Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 15 december 1945 - Senaste rön från Statens Skeppsprovningsanstalt, av Evert Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1374
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Spantarealkurvor (deplacementsfördelning).
tre alternativen. Det visade sig emellertid (fig. 4)
att släpeffekten blev rätt olika i de tre fallen.
Bara den lilla skillnaden mellan alt. I och I A
resulterar i 4.5 % förbättring vid 11,5 knop,
medan alt. II, alltså den med mera förligt
koncentrerat deplacement, ger 11 % förbättring.
Trim-kurvorna har inget intresse i det här
sammanhanget.
Fig. 5 visar ett annat fall, där en förlängning
på 4,5’ i förskeppet förde med sig en förbättring
på 8.3 % resp. 14,8 %.
Vid värdesättningen av båtarna utgår vi som
brukligt är från amiralitetskoefficienten (fig. 6).
Den regeln att man får anamma
försöksresultaten med ett visst försiktigt omdöme brukar vi
hålla på också när det gäller mera speciella
undersökningar. Vid ett par tillfällen har vi gjort
försök som gick ut på att undersöka
kylvattenmängden på jagare, där kylvattnet skulle fångas
av "scoops" under fartygets botten och på så sätt
utan hjälp av pumpar drivas genom
kylnings-systemet. Det gällde relativt höga farter. Vid små
hastigheter och framför allt vid stillaliggande går
det naturligtvis bättre om man tar pumpar till
hjälp. Där uppstod nu frågan, om man kunde
anse modellförsök tillräckligt tillförlitliga. Dels
måste vi nämligen av rent praktiska skäl
schematisera kylvattenintagen en smula, dels var det
svårt att få exakt skalenlig genomströmningsarea.
då vi inte riktigt kunde följa skalan i fråga om
plåtdimensioner. Det fanns emellertid ingen
annan rimlig förutsättning att tillgripa än att anse
den per tidsenhet uppmätta kylvattenmängden
proportionell mot skalan upphöjd till 2,5. Det
genomströmmande vattnet mättes med en vanlig
vattenmängdsmätare, inkopplad mellan in- och
utlopp för kylvattnet.
Sedermera fick vi del av provtursresultatet, och
det visade sig att det rådde mycket god
överensstämmelse mellan de resultat vi fått och
verkligheten. Den erfarenheten kom väl till pass vid ett
senare tillfälle, där det gällde en likadan
undersökning och där vi kunde konstatera att de
planerade kylvattenintagen var för små. Där fanns
alltså möjlighet att i god tid rätta till saken, och
förmodligen hade det annars blivit dyrbart att
bygga om det hela.
En del rätt omfattande försök, som visserligen
ej hör till de senaste, är undersökningar av
fiskebåtar. Resultaten är emellertid rätt belysande för
vad man kan komma till med modellförsök och
därför har jag tagit med dem. I detta fall
tillverkades tre modeller i samma skala. Den första,
nr 17, var modell av en typisk västkustbåt, de
andra två var olika förslag till förbättrade båtar.
Modell nr 18 avvek ganska litet från nr 17.
Största bredden var densamma och djupgåendet
i stort sett oförändrat, 2,81 mot 2,68 m. Aktern
var något skarpare och utdragen, så att längden
i vattenlinjen ökade från 18.9 till 20.5 m. Det
var således mycket liten skillnad mellan dessa två.
Det andra förbättringsalternativet, modell nr 19,
var något smalare och längre; bredden var 5,65 m,
längden 21,9 m och djupgåendet 2 80 m, nästan
samma som på modell nr 18. Både för och akter
var där skarpare och förstäven var mer fallande
än på de andra två. Alla modellerna kördes på
ett deplacement motsvarande 112 m3. Det kan ju
ifrågasättas om sjövärdigheten skulle bli densam-
Fig. 4. Jämförelse mellan släpeffekten för de tre fai tygen
enligt alt. I, l a och II.
Fig. 5. Förbättring vunnen genom 4’I,’ förlängning av
för-skeppet;- ursprunglig längd,––-4’1/ förlängning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
