Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 11 augusti 1945 - Konsthartser i bilar, av Curt Marcus - TNC: 17. »Lättast(e) anskaffbara åkdon», av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892
TEKNISK TIDSKRIFT
kärna. Denna metod är billig och möjliggör tillverkning
i för bilen passande färger. Före kriget användes
fenol-formaldehydhartsdetaljer härför. Med uppmjukade
poly-vinylkloridhartser undvikas de svårigheter för
uppsättning, som finnas vid de hårda fenol-formaldehydhartserna,
och man kan få flera färger, vartill kommer att de bli
billigare ehuru råmaterialet är dyrare. De rosta givetvis
icke heller.
Mjuka polyvinylkloridhartser kunna användas som
dekorativa färgade täcklister och andra dekorationer på
ka-rosseriets insida, t.o.m. i bussar, då ganska invecklade
profilmodeller kunna göras med låga verktygskostnader.
En annan användning för profilsprutade
polyvinylkloridhartser är rör som yttermaterial till ledstänger etc. i
bussar. De anbringas med komprimerad luft på metallen,
en teknik som användes för vissa krigsändamål. De ha
vacker yta, kännas varma, ha lång livslängd samt åldras
icke i solen. De kunna också användas som yttermaterial
till broms- och växelspakar.
Cellulosaacetat bildar utmärkta dekorativa lister men är
ej måttbeständigt och kan därför ej användas till
fönsterlister. Polyten däremot kan användas för många
profil-sprutade ändamål, som just t.ex. glidbanor för fönster. Det
har utmärkta självsmörjande egenskaper och stor
motståndskraft.
Formsprutning
Formsprutning användes nästan uteslutande för
termo-plastiska konsthartser. Massan uppvärmes i en cylinder
samt pressas in i ett kallt verktyg av en kolv. 1 verktyget
kallnar det fort och blir belt hårt. Massan inlägges i en
matarinrättning, som samordnas med kolven. En bestämd
kvantitet pressas in i cylindern vid kolvens backgång. Den
väl uppvärmda främre ändan av cylindern är då fylld med
massa, av vilket endast en mindre del pressas genom ett
munstycke in i verktyget varje gång kolven går framåt
För att påskynda värmeöverföringen användas spridare.
Så snart massan fyllt verktyget börjar den att kylas,
varvid kylvatten cirkulerar genom kanaler i verktyget.
Slutligen öppnar verktyget sig automatiskt och arbetsstycket
kastas ut.
De bästa materialen för formsprutning äro
cellulosaacetat, cellulosaacetobutyrat, etylcellulosa, polystyrol och
metylmetakrylat, vilka material redan nu användas.
Polyten kan tänkas, där hög stöthållfasthet erfordras, eftersom
det lätt formsprutas. Det är genomskinligt och passar bra
som ljusskydd i stället för glas.
Andra användningar
Givetvis finnas också andra användningar än de, som nu
diskuterats. Så t.ex. användas profilsprutade plastiska
trådar för vävnader. Av de syntetiska fibrerna är nylon,
som användes för olika sorters borstar, kirurgiska suturer,
tyg av utomordentlig styrka och elasticitet m.m., det mest
kända (Tekn. T. 1944 s. 845). Det är möjligt att av nylon
tillverka lätta stolsitsar, där den sittandes hela tyngd
upptas av materialet. I tropiska klimat kunna sidoskärmar
överspännas med nylontyg med så fina maskor, att flugor
och mygg ej kunna komma igenom, men som dock tillåta
fri sikt.
Mattor som täckning av karosserigolv nötas fort, äro svåra
att hålla rena och samla smuts. Vackert färgade
polyvinylkloridhartser som cementas på golvet med filtmellanlägg
kunna användas i stället och hållas rena och snygga utan
besvär.
Efter kriget kommer ett nytt pegamoid med
konstharts-beläggning att finnas för överdrag på sätena i bilar med
betydligt bättre egenskaper än den nuvarande
nitrocellu-losabeläggningen. Det ändras ej i ljus och har ingen lukt;
beläggningen blir mycket rörlig och är icke brännbar.
