är förbundet, och
huru ringa sannolikheten är att då få frågan om
patenterbarheten mera sakkunnigt prövad än på
ansökningsstadiet — bl.a. brukar ju Högsta
Domstolen i övervägande antalet fall följa ett
utlåtande från Patentverkets besvärsavdelning — så är
det förklarligt, om det praktiska livets män icke
sätta denna möjlighet så särskilt högt. De senaste
ändringarna i patentlagen förutse visserligen s.k.
sakkunniga bisittare i lägsta instansen vid
behandling av alla patentmål, men ej i de högre.

Patentanspråkets skyddsområde

En annan konsekvens av det av mig önskade
kriteriet på en nyhets patenterbarhet är, att ett
i och för sig ganska obetydligt framsteg kan vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free