Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
TEKNISK TIDSKRIFT’
Fig. 10.
Retens
löslighet i tjärolja
vid olika
temperaturer.
Det logaritmiska sambandet mellan N och T
kan tydligen översättas till en vanlig
löslighetskurva, uttryckt i procent, vilken återges nederst
på fig. 10. Vi se där att en olja som skall vara
termodynamiskt beständig vid 0°C icke får
innehålla mer än ca 10 % reten, och att motsvarande
värde för — 20°C är i runt tal 5 %. Härtill bör
då anmärkas att kravet på termodynamisk
köldbeständighet, vid lägsta i praktiken
förekommande temperaturer sannolikt är alltför strängt ur
praktisk synpunkt. Tillgänglig erfarenhet tyder
på att en olja med 10 % reten, och alltså
beständig vid 0°, knappast kan bringas att kristallisera
även under en ganska lång köldperiod, varför det
förefaller som om de praktiska fordringarna
kunde begränsas härtill.
Under nuvarande förhållanden arbetar man med
smörjoljor som i allmänhet hålla mer än 50 %
mineralolja och det är därför möjligt att, som
stundom skett, använda tjäroljor som äro
mättade med reten (ca 20 %). I samma ögonblick
som en förskärning i denna utsträckning icke blir
möjlig, blir situationen sämre, och retenfrågan
vinner ökad aktualitet. Den kryoskopiska
reten-bestämningsmetoden är måhända väl
komplicerad för en mera allmän tillämpning i praktiken,
och behovet av ett enkelt köldbeständighetsprov
är odiskutabelt. Vi ha därför under utprovning
en metod som baserar sig på den erhållna
löslighetskurvan och som förefaller enkel och
tillförlitlig. Som vi sågo innehåller en vid 0° beständig
olja högst ca 10 % reten. Om man genom tillsats
av ren reten höjer halten till ca 19 %, blir oljan
mättad vid rumstemperatur, och ett eventuellt
överskott av reten utfaller ganska hastigt på
grund bl.a. av den här relativt låga viskositen.
Köldbeständighetsprovet vid 0° skulle alltså bestå
däri att man till 10 g olja sätter 1,1 g reten, som
löses i värme, varefter provet nedkyles till 20°
och förvaras vid denna temperatur (lämpligen i
termostat) under viss tid. Preliminära försök tyda
på att en provningstid av 1—2 dygn är
tillräcklig för att få tillfredsställande utslag.
Oljomas förtjockning
Tjärsmörjoljornas viskositet ligger i området
2—3° Engler vid 50°G för såväl destillat som
raffi-nat, och de höra alltså i detta avseende
obestridligen till spindeloljornas klass. Att
förtjocknings-problemet trots detta icke har fått någon större
aktualitet beror dels på att deras smörjningseffekt,
oaktat den låga viskositeten, visat sig förvånande
god, dels och kanske huvudsakligen därpå, att
gynnsamma möjligheter till förskärning
möjliggjort en anpassning i detta avseende. En lösning
av problemet på längre sikt kan emellertid icke
anses föreligga. Med anledning härav har
Industrikommissionens smörjoljebyrå igångsatt
försök med "voltolisering" av tjäroljor, dvs. en
behandling i vätgasvakuum med högspänd
växelström under glimurladdning. Härigenom har
ernåtts en avsevärd förtjockning, och problemet
förefaller alltså att i princip kunna lösas efter denna
linje. Emellertid har man ännu icke lyckats
förändra karaktären hos
viskositets-temperaturkur-van, som hos trätjäroljor har ett utomordentligt
brant förlopp. Detta innebär att en förtjockad
trätjärolja i jämförelse med en mineralolja av
motsvarande viskositet visar en relativt hög
stel-ningspunkt och sätter därigenom rätt snart en
gräns för den förtjockning, som utan praktiska
olägenheter kan uppnås.
Bland andra metoder må nämnas en av K G
Trobeck föreslagen oxidationsbehandling
(blåsning med luft) vilken möjligen kan tänkas
till-lämpad i kombination med en efterföljande
raffinering. Ett dylikt försök har utförts i
laboratorieskala i samband med de tidigare skildrade
oxidationsförsöken. Härvid erhölls ur en raffinerad
tjärsmörjolja, efter blåsning vid 120° under 72
h och förnyad raffinering, 84 % av en olja med
en viskositet av 4,25°E vid 50°C (mot 2,9°E
hos den ursprungliga oljan). Det är emellertid
ännu för tidigt att uttala något allmänt omdöme
om resultatet av de föreslagna metoderna vid
praktisk tillämpning.
Litteratur
1. Bersch: Die Verwertung des IJolzes auf chemischem Wege,
Wien 1912. S. 228.
2. Klason, Kö huet. & friedemann : Analytisk undersökning
av barrvedstjära. Ark. Kem. Min. Geologi 2 nr 36 1907.
3. Danskt patent nr 25169 (1918).
4. Olssön, J: Bidrag till kännedomen om barrvedstjärans
högkokande beståndsdelar, IVA Handl. 1931 nr 111.
5. Nlls Hellström : Om destillat frän träkolning, IVA
Handl. 1943 nr 171.
6. Svenskt patent nr 109275, 111392.
7. Svensk patentansökan nr 7309/1941.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
