Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 25 augusti 1945 - De la stabilité des chambres d'équilibre et des systèmes de chambres d'équilibre, av John-Eric Bern - British railway track: design, constructionand maintenance, av S H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 augusti 19A5
939
sinusliknande kurva, vars ekvationer diskuteras. Härur
erhålles ett uttryck på n*, n* = fi + 0,482 ) (20),
\ ti -†- z o’
vilket kontrolleras med hjälp av grafiska framställningar.
Denna formel för n* konfronteras med resultat av direkta
beräkningar, vilka visa i vilken grad och inom vilket
område formeln kan komma att gälla. Detta anses möjligt,
tack vare en nyligen utgiven intressant publikation av
Frank (Bauing. 1942 s 149). Denne har sökt finna
stabilitetslagarna för en utjämningsbassäng genom att med
hjälp av Brauns (Schweizer. Bauztg 1942 h. 3) grafiska
metod göra en hel del direkta kalkyler. Schoklitsch’
(Schweizer. Bauztg 1923 s. 129 och 146) metod skulle för
övrigt ge samma resultat. Frank inför i sina beräkningar
Vogts relativa värden (e och ß). Vid interpolation i kurvor
erhålles värdet /?*, som anger stabilitetens gränsvärde för
£=10—100, vilka ß-värden jämföras med motsvarande
värden enligt Thoma, Frank och Schüller.
Med hjälp av tabell, innehållande värden på ß och Pw02
(fallförlust i tubintagskammaren) vid olika värden på
s (2,5 — 20) jämte kurvor angivande ögonblicklig och
fullständig öppning med hänsyn tagen till tryckförluster och
reglering vid konstant effekt, är det möjligt att fastställa
ett område (e. ß), inom vilket man kan välja värden på
s och ß utan att riskera oförändrade svängningar eller
"sammanbrott" enligt Frank. Förf. berör vidare de
elektromekaniska aggregatens energiproduktion och
belastningsförluster i trycktuberna genom några exempel.
Vid vattenkraftanläggningar, där fallhöjden är relativt
liten och vattenmängden jämförelsevis stor, avrådes för
system med en enda bassäng i form av en vertikal brunn.
Då stabilitetsproblemet visar sig svårlöst, bör användas ett
system av bassänger, bestående av flera eller mera
komplicerade enheter; en kombination av flera bassänger
(tankar), bassäng med strypt öppning, differentialbassäng etc.
För att förenkla problemet studeras matematiskt ett fall
med två cylindriska bassänger utan strypning, den ena
uppströms, den andra nedströms om turbinerna (Francis).
Denna kombination anses lämplig vid system, där
avloppstunneln utmynnar i en sjö med variabelt vattenstånd. Man
kommer fram till en linjär differentialekvation av fjärde
ordningen, där koefficienterna äro konstanta, och som är
lätt att lösa och diskutera. Men däremot är det betydligt
besvärligare att beräkningsmässigt avgöra, om
svängningarna äro dämpade eller ej, varför en grafisk lösning
föredras med hjälp av den tidigare nämnda Schüller och Karas’
värderingsmetod. Detta förutsätter dock givna dimensioner
på bassängerna. Schüllers förutsättningar betraktas dock
med en viss försiktighet. Ur den grafiska lösningen
erhållas formler för arean Fi hos bassängen, vilka formler
visa sig ge goda resultat även i fråga om stora
svängningar. Med några räkneexempel diskuteras
(utjämnings)-bassängernas form, samt i förbigående beröres stabiliteten
hos andra typer utjämningsbassänger. I ett fall är det
ursprungliga utjämningsgalleriet avgrenat i två bassänger,
den ena efter den andra. Här citeras arbeten av A Stucky,
Ch. Jaeger och W Straubel. I ett annat fall äro två
utjämningsbassänger direkt förenade med varandra. I detta
fall anser man det säkert, att de sekundära svängningarna
försvinna nästan helt, om strypning mellan bassängerna
införes.
Alltsedan Thoma löst problemet rörande små svängningar
i en cylindrisk utjämningsbassäng genom att definiera ett
visst värde Fjh, som bör understiga bassängens
horisontalsektion F min, för att svängningarna skola vara stabila,
ha vattenbyggarna försökt införa en säkerhetskoefficient n
och sätta Fmin = nFfh. I början har man godtyckligt
angivit de mest skilda värden på n, från 1 till 6 eller 7. En
dylik osäkerhet i fråga om denna koefficient kan icke
längre tolereras, när man skall konstruera
utjämningsbassänger för installationer med stora vattenmängder eller
med medelhöga och låga fall. Flera författare ha också
under senare år försökt precisera värdet på n.
