Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1945 - Industriens arbetarebostäder, av Harry Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
TEKNISK TIDSKRIFT
Industriens arbetarebostäder, av Jöran curman.
Industrins Utredningsinstitut, Stockholm 1944. 487 s., 132 fig.
16 kr.
Det är med spänd förväntan man tar del av den
utredning om industrins arbetarbostäder, som utförts under
arkitekt Curmans ledning, och det skall genast sägas, att
den motsvarar förväntningarna. Detta betyder inte, att man
är beredd att acceptera Curmans teser i alla avseenden
eller att inte åtskilliga fakta kunna bli föremål för
diskussion och annan tolkning. Men här har man äntligen i
en koncentrerad och dock tillräckligt utförlig form
grundläggande fakta om tidigare och nuvarande
bostadsförhållanden, bostadsvanor, bostadsbehov, möjliga och lämpliga
åtgärder samt framför allt kostnader. Olika sidor av dessa
problem ha angripits tidigare och kanske t.o.m. mera i
detalj, som endast ett exempel må nämnas "Family living
as the basis for dwelling design", utförd och publicerad
1944 genom John B Pierce Foundation, New York. Ingen
torde emellertid så allsidigt och sakligt ha tagit upp frågan
i hela dess vidd. Denna speciellt för industrin och dess
bostadsproblem utförda undersökning, som tillkommit som
ett led i industrins efterkrigsplanering, kommer att kunna
åberopas vid all diskussion om bostadsbyggande.
Olika specialister ha medverkat med tekniska bilagor och
skilda avsnitt av utredningen. Den är likväl lättläst och
överskådligt skriven och genom en sammanfattning i
början orienteras läsaren om de olika huvudproblemen
och hur dessa hänga samman.
Kontakten med den praktiska erfarenheten har under
arbetets gång upprätthållits genom en rådgivande
kommitté bestående av Industriförbundets ordförande, direktör
E Wehtje (ordförande), överingenjör E Adner, direktör
G Ehrnberg, överingenjör A Engblom, direktör E Krantz,
direktör E Nyberg, överingenjör C Sparre, professor
E Sundahl, disponent L A:son Westerberg, major B
Winbladh och disponent H Åselius.
För att utröna behovet av nytillkommande bostäder samt
dessas beskaffenhet redogör Curman först för de
hittillsvarande förhållandena. I tydliga och lättlästa diagram
redovisas arbetarantal, inkomster och bostadsförhållanden
inom de olika industrierna. Att de befintliga lägenheterna
sakna vatten, avlopp, centralvärme, bad osv. belyses ånyo
på ett skrämmande sätt. I en särskild bilaga redovisas
industriarbetarnas boendeförhållanden, varvid må noteras,
att tabellvärdena hänföra sig till endast en femtedel av
samtliga arbetare.
En intressant serie ritningar och fotografier över
företagslägenheterna stärker den känsla man har, att det är en
oefterhärmlig stil och trivsamhet över de gamla
brukslängorna — hur de än te sig hygieniskt. De moderna
bostäderna ta dock med framgång upp konkurrensen, fast
stilen blir en annan.
I en bilaga redogöres för en rundfråga i april 1942 till
1 291 industrier med 373 000 anställda rörande bostadsbrist
och eventuella åtgärder däremot. Svarsprocenten blev så
exceptionellt hög som 83 %, vilket tydligt vittnar om, hur
viktig bostadsfrågan är och hur intresserade
industriledarna äro av den. Av de tillfrågade svarade 498 företag med
204 000 anställda att åtgärder vidtagits eller behövdes för
hävande av bostadsbrist. Denna uppskattades till ca 16 %
av totala bostadsbehovet. Härtill komma emellertid de ur
olika synpunkter olämpliga lägenheterna, så att hela
antalet industriarbetare på landsbygden, som bo i
otillfredsställande lägenheter, uppskattas till ca 100 000.
Det finns ca 60 000 av industriföretag upplåtna
lägenheter och var femte arbetare bor i en dylik. Påfallande
är den låga hyresnivå, som beräknas , för de gamla
företagsbostäderna. Cirka 60 % av företagslägenheterna äro
byggda före år 1900.
