Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - Maskering av byggnader, av B von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(658
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Långtidsprov av maskeringsfärgers ljusäkthet och
hållbarhet på olika slags underlag.
sedd verkan. Det är framförallt vid sådana
punktmål, som maskeringen är av verkligt värde.
I samband härmed måste emellertid
framhållas, att långtifrån alla önskvärda
maskeringsobjekt äro möjliga att maskera effektivt.
Objektens ofta ogynnsamma läge i förhållande till
annan bebyggelse, trafikleder och
orienteringspunkter, den kringliggande terrängens
olämplighet för maskering och objektens utformning m.m.
äro faktorer, som ofta omöjliggöra i varje fall
ekonomisk maskering (vid nyanläggningar
däremot förefinnas alla möjligheter att genom ett
lämpligt platsval och utformning av byggnaderna
möjliggöra effektiva och ekonomiska
maskerings-arbeten) .
En flygare kan i klar sikt överblicka ett
avsevärt terrängområde, större ju högre hans höjd
är. Detaljer på markytan urskiljer han beroende
på flyghöjden och väderleksförhållandena mer
eller mindre tydligt. Från fältmässig höjd kan han
sålunda i klart väder tydligt urskilja vägar, hus
och enstaka fristående träd, men detaljer på
markytan av storleksordningen några
kvadratmeter kunna ej urskiljas, såvida de ej ge
ljusreflexer eller avsevärt avvika i färg från den
kringliggande terrängen. Trädkronorna i en ej
alltför gles skog sammansmälta även till en
mörkgrön, oregelbunden yta.
Den tid, som flygaren uppehåller sig över ett
visst område, är synnerligen kort. Tiden för
terrängstudiet är därför begränsad. Det är då
naturligt att flygaren i första hand
uppmärksammar särskilt iögonenfallande föremål på
markytan, men kanske ej lägger märke till mindre
iögonenfallande, även om de skulle vara tydligt
urskiljbara från flygplanet. Landsvägar,
järnvägar, floder och sjösystem, från luften sett lysande
punkter såsom hus med ljus takfärg
(ljusreflekte-rande tak), geometriska figurer eller mönster på
markytan, regelbundet grupperade hus m.m.
fånga särskilt flygarens uppmärksamhet.
Flygaren uppmärksammar däremot ej så lätt detaljer i
en enformig yta men däremot så mycket säkrare
avbrott i enformigheten såsom kalhuggningar,
vägar eller kraftledningsgator genom
skogbevuxen terräng m.m.
På grund av flygarens begränsade möjligheter
att med ögat upptäcka mål från fältmässig
höjd, användas numera nästan uteslutande
fotografiska spaningsmetoder vid målspaning.
Flygkamerorna, som äro försedda med objektiv med
relativt stor brännvidd, ge detaljrika bilder
(stereobilder) på vilka terrängens detaljer framträda
avsevärt tydligare än för flygarens öga.
Flygbilderna granskas sedermera i lugn och ro av
särskild utbildad personal. Bildläsarens
uppmärksamhet halkar icke förbi någon av
terrängens detaljer, han undersöker systematiskt
hela den på fotografiet avbildade ytan. Häri
ligger spaningsmetodens styrka.
Helst bör maskeringen utföras på sådant sätt, att
den ej kan avslöjas av bildläsaren.
Maskeringsobjektet måste se ut som en icke krigsviktig
byggnad e.d. imiterande maskering, eller ge ett
illusoriskt intryck av en skogsdunge, ett åkerskifte
eller annan terrängformation, döljande
maskering.
I många fall torde "fotograferingssäker"
maskering av ekonomiska skäl och beroende på
objektets för maskering ofördelaktiga läge inte kunna
genomföras. Maskeringen inriktar sig då på att
göra objektet osynligt för flygarens ögonspaning.
Redan om man lyckas åstadkomma sådan icke
fotograferingssäker döljande maskering, vilket
oftast är lättare än att göra maskeringen
fotogra-ringssäker, vinnas fördelar. Motståndaren tvingas
tillgripa avancerade fotografiska spaningsmetoder
för att upptäcka målet, vilket tar en viss tid och
inte kan utföras annat än över relativt
begränsade områden och under gynnsamma
väderleksförhållanden. De anfallande flygarna kunna icke
urskilja objektet och måste därför fälla sina
bomber med ledning av flygbilder, på vilka målets
plats markerats, eller efter riktpunkter i målets
närhet. Båda dessa metoder minska emellertid
träffsannolikheten högst avsevärt och användas
Fig. i. Färgtester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
