Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 november 1945 - Oljeskiffer som tillsatsbränsle i gasgeneratorer, av Frans Landtblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 19A5
1237
eldning lia vissa förändringar utförts på generatorerna. På
grund av den stora kvantitet aska som uppstår av
oljeskiffer — skifferaskan har nämligen i förhållande till
skiffer något större volym, på grund av att askan sväller —
måste sålunda möjligheterna till slaggutmatning avsevärt
effektiviseras. Först och främst minskades patrisringens
djup med omkring 15 cm; vidare insattes en extra
slaggskrapa varjämte drevet utbyttes i drivmotorn för
slaggmaskineriet, så att motorns hastighet ökades till det dubbla.
Skifferaskan med sin låga sintringspunkt bildar lätt stora
slaggbollar, vilka ej kunde passera under patrisringen utan
att densamma minskades. Spridningstratten i
generatorschaktets övre del avlägsnades. Tjärbildningen på denna
tratt blev nämligen så avsevärd att hel eller partiell
igensättning förekom, till hinder för bränsletillförseln. I
Chap-manapparatens inmatarhus insattes vidare stålfoder, då
husets gjutgods tämligen raskt förslites av skiffern, och
kolmatartrommeln ersattes med en vingtrommel av samma
typ som användes för fliseldning (se fig. 2).
Då tätningsboxen kring omröraraxeln antagligen på
grund av anfrätning av sura gaser ej ville täta, insattes
enligt fig. 3 ett vattenlås för hindrande av gasens
utströmning (se fig. 4). De sura gaserna uppstå sannolikt
på grund av skifferns synnerligen höga svavelhalt,
omkring 6 %, samt gasens låga temperatur. Slutligen försågs
omröraraxeln med en upphängningsanordning med en
motvikt, vilken framgår av fig. 1. Omröraraxeln ville
nämligen gräva ned sig i blandningen av skiffer och träflis,
vilket ifrågavarande upphängningsanordning motverkar.
Sedan ovanstående ändringar gjorts ha generatorerna
fungerat synnerligen väl, trots de avsevärt större
påkänningar, särskilt vid slaggutmatningen, som de fått
vidkännas. Ändringarna ha gjorts successivt och ha
tillkommit allt efter erfarenheter vunnits.
Fig. 2. Vingmatartrommel för generatorbränsle.
Fii/. i. Vridrostgenerator, använd för skifferblandat
träbränsle.
£>S
Fig. 3. Vattenlås till skydd av omröraraxelns tätningsbox
mot sura gaser.
De bränsleblandningar som försökts vid Hammars
Glasbruk voro särskilt i början synnerligen växlande. Försök
gjordes med följande kombinationer: ved och skiffer; ved,
kol och skiffer; ved, skiffer och torv. Proportionerna i
vilka ovanstående bränsleslag ingingo voro i början högst
varierande. Dock måste på förhand sägas, att veden alltid
varit den största kvantiteten kalorimetriskt räknat.
Kombinationen ved, kol och skiffer utdömdes mycket
snart, då temperaturen i generatorn på grund av
skifferaskans låga sintringspunkt ej kunde hållas tillräckligt hög
för total förgasning av stenkol. Vid försöken med tillsats
av torv inträdde sintring av skifferaskan, sannolikt
beroende på att torven var synnerligen lös, varför
generatorn fick köras med högt blästertryck samt ofta
förekommande spettning. Vid spettningen bildades sannolikt
kratrar, i vilka temperaturen steg så högt att igensättning,
dvs. sintring av skifferaskan, inträdde.
Den kombination, som efter ovanstående försök i början
kvarstod som den mest lämpliga, var sålunda skiffer och
flis. Enligt de erfarenheter som vunnits, utgör kvantiteten
skiffer som lämpligen kan tillsättas generatorn omkring
40 kg/h ocli m2 rostyta eller vid härvarande generator
ca 3,5 t/dygn, vid vilken kvantitet skifferns brännbara
substanser, under förutsättning av riktig generatorföring,
nästan helt utnyttjas. Att så pass ringa kvantitet skiffer
per rostyta kan användas beror antagligen på, att sedan
skifferns oljehalt avdestillerats vid pyrolysen, resterande
ca 50 % brännbara substanser äro synnerligen
svårförgas-bara. Skifferns bitumen är synnerligen intimt blandad med
bergarten och trots att den tillsatta skifferns styckestorlek
endast är 25—30 mm i relativt flata bitar, vill gärna en ej
utnyttjad del kvarstanna som en kärna i mitten. Denna är
lätt att konstatera om en bit skifferaska sönderbrytes. När
alla brännbara substanser förgasats är brottet rostbrunt.
Återstå brännbara substanser, är emellertid brottytan helt
eller delvis svart. Tillsatsen av flis är beroende av
skiffermängden. Vid varierande behov av gas måste därför med
bibehållen kvantitet skiffer flismängden ökas resp. minskas.
Blästerluften som tillsättes har en temperatur av omkring
70° genom tillsättande av ånga. Gasens bränslevärde
ligger omkring 1 450—1 500 kcal/Nm3 enligt de analyser som
gjorts. Orsaken till gasens relativt liöga bränslevärde är
dess höga halt av metan, härrörande från den tillsatta
oljeskiffern.
Den temperatur vid vilken gasen lämnar generatorn
ligger så lågt som ca 65°, vilket medför att en stor del av
det vatten gasen innehåller, ävensom en del tjära, faller
ut i sotfickan resp. gaskanalerna. En följd härav är att
nåyon sotniiif,’ ej behöver förekomma annat än i själva
brännarmynningarna i ugnen, där koksning kan uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