Avsevärda variationer förekomma i industriföretagens
åtgärder för sina arbetares bostadsförsörjning, till stor
del beroende på hur dominerande industrin varit i
samhället. Den hittills vanligaste formen har varit att företagen
uppfört arbetarebostäder, som upplåtits för ingen eller
mycket liten hyra. I de fall hyra tagits, har den ej täckt
fastighetskostnaderna utan vanligtvis medfört en
betydande förlust. Med anledning därav ha företagen nu funnit
det lämpligare att lämna stöd till privat
bostadsförsörjning oftast i form av ränte- och amorteringsfria lån.
Curman sammanfattar sin principiella synpunkt på
lämpligaste framtida åtgärder i en rekommendation att
uppmuntra arbetarna att själva sörja för sitt bostadsbehov
genom byggande av föreningshus eller egnahem.
Härigenom undvika företagen att direkt ta befattning med sina
arbetares bostadsförsörjning.
Med hänsyn till arbetarnas betalningsförmåga föreslås att
företagen direkt tillgodose bostadsbehovet för nybildade
hushåll, medan äldre hushåll med barn böra uppmuntras
att söka skaffa sig egnahem. Curman framhåller som ett
slutomdöme, att när bidrag måste lämnas, vilket för
närvarande ofta är fallet, skola de klart redovisas och icke
döljas på olika ställen bland byggnadskostnaderna eller
på annat sätt.
Bostadsförsörjningen i en industriort blir effektiv endast
om man först gör upp ett bostadsprogram. Dylika börja
ju numera upprättas på plats efter plats och här visas en
del detaljer från planläggningen och genomförandet. Det
framhålles dels att man bör anlita en specialist för att få
fram ett vederhäftigt resultat, dels att man sedan måste
utnyttja detta resultat med omdöme, då boendet aldrig
precis följer en detaljerad norm. Dessa två regler bli av
särskild vikt nu, när ett bostadsbyggande av stora mått
kan väntas och risken för felinvestering är stor genom
den förskjutning i bostadsbehovet, som just nu sker.
Ty-vär ter sig nämligen ett-rum-och-kökslägenheten för många
fortfarande som en billig och därför lämplig lösning av
bostadsfrågan, trots att den inte är någon definitiv
familjebostad och därför snart antingen faller i värde eller måste
byggas om. Curman rekommenderar en
normalfamiljsbostad med kök, dagligrum, sovrum och finrum och påpekar,
att en bostad med minst denna rymlighet bör eftersträvas.
Att 10 % av företagens egna bostäder bebos av
pensionärer, vilken siffra kan förväntas öka, torde förvåna de
flesta. Detta behjärtansvärda men improduktiva
pensionsbidrag torde bäst utbytas mot hjälp till särskilda
pensionärshem och stimulans till egnahemsbygge, varigenom
arbetarna själva ordna för och spara till bostad efter
pensionsåldern. I anslutning härtill förtjänar särskilt
understrykas, att om ett företag vill få ut fulla effekten
av sitt arbete med bostadsförsörjningen, bör det följa
Curmans råd att: "Vid utformningen av bostadsprogrammet
kan lämpligen samarbete bedrivas med en av företagets
arbetare väld rådgivande kommitté."
I en särskild bilaga demonstreras bostadsprogrammet för
ett visst samhälle. Bland annat visas huru av ca 500 fast
anställda ej mindre än 124 bo utanför samhället, men
olägenheten för dessa personer och deras familjer samt
för industrin och samhället av att arbetarna ha lång väg
till arbetet kunde kraftigare ha understrukits. I detta
samhälle finnas för närvarande inga egnahem, men som en
prognos säges, att det synes rimligt att anta, att ca
40 % av lägenheterna 1962 böra vara inrymda i egnahem.
Vid planläggningen av bostadsområden på mindre
industriorter gäller det att utföra planläggningsarbetet på ett
tillräckligt vidsynt och omfattande sätt och att gå i detalj
endast beträffande områden, som äro aktuella inom den
närmaste framtiden, då vanligtvis sedermera
omständigheter inträffa, som kullkasta planerna, och det därvid är
olämpligt att vara allt för hårt bnuden av tidigare beslut.
De anvisningar, som lämnas om ett förenklat
planläggningsförfarande, torde vara av stort intresse för många
industriledare, som vilja ordna bostadsbebyggelse utan att
binda sig för en oviss framtid. Vid
gemensamhetsanlägg-ningar förutsättes tillkomsten av hemhjälpscentral,
hem-systerverksamhet, daghem samt ungdomsgård .— allt
nödvändigt för att motverka den flykt från landsbygden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
