Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - Maskering av byggnader, av B von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
659-
därför endast mot synnerligen viktiga mål, om
vilka noggranna uppgifter inhämtats av agenter.
Sådana anfall kunna ej beräknas ge ens
tillnärmelsevis den verkan, som hade ikunnat uppnås, om
flygaren hade kunnat se målet tydligt. Tvingar
dessutom jaktflyg eller luftvärn de anfallande planen
till undanmanövrer stores bombfällarens arbete
och sannolikheten för träff sjunker ytterligare.
Döljande maskering
Döljande maskering åstadkommes genom att
objektets slagskugga och kontur skyles eller
"brytes sönder" med över objektet anbragt
maskeringsmaterial, som ger illusionen av att vara en
naturlig del av markytan. Detta åstadkommes
genom val av lämplig färg och textur hos
maskeringsmaterialet.
Praktiskt utföres maskeringen så, att objektet
överspännes med en bärande konstruktion av
linor eller av linor uppburet grovmaskigt
järntrådsnät (bärnät), på vilka maskeringsmattorna
anbringas, eller också uppsättas kring och över
objektet "trädattrapper", som bestå av till
förband hopfogade spiror, på vilka maskeringsmattor
upphängas. Maskeringsmattor utgöras av ett
sammanhållande nät av järntråd eller (pappers-)
garn, på vilket det egentliga maskeringsmaterialet
(nätisättningen) anbringas.
Ju större färg- eller ljuskontraster, som
förefinnas mellan objekt och bakgrund (eller mellan
objektets olika delar), desto svårare är det att
med nät eller trädattrapper skyla objektet och
desto tätare (högre täckprocent) måste
maskeringsmaterialet anbringas. Mörka färger
reflektera mindre ljus och minska därigenom
kontrasterna mellan belysta och beskuggade ytor.
Grundprincipen vid all döljande maskering är därför,
att maskeringsobjektet och den kringliggande
markytan skola vara mörka. Eventuell
färgöverensstämmelse med kringliggande terräng
åstadkommes genom lämpligt val av färg på
nätisättningen — ej genom färgen på det övertäckta
objektet.
De för maskeringsverkan avgörande
egenskaperna hos ett maskeringsmaterial äro dess textur,
färg och transparens. Materialets
ändamålsenlighet bestämmes dessutom av dess hållbarhet,
brännbarhet, lätthanterlighet och pris.
Texturen, dvs. materialets skrovlighet eller
struktur, är bestämmande för ljusreflexionens
storlek i förhållande till ljusinfall och
insynsriktning. Allt material, som användes för att ge
illusion av mark eller skog, bör i likhet med
bevuxen markyta te sig tydligt mörkare i
motljus-än i medljusbelysning. Vid terränganslutning bör
materialets textur i tillräcklig grad
överensstämma med den kringliggande terrängens. Sådan
överensstämmelse är synnerligen svår att uppnå
vid jämn, likformig (kultiverad) mark, och man
söker undvika denna svårighet genom att ansluta
maskeringen till terrängens mera sönderbrutna
partier såsom skogsterräng eller buskage. Ibland
låter man maskeringen föreställa ett åkerskifte
e.d., varigenom fullständig överensstämmelse med
kringliggande terräng ej erfordras eller rent av är
olämplig.
Färgen på maskeringsmaterialet, blandat med
den nästan helt svarta färg, som "hålen" i
nätisättningen förete, är bestämmande för
maskeringens färgintryck från luften. Mörka färger äro
mindre uppseendeväckande och "detaljrika" än
ljusa och böra därför i allmänhet föredras.
Kraftig textur bidrar till att förläna materialet
ett mörkt utseende, särskilt i motljus. Då
maskeringen avser att efterlikna den
kringliggande markytan, avpassas givetvis maskeringens
färgintryck efter markytans.
Transparensen bestämmer i vad mån det
övertäckta objektet kan skönjas genom
maskeringsmaterialet. Transparensen minskar om
maskeringsmaterialet hopknycklas. Texturen ökas
härvid. Stor transparens minskar i allmänhet risken
för ljusreflexer men medför i stället krav på
högre täckprocent. Material med liten transparens
ger, plant uppsatt, lätt förrädiska ljusreflexer, i
hopknycklad form försvinna dock reflexerna och
ökar texturen. Ett material med relativt ringa
transparens är ur ekonomisk synpunkt att
föredra.
Maskeringsmaterialet fastsättes vanligen i
fläckar å maskeringsnätet. Den inbördes
grupperingen av material och "hål" avpassas efter det
maskeringen skall föreställa. Sammanhängande
större fläckar böra undvikas. De synas för
flygaren (kameran) som sammanhängande, platta
figurer, som genast föra tanken på maskering.
Maskeringsmattorna kunna anbringas över
objektet på två sätt, antingen plant uppspänt, den
plana metoden, eller mer eller mindre starkt brutet i
lodled, reliefmetoden.
Reliefmetoden användes då avsikten är att med
Fig. 5. Ett
större hus
har i modell
maskerats
till
skogsdunge, som
ansluter sig
till den
naturliga
skogshöjden
i förgrunden. Maskeringen har senare utförts i
verkligheten, med samma effekt som kan iakttas på modellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