Även andra mjuka konsthartser komma att användas till
invändig beklädnad, då de t.ex. kunna lätt sträckas efter
takets form och spikas fast.
Det synes således vara säkert, att olika konsthartsmaterial
komma att finna en betydligt ökad användning i bilar, ett
förhållande, som dock först på allvar kommer att visa sig när
framtidsmaterialen släppas loss efter kiiget. Curt Marcus
TNC
17. "Lättast (e) anskaffbara åkdon"
Uttryck av den i rubriken anförda typen äro mycket
vanliga. De bestå av tre ord, som här skola benämnas ined
sina ordningstal. Första ordet är superlativen av ett
adjektiv eller adverb, det andra ordet ett adjektiv (ev. ett
particip), och det tredje är ett substantiv. Första ordets ändelse
vållar ofta tvekan, och alltför ofta väljer man fel mellan
de två möjliga alternativen.
Exemplet i rubriken är avsiktligt så valt att misstag borde
vara uteslutna:
A. ’’Lättast anskaffbara åkdon" betyder: åkdon som är
lättare anskaffbart än alla andra. Första ordet är ett
adverb, som är adverbial till andra ordet.
B. "Lättaste anskaffbara åkdon" betyder: lättaste åkdon
som är anskaffbart. Första ordet är ett adjektiv, som i
likhet med andra ordet står i bestämd form och är attribut
till tredje ordet.
Enligt delta schema skola här några typiska uttryck av
ofta förekommande slag analyseras.
"Möjligast enkla utförande" skulle enligt A betyda det
utförande som är möjligare enkelt än alla andra, vilket ju
är rent nonsens. Man menar enklaste utförande som är
möjligt, och detta skall enligt B heta enklaste möjliga
utförande. I detta fall ha alltså första och andra ordet
omkastats, och superlativändelsen har kommit på fel ord. —
Sådan felaktig ändelseplacering föreligger även när
"görligast" användes som första ord i liknande uttryck. Även
"i möjligaste mån" och "i görligaste mån" äro felaktiga
konstruktioner och böra utbytas mot: i största möjliga
(görliga) mån, eller helt enkelt: i möjlig (görlig) mån.
Företeelsen har redan behandlats i publikationen TNC 3
s. 32.
"Lämpligast tänkbara material" skulle enligt A betyda
ett material som är lämpligare tänkbart än alla andra.
Man menar lämpligaste material som är tänkbart, och
detta skall enligt B heta: lämpligaste tänkbara material.
Lika felaktiga äro uttrycken "enhetligast möjliga
beräkningsgrund", "vidast tänkbara utbredning", "jämnast
möjliga hastighet", "kortast möjliga väg", osv. osv. — När
superlativändelsen inte är -äst utan blott -st gör man sig
sällan skyldig till sådana fel. Man skriver t.ex. inte gärna
"grövst tänkbara material" utan: grövsta, och inte heller
"längst möjliga väg" utan: längsta, även om man
ögonblicket förut fallit för frestelsen att skriva "kortast
möjliga".
"Senast inrapporterade driftstopp" betyder enligt A ett
driftstopp som är senare inrapporterat än alla andra.
"Senaste inrapporterade driftstopp" skulle enligt B betyda
senaste driftstopp som är inrapporterat. Bortsett från
möjligheten att driftstoppen skulle kunna ha inrapporterats i
annan ordning än de inträffat, betyda uttrycken enligt A
och B samma sak, och man synes då alltid föredra A-typen
med "senast".
"Oftast förekommande fall" betyder enligt A ett fall som
är oftare förekommande än alla andra, och det är givetvis
vad som avses. Uttrycket är alltså riktigt. Därtill kommer
att "ofta" inte kan användas som adjektiv, vilket gör
uttryckstypen B omöjlig.
Alla inledningsexemplen i de fyra föregående styckena
äro formellt av typen A, dvs. deras första ord har med rätt
eller orätt fått adverbform. Det förekommer nämligen
knappast att första ordet av misstag får adjektivböjning.
J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
