Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Jäsningsindustrierna som leverantörer av näringsmedel och läkemedel, av Harry Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1352
TEKNISK TIDSKRIFT
mest äggviterika vegetabilierna, såsom ärter och
bönor. Även näringsfysiologiskt är jästäggvitan
överlägsen vanlig vegetabilisk äggvita (se ovan).
Som redan framhållits kan mer än 10 % av
människans äggvitebehov täckas om man vid
matlagningen tillsätter två teskedar (20 g) torrjäst.
Då denna dessutom innehåller ett stort antal
fysiologiskt synnerligen viktiga substanser ligger
tanken nära att i tider av brist på animalisk äggvita
använda jäst som köttersättning. Då bagerijäst är
för dyr för dylikt ändamål och avfallsjäst från
bryggerier och brännerier icke finns tillgänglig i
större kvantiteter, och vad beträffar
bryggerijästen dessutom har användning för farmaceutiskt
ändamål, måste äggvitejästen framställas genom
direkt produktion. Det har även visat sig vara
möjligt att framställa fett i form av en mycket
fettrik jäst.
Jäst från sulfitlut
Under de första krigsåren upptog Svenska
Jästfabriks AB omfattande undersökningar, som
gingo ut på att för svenska förhållanden anpassa
ett i Tyskland utexperimenterat förfarande att
producera äggvita genom odling av Torulopsis
(Torula) utilis på sulfitlut, som försatts med
närsalter men ej innehåll biofaktorer eller organiska
kväveföreningar. Ären 1935 och 1936 hade Fink
och Lechner64*65 visat, att det var möjligt att odla
T. utilis på sulfitlut och trähydrolysat. Vid
Svenska Jästfabriks AB:s laboratorium i Rotebro
utfördes ingående undersökningar, vilka resulterade
i att en fullstor anläggning för utilisodling på
sulfitlut eller sulfitslemp uppfördes vid Svartviks
AB (Brahmer66) (Rosenqvist67). Detta måste
betraktas som ett mycket viktigt beredskapsarbete,
som kunnat bli av största betydelse, om 1942 års
skörd ej utfallit så gynnsamt som den gjorde.
Något senare uppfördes även vid Fiskeby AB en
anläggning för utilisodling. Denna har i september
1945 upptagit driften. Den erhållna jästen ingår,
dels torkad, dels i form av jästextrakt,
tillsammans med torkade grönsaker och fett i
"svenske-suppe", som exporteras till nödlidande länder.
Vid två sulfitfabriker i Finland finnas nu
anläggningar för framställning av torula jäst för
livsmedelsändamål. Även några amerikanska och
kanadensiska sulfitfabriker ha dylika anläggningar.
Utilistillverkningen kan ske med användande av
antingen ojäst lut eller jäst lut, slemp. I förra fallet
utnyttjas lutens halt av hexoser och pentoser (samt
ättiksyra och acetaldehyd) för jästproduktionen.
I senare fallet stå i huvudsak endast dess
pentoser till förfogande (eftersom hexoserna förbrukats
vid spritjäsningen). Man använder helst sådan
lut, som erhålles vid framställning av silkesmassa,
därför att denna är jämförelsevis rik på socker.
Av slemp från tillverkning av stark sulfitmassa
torde kunna erhållas närmare 40 kg och från
silkesmassa närmare 60 kg torrjäst per ton massa.
I Tyskland användes lut från lövträmassa, som
är ännu rikare på för ifrågavarande ändamål
lämpliga föreningar.
Den erhållna jästen torkas till flingor, vilka
direkt kunna användas vid matlagning eller som
fodermedel, eller också framställas av den
buljongtärningar eller buljongextrakt. Under
normala tider med tillräcklig tillgång på kött torde det
vara svårt att finna avsättning för dylik jäst som
livsmedel.
Slutligen tillvaratas sedan några år vid vissa
svenska sulfitfabriker den avfallsjäst
(Saccharo-myces cerevisiae), som uppstår vid sulfitsprit
jäsningarna. På detta sätt kunna utan särskilda
åtgärder utvinnas 35 t torrjäst per Ml alkohol.
Jästen finner användning som fodermedel.
Jäst från trähydrolysat
I Tyskland har tillverkning av utilisjäst med
träsocker som råmaterial pågått i flera år. I två
fabriker, den ena i Mannheim och den andra i
Regensburg, ha sammanlagt 800 t torr jäst per
månad (10 000 t/år) framställts.
Hydrolysat av trä, framställt enligt Schollers,
Bergius—Hägglunds och Ant-Vuorinens metoder,
ha efter tillsats av närsalter använts som
näringssubstrat. Enligt Schollers förfarande erhölls 21 kg
och enligt Bergius’ förfarande 31 kg torr jäst av
100 kg torr ved.
Peterson, Snell och Frazier68 ha utfört halvstora
försök till odling av Torulopsis utilis och Candida
tropicalis på hydrolysat av några olika
amerikanska barrträd (Spruce, southern yellow pine och
Douglas fir).
I Finland finnes en fabrik i Heinola för
försockring av trä och förjäsning av hydrolysatet
till alkohol; 10 000 t/år sprit beräknas kunna
framställas i denna fabrik.
Jäst från rörsockermelass
I USA, på Jamaica och andra ställen i
Västindien samt i Nederländska Ostindien finnas
fabriker, vilka framställa äggvitejäst ur melass. I
åtminstone en fabrik använder man i stället för
Torulopsis utilis en variant av denna.
Cellstorleken hos T. utilis varierar. Särskilt mot
slutet av jäsningen bildas en avsevärd mängd små
celler med dimensionerna 3X5/t (normal
storlek är 4 X 7 ju), vilket har till följd, att
utvinnandet av jästen ur näringslösningen genom
separering eller filtrering blir förenad med vissa
svårigheter. Det var därför önskvärt, att ett
förfarande utarbetades med hjälp av vilket
cellstorleken hos T. utilis kunde ökas. 1941 framhöll
R Bauch69, att kamfer kan förorsaka mitos i
bryggeri jäst och andra fungi och därigenom ge
anledning till jätteceller*.
* Levan och Sandwall ha vid undersökningar på AB Stockholms
Bryggeriers Centrallaboratorium och KTH70 funnit den för
åstadkommande av cellreaktionen i bryggerijäst optimala kamferkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
