Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1945 - Transduktorn som mättekniskt hjälpmedel, av S E Hedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1945
519
ge ett avsevärt fel. Nu är det emellertid så
lyckligt, att felet uppträder regelbundet inom
mätområdet och till största delen kan kompenseras
genom en varvtalskorrigering antingen på
trans-duktorn eller på mellanströmtransformatorn.
Även variationer i hjälpspänningen föranleder ett
mätfel av storleken 1 \% vid 10 %
spänningsvariation. Summeras samtliga fel —
omsättningsfelet, hjälpspänningsfelet och belastningsfelet —
erhålles en mätnoggrannhet motsvarande klass 2,
se fig. 6. Belastningsfelet, som är relativt litet, är
därvid beräknat då belastningen varierar från 0
till 10 % av transduktorns VA-tal.
Då mätningen i de flesta fall inte sker direkt i
växelströmskretsen utan via strömtransformator
och likriktare enligt fig. 2, har man möjlighet att
använda en kompensationskoppling enligt fig. 7,
som med hjälp av en mättad reaktor eliminerar
inverkan av variationerna i hjälpspänningens
storlek och frekvens och medger mätning
motsvarande noggrannheten i klass 1.
Av oscillogrammet, fig. 5, framgår, att den
oscillografiska likheten mellan likströmmen och den
likriktade strömmen icke är särskilt stor.
Oscillogrammet är emellertid upptaget vid ett relativt
lågt värde på likströmmen i förhållande till
fullastströmmen då bristerna i omsättningen
framträda mera markerade, dels inom
kommuterings-intervallet och dels genom kurvans lutning inom
det "horisontella" området. Det senare beror på
att hysteresisslingans bredd inte är försumbar vid
sidan av likströmmens ampere varvtal. För att
förbättra likheten ligger det nära till hands att
glätta den likriktade strömmen med exempelvis
en reaktor. Härvid får man emellertid räkna med
glättningsdonets tidskonstant och går därför miste
om den momentana överensstämmelsen mellan
strömmarna. Ett betydligt bättre resultat erhålles
med den koppling som anges på fig. 8 med en
transduktor, i vars likströmskrets en tredje kärna
inkopplats. Denna kärna, som är belt lika de
båda andra, verkar som en strömtransformator
för övertonerna, medan likströmskomponenterna
äro kompenserade.
I de flesta fall är emellertid en flerpulskoppling
att föredra, då kurvformslikheten är av betydelse
såsom t.ex. vid gallerstyrning av
kvicksilverströmriktare. Fyrpulskopplingen, som återges på fig. 9,
har i det närmaste lika goda egenskaper som
sexpulskopplingen och kräver endast två
trans-duktorer, varför den oftast kommer till
användning. De två transduktorerna Td1 och Td2 äro
anslutna till en trefasspänning i en modifierad
scottkoppling. Strömmen i fas R får samma
utseende som vid enfaskopplingen, dvs. ungefär
rektangulär, fig. 10, medan strömmarna i faserna
S och T få trappstegskaraktär. Subtraheras de
båda sistnämnda strömmarna, såsom sker i
ström-transformator T2, erhålles emellertid en
resulterande ström ’i sekundärlindningen, som är rek-
tangulär och lika strömmen i fas R men 90°
fas-förskjuten i förhållande till denna. Den till
belastningen avgivna likströmmen, som ju i varje
ögonblick bestämmes av den av de seriekopplade
ventilerna, som för den största strömmen, kom-
Fig. 6. Kalibreringskurva för 6 000 A-transduktor
(schematiskt ritad som en enhet).
Fig. 7. Mättransduktor med
kompensationskrets; en mättad
reaktor R subtraherar i beroende av
nätspänningen ett visst
ampere-varvtal på strömtransformatorn.
Fig. 8.
Mättransduktor med tre
lika kärnor.
Fig. 9.
Fyr-pulskoppling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