Analyseras närmare innebörden i denna
säkerhetskoefficient, finner man, att den kan uppdelas i ett värde på n,
som ger stabilitetens gränsvärde med hänsyn tagen jämväl
till stora och medelstora svängningar och till bassängens
verkliga form, och ett annat n > n*, som garanterar att
svängningarna bli tillräckligt dämpade. När man planerar
en utjämningsbassäng, bör man redan i förväg veta, vilka
minimidimensioner man kan räkna med. Det är alltid en
omständlig procedur att kontrollberäkna svängningar, och
det skulle vara trist att upprepade gånger behöva börja
från början för att kunna treva sig fram till lämpliga mått
hos bassängen. Det är därför fullt befogat att gripa sig an
med första delen av problemet, dvs. undersöka n* på
analytisk väg och söka enkla uttryck för n*, med hjälp av
vilka man omedelbart skulle kunna övergå till valet av
en bassäng, där dimensionerna approximativt kunde
bestämmas genom att man satte n > n*.
Sedan man uppritat bassängen, bör man övergå till
kontrollen punkt för punkt av amplitud och stabilitet hos
svängningarna, varför ett grafiskt förfarande
rekommenderas.
Detta arbete har avsett att ge enkla uttryck för n: vid
stora svängningar i en cylindrisk bassäng och vid
svängningar med svag amplitud i ett system, där bassängerna
äro åtskilda av en Francisturbin, samt att med hjälp av
direkta beräkningar visa användbarheten av de funna
uttrycken.
Först ser sig förf. nödsakad att erkänna, att det knappast
finns någon allmängiltig matematisk metod att lösa och
diskutera differentialekvationer för svängningar i
utjämningsbassänger, om man överger de av Thoma uppsatta
villkoren. Vissa beräkningar ha visserligen givit några
intressanta detaljer, men dessa äro utan allmänt värde. Det
är vid val av Schüller—Karas’ värderingsmetod, som man
kommer närmast målet. De första försöken att tillämpa
denna metod ha lett till minst sagt tvivelaktiga resultat.
Man nödgades söka reda på metodens svaga punkter och
fortskrida med försiktighet för att kunna uttrycka n* i
funktion av problemets viktigaste givna storheter i de två
ovannämnda särskilda fallen. Formeln (20) fastställer, att,
där bassängen utgöres av en enda cylindrisk "tank", n*
är större än enheten (och ej 2 eller 3 som man förut
trott). Tvärtom måste man i ett system om två bassänger
(tankar) kraftigt förstora sektionerna i enlighet med
Thomas formel. Genom att dessutom använda de resultat
Frank kommit till har förf. kunnat ge några anvisningar
rörande de villkor, som begränsa turbineffekten, och
rörande de maximala utslag man har att vänta sig.
Hela den teoretiska delen av detta arbete har förf. punkt
för punkt kontrollerat. Dessa direkta beräkningar tillåta
för övrigt en uppskattning av det värde på n > n* man
bör räkna med, för att svängningarna icke skola befinna
sig i stabilitetsgränsen utan vara verkligt dämpade. Förf.
anser sig kunna ge en del detaljer rörande här använda
direkta beräkningsmetoder men nöjer sig med att nämna,
att dessa metoder härröra från Schoklitsch’ grafiska
beräkningsprinciper. John-Eric Bern
British railway träck: design, construction and
maintenance, utgiven av R A Hamnett, sammanställd av
ett utskott inom The Permanent Way Institution. 334 s.
15 sh.
Trots att trafiken på de engelska järnvägarna kanske är
världens tätaste, befinna sig spåranläggningarna
fortfarande i ett utmärkt skick. Föreliggande bok lämnar en
redogörelse för hur det är möjligt att uppnå, bibehålla och till
och med överträffa en så hög standard.
Första delen behandlar i detalj banpersonalens arbete
med underhåll av banans över- och underbyggnad,
rälsläggning och rälsutbyte med beskrivning av materiel och
arbetsmetoder samt den speciella omsorg som måste ägnas
räler, sliprar, växlar, korsningar m.m. för att kunna hålla
linjen i ett förstklassigt skick. Nyare metoder för erhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
