Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1945 - Den fotogrammetriska undervisningen och utbildningen i vårt land, av Percy Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 januari 1945
95
Fig. 7. Mätkamerans inbyggnad i flygplanets nos. Längst
ned på bilden skymtar den på fjädrande stöd upplagda
ringen, i vilken kameran upphänges; framför denna ring
synes det nedfällda ryggstödet till flygfotografens stol;
t. v. står kamerans drivmotor med tillhörande växellåda.
kabin. Lösningen återverkar på både
instrumentutrustning och personal. Placeras kameran i
flygplanets nos, måste flygfotografen samtidigt
tjänstgöra som navigatör och fotograf. Inbygges den
däremot i kabinen krävas både en navigatör
och en fotograf. Visserligen kan navigationen
även ske från kabinen, exempelvis med hjälp av
ett bombsikte, men anordningen är icke idealisk.
Vid sidan av den tekniska frågan träder härvid
en personalfråga i förgrunden, nämligen om man
rimligtvis kan belasta samma person med såväl
navigationen som fotograferingen. Detta kan
nämligen medföra fara för en alltför hastig
förslitning av flygfotografpersonalen. Med den
erfarenhet man nu har i vårt land vill jag bestämt
avråda från att ta alltför lätt på detta tekniska
problem.
I detta sammanhang kommer jag också in på
flygplanens instrumentutrustning. Även i dessa
rent flygtekniska frågor bör fotogrammetrikern ej
underlåta att göra sina synpunkter gällande. Som
exempel kan nämnas ett tekniskt problem, som
just nu närmare dryftas. Det gäller
kursstyrningens tekniska möjligheter att automatiskt hålla
flygstråkens noggranna sträckning och därigenom
undvika nu ofrånkomliga lokala avvikelser. Det
är icke min avsikt att här närmare gå in på den
tekniska sidan av denna automatiska
kurshåll-ning (se Tekn. T. 1944 s. 311), utan jag vill
endast antyda den väsentligt ökade effektivitet
beträffande flygfotograferingen, som man kan vänta
sig av ett dylikt instrument. De tidsödande och
därigenom kostsamma kompletteringarna av
flygstråk, som uppvisa otillåtna avvikelser från
de planerade stråkens sträckning, komma
härigenom att bortfalla. Även om en dylik
instrumentanläggning ställer sig dyrbar i inköp, torde en
jämförande kostnadskalkyl visa, att den ekonomiskt
är väl motiverad. Därutöver tillkommer den
direkta vinsten i fråga om fotograferingstid, vilken
är en högst väsentlig synpunkt på detta problem.
I anslutning till mina farhågor för en alltför
hastig förslitning av den flygande personalen vill
jag här uttala som min bestämda åsikt att alla
tekniska åtgärder måste vidtas för att i detta
hänseende trygga personalen genom en lättnad i
arbetet. Var och en som medverkat under de
timslånga fotograferingarna på den relativt stora
fotograferingshöjden vet vad det vill säga att
arbeta i den tunna luften, där varje rörelse blir
en ansträngning.
Ännu flera exempel skulle kunna anföras för
att belysa betydelsen av att uppmärksamheten
hålles riktad på detta gränsområde mellan
foto-grammetrin och flygtekniken, men redan det här
omnämda torde klarlägga nödvändigheten av att
fotogrammetrikern erhåller en sådan allmän
flygteknisk underbyggnad, att han i praktiken äger
möjlighet att på rätt sätt angripa de tekniska
problemen.
Kartografi
Gränsen mellan den egentliga kartografin och
den fotogrammetriska kartframställningen i
övrigt torde ej kunna dras utan ett närmare
klarläggande. I begreppet kartografi inlägger jag all
den speciella teknik, som omfattar den skalenliga
kartans egenskaper utöver den fotogrammetriskt
bearbetade fotobildens, vare sig
kartframställningen avser en fotokarta eller en stereokarta,
dvs. en ur fotobilderna ritad karta. I
överensstämmelse därmed finge man sålunda, för att
nämna ett välbekant exempel, anse
sammansättningen av fotokartan vara en rent kartografisk
fråga. Gången och maneret hos detta mycket
tidsödande arbetsmoment har också, såsom det
så småningom utkristalliserats i vårt land, i
huvudsak utvecklats av kartografer vid Kartverket.
I än högre grad blir vid framställning av en
stereokarta det synliga resultatet en rent
kartteknisk produkt, under vilken endast fackmannen
möjligen kan skönja det fotogrammetriska
mät-förfarandet.
Så länge den fotografiska bilden utgör det
väsentliga av den publicerade fotokartan är det
rent kartografiska arbetet tämligen enkelt. Det
inskränker sig då till namnredigering och
inläggning av vissa symboler m.m. För framställning
av den ritade stereokartan däremot kräves en
omfattande kartografisk erfarenhet och
fackkunskap. Icke minst gäller detta de
utomordentliga möjligheter, som det fotogrammetriska
underlaget öppnar för en detaljerad och suggestiv
terrängåtergivning. Det gäller därvid att klart
bedöma och utforma den lämpligaste metoden
vare sig denna bygger på kurvor, lutningsstreck
eller crayon eller på kombinationer av dessa olika
framställningssätt.
Den som sysslar med fotogrammetrisk
kartframställning får icke heller stå främmande för
frågor, som kunna uppstå angående namnurval,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
