Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 19A5
149
Tabell 3. Sannolikt maximalt utbyte ur töretjära.
Halt på vattenfri utgångssubstans:
( löslig tjära m.m. 10 %
Töretjära, vattenfri| lättolja 15 %
. .„ _ (förlust (COa) 5 %
\ ,ailu’Jta„" n\ or fbeck 10 % hartssyror 30_%_ kolyäten My 250 25 %
[ grundtjara 7^% petroleumeterlösligt 65 %\ neutraloljor ’
något fenoler 35 %
Smörjolja TO: 60 %
Tabell 4. Bearbetningsresultat vid tjäror av olika ursprung.
Anläggningstyp Tjära t Vatten % Lättolja 0—300° % Smörjolja TO % Summa oljor % Beck % Förlust %
Fc SF................ 160 10,1 22,4 42,1 64,5 25,8 9,7
Fc .................. 20 6,7 29,3 36,6 65,9 28,2 5,9
F ................... 10 4,5 18,4 48,1 66,5 21,2 12,3
1 Vö .................. 150 8,3 29,8 36,5 66,3 25,5 8,2
! vöt ................. 10 4,8 30,9 31,8 62,7 24,8 12,5
! wu ................. 10 4,5 35,8 28,8 64,6 27,0 8,4
Lu .................. 20 12,9 23,3 41,5 64,8 25,2 10,0
ÅVI ................. 20 27,7 21,9 36,8 58,7 26,7 14,6
de 65 %, som äro petroleumeterlösliga, ingå
neutraloljor och något fenoler med 35 %. Dessa
förutsättas oförändrade övergå i smörjoljan.
Hartssyrorna ingå med 30 % i den
petroleumeterlösliga andelen. Ett nedbrytande av dessa till
kolväten med en genomsnittlig molekylarvikt av 250
innebär en förlust av huvudsakligen koldioxid,
uppgående till 5 %, varefter 25 % återstå i form
av smörjolja. Totalt skulle alltså utvinnas 60 %
något fenolhaltig olja.
Sannolikt är det möjligt att genom ett
destilla-tionsförfarande med korta upphettningstider och
selektivt katalyserad avkarboxylering uppnå
utbytessiffror, som ligga väsentligt högre än de som
nu erhållas i praktiken. Laboratorieförsök tyda
på att beckbildning och gasförlust borde kunna
minskas med ca 10 resp. 5 %, motsvarande ett
smörjoljeutbyte av ca 55 %, och alltså i
närheten av det nyss angivna teoretiska. Vissa ur
denna synpunkt tilltalande drag återfinnas hos
en av Ehrensvärd6 nyligen patenterad metod, där
tjäran i relativt hastigt omlopp avdrives med
överhettad alkoholånga och krackas i gasfasen över
kalk. Vad som hittills är känt beträffande detta
förfarande ger anledning att ifrågasätta om
alkoholångan verkligen har någon speciellt gynnsam
funktion, och om den ej skulle kunna ersättas
av en billigare cirkulationsgas. Ehuru denna fråga
tillsvidare får lämnas öppen emotses med intresse
en eventuell tillämpning av metoden i teknisk
skala.
Ovanstående framställning tar helt sikte på
grundtjäran och möjligheten av en förlustfri
nedbrytning av hartssyrorna i denna. Det är
emellertid icke omöjligt att man även skulle kunna
utnyttja den terpenrika lättoljefraktionen för
smörjoljeframställning. Härvid skulle denna enbart
kunna underkastas polymeriserande behandling
eller också skulle man, som föreslagits av
Bergström och Trobeck7, kunna genomföra en
sam-polymerisation av lättolja och smörjoljefraktion.
Att relativt föga intresse i praktiken ägnats dessa
möjligheter torde huvudsakligen ha sin grund i
den statliga försörjningsplaneringen, i det att
lättoljan på ett tidigt stadium disponerats för
motorbränsleändamål.
De anläggningar för framställning av töretjära
som för närvarande äro i drift äro av
mångahanda slag, även om vissa typer med tiden börjat
att dominera. Det är otvivelaktigt av intresse att
utröna om och på vad sätt tjärugnens typ påverkar
smörjoljeutbytet. Vi ha vid bearbetningen i viss
utsträckning kunnat genomföra en separat
behandling av tjäror av olika härkomst varigenom
ett, ännu tyvärr delvis otillräckligt, material
erhållits för belysande av denna fråga. Resultatet
återges, med vederbörlig reservation, i tabell 4.
där samtliga utbytessiffror äro beräknade på
vattenfri tjära. En grafisk framställning av
utbytesvariationerna återfinnes i fig. 5.
Utbytet av totaldestillat är, som synes av tabell
4, påfallande konstant. Relativt låga värden och
höga förluster uppvisas emellertid av typerna Vöt
och ÅVI. Man skulle vara böjd att gissa på en
relativt hög halt av löslig tjära i dessa
utgångsmaterial. I förra fallet synes den närmast till
hands liggande förklaringen vara otillräcklig
uttvättning av tjäran, i andra fallet föreligger
tydligen en otillfredsställande avskiljning av
träsyran. En parallellitet kan vidare spåras mellan
utbytena av lättolja och beck. Detta har dock
sannolikt sin grund i att destillationsapparaturen
medger en relativt mera fullständig avdrivning
vid hög halt av grundtjära vilket under i övrigt
likartade förhållanden innebär ökade förluster.
I detta sammanhang må slutligen påpekas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
