- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
1194

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 november 1945 - Aluminium i kraftledningar, av O David Zetterholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1194

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 10. Skarvning av klen stdlaluminiumledare med dubbel
vridskarv.

med vridskarvar, men det behövs större
kontaktyta än vid koppar. Man tar då två skarvrör i serie
efter varandra enligt fig. 10.

Avgrening

För avgreningsklämma gäller i princip samma
regler som för skarv, nämligen att klämman skall
ha stor kontaktyta och trygga en varaktigt god
förbindning. Innan ledaren anbringas i klämman,
måste lina och spår rengöras från smuts och oxid.
För att förhindra ny oxidation och för att utestänga
fukt målas linan och klämspåren med blymönja

Från många håll ha skador inrapporterats just
på avgreningsklämmor. Det är inte underligt att
fel uppstår, då inan ofta ser samma klämma
användas som för kopparlinor eller också allt för
små klämmor. Följden blir att motståndet så
småningom ökas och strömvärmet stiger, vilket i
sin tur befordrar uppkomsten av oxid på
kontaktställena, tills linan brinner av. Fig. 11 visar hur
oxidationen vuxit i linspåret på en alltför kort
avgreningsklämma, tills klämman ramlat ner
sedan linan brunnit av. Av fig. 12 får man en
föreställning om hur linan varit fäst vid isolatorn.

Fig. 11. Oxidation i alltför kort avgreningsklämma.

Fig. 12. Avbränning på jör kort avgreningsklämma.

När det gäller övergång mellan aluminium och
koppar, tillstöter ytterligare en komplikation,
nämligen risken för korrosionsskador på
alumi-niet, som ligger långt på den negativa sidan i den
elektrolytiska spänningskedjan. Risken för
förstöring av aluminiet är därför stor, om linan vid
fukt kommer i beröring med de positiva
metallerna. Särskilt farliga äro koppar och
kopparlegeringar, t.ex. mässing. Vikten av att linorna
placeras så, att korrosion inte kan uppträda, kan
därför inte nog kraftigt understrykas.

Kontaktytor i klämmor, som skola förmedla
strömövergång mellan ikoppar och aluminium,
måste göras otillgängliga för fukt. Spänningsfallet
mellan metallerna kan också elimineras genom
en intim och beständig kontakt mellan
materialen. Kontakten åstadkommes på mekanisk väg
genom valsning e.d. Klämmorna få dubbla spår,
ett för aluminium och ett för koppar. Fig. 13
visar överst en klämma för spänningar upp till 130
kV. Spåret för kopparledaren är försett med ett
ingjutet foder av koppar. Där kontakt sker bara
genom åtklämning, kommer alltså koppar att
ligga mot koppar och aluminium mot aluminium.
Den undre bilden visar en liknande typ med
ingjutet kopparblock för kopparkabelskon. En
annan klämma, använd i samband med
spännlin-hållare av kompressionstyp, visar fig. 14. En
kopparstång inpressas i den normala
slackhålla-ren och kopparlinan fästes vid stången medelst
två skarvbackar.

När klämmor och linor monteras, bör man se
till, att aluminium ligger överst, så att
regnvattnet rinner från aluminium mot koppar och inte
tvärtom.

Vibrationsskydd

Det finns risk för att skador skola uppstå genom
vibrationer i linan. Man bör därför tillgripa
särskilda åtgärder för att skydda linan vid
infästningarna.

Vid hängkedjor gäller det först och främst att
skaffa sig en lättrörlig linhållaren med
ordentligt tilltagen radie i linhållarbotten och med för
övrigt lämpligt utförande (fig. 15). Då
aluminiumtrådarna äro mera känsliga för ytskador än
koppartrådar, ha vi här i landet följt
amerikanarnas exempel och skydda linan i linhållaren
medelst en skyddslindning, bestående av tio
alumi-niumspröt med cirkulär sektion, som äro
ned-spetsade mot ändarna och vridna i spiral kring
linan. Fig. 16 visar hur detta arbete går till.

Vid stödisolatorledningar anses i allmänhet
tillräcklig säkerhet mot skador kunna åstadkommas
genom lindning av ledaren med skyddsband av
glödgat aluminium, som lindas i två lager över
varandra. Över banden najas ledaren med tråd
av mjukt aluminium (fig. 17).

För att minska risken för trådbrott genom
vibrationer uppsättas ibland dämpare, fig. 18.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/1206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free