Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1946 - Lättmetaller inom krigsfartygsbygget, av I Oldenburg - En lättmetallkonferens, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
• 271
Vid vattentäta förbindningar mellan lättmetaller eller
lättmetall och stål användes diktning på båda sidor. Där
diktning ej är tillräcklig eller lättmetallen är i förbindelse
med annat material än lättmetall eller galvaniserat järn
inläggas linneband preparerade enligt ovan. Asbestpapp
eller liknande vattenabsorberande material får ej
användas. På alla gängade detaljer skola gängorna insmörjas
med en blandning av 50 % zinkpulver och 50 % fotogen.
Vid frigående hål skola hålen målas med en särskild
täckfärg, t.ex. zinkkromatfärg. Ytor, som ej kunna
inspekteras, skola målas två gånger med zinkkromatfärg.
Då målning på lättmetallytor skadas, inträffar alltid
korrosion. Härvid bildas ett vitt pulver, som noggrant måste
tas bort, t.ex. med stålborste, innan ommålning verkställes.
Instrument etc., som fästas till lättmetallskott på
väderdäck eller andra fuktiga platser, skola ligga fria från
skottet, så att dränering och ventilation erhållas bakom.
Om så ej är möjligt lägges ordentligt med kitt mellan
instrument och skott.
Inom svenska marinen har man kommit till ungefär
samma erfarenheter, som ovan angivits. Här användes
lättmetall till möbler, ventilationstrummor, inredningsskott,
luftskott kring pannor, garnering, däckshus, bryggor och
skärmar o.d. samt gjutna delar, såsom sidoventiler,
utrustningsdetaljer, beslag m.m. De härvid använda kvaliteterna
äro för
plåt .......................... 57 S 1/2 H
profiler ...................... A 48 härdad och åldrad
nagel ......................... 57 S glödgad
Sammansättningen är förutom aluminium, i 57 S 2,5 % Mg
och 0,25 % Cr, i A 48 0,8 % Mg, 0,7 % Mn och 1,0 % Si.
För att undvika korrosion böra samtliga förbandsdelar
vara av samma legering, men då 57 S ej är lämplig för
dragning av klenare profiler användes för dessa A 48.
Gjutlegeringar böra vara av liknande legering som de
valsade och sakna koppar. Lämpliga äro därför HS
och 320.
Man har kommit fram till dessa legeringar såsom
varande de bäst korrosionsbeständiga genom att jämföra
olika legeringars och metallers dels lösningspotential, dels
korrosionsbeständighet i saltvatten enligt nedanstående:
Lösningspotential
gentemot normal-
Korrosionsbeständig-kalomelelektrod i het i saltvatten
1 % koksaltlösning
V Alt= 100
Zn ......................—1,037
A 49 ......... —0,850 A-49 =105
A-501= 105
57 S ......... —0,800 57 S = 105
Fe ........... —0,755
A 48 ..................—0,750 A 48 ,= 90
Al ......................—0,737 Al i= 100
17 ST ................—0,577 pläterad = 75
opläterad= 20
Mässing ............— 0,272
Cu ......................— 0,233
Vid nitning ha följande regler framkommit. Lättmetall
nitas till lättmetall eller stål med lättmetallnagel, som
kallnitas. Graderna i det färdigborrade nagelhålet tas bort
före nitningen. Där ej slätnitning föreskrives, nitas med
kullrigt huvud enligt "MTB-inetoden", dvs. nageln slås
från skalländan med skallformig stans och mothållet
anbringas i den ända av nageln, där huvudet skall formas.
Härvid erhålles ett ostliknande huvud med diametern
1,5 gånger nageldiametern. Vid nitning få verktygen ej
åverka det omkringliggande materialet.
Lättmetall skruvas till lättmetall eller stål med
galvani-serade järnskruvar. Mässingsskruvar få ej användas i
samband med lättmetall.
Strax före hopsättning av stål-lättmetall och olika
lätt-metallegeringar strykas anliggningsytorna med marine glue
utspädd med bensol. Vid lika legeringar av lättmetall
strykas ytorna med zinkkromatfärg (primer F 1391,
eventuellt uttunnad med primer L397).
Som grundfärg för ytbehandling användes endast
zinkkromatfärg, som strykes mycket tunt. För målning
föreskriver IVA:s Korrosionsnämnd följande:
täckfärger l:a strykning 2:a strykning
% %
järnglans ....................................55 45
Al-pulver ....................................5 10
rå linolja....................................30 —
kvartungsstandolja ..................8 45
kolsvart (carbon black)............2 —
färg ............................................grå Al-glänsande
Lättmetallytan bör före målningen rengöras och göras
fettfri, exempelvis med bensin eller trikloretylen.
Hittills gjorda erfarenheter ha över lag varit goda, ocli
avsevärda viktbesparingar ha kunnat göras. I den mån
den elektriska svetsningen av lättmetaller utvecklas
kommer användningen av detta material med säkerhet att
ytterligare ökas. Även inoin det civila skeppsbyggeriet, där
faktorerna viktbesparing och högre pris ej ha motsvarande
betydelse, torde även lättmetallen med råvarans och
framställningens förbilligande kunna få en god marknad.
1 Oldenburg
En lättmetallkonferens ägde den 23 januari rum i
Göteborg, anordnad av AB W Dan Bergman i Södertälje.
Avsikten med sammankomsten var att belysa möjligheterna
för användning av lättmetall inom skeppsbyggeriet. Till
konferensen hade därför inbjudits representanter för
varvsindustrin, marinen, de tekniska högskolornas
skeppsbyg-geriavdelningar m.fl. Konferensen hade samlat ett
hundratal deltagare.
Direktör Sven G Lind hälsade de närvarande välkomna
varefter professor G Ambjörn i dagens första föredrag
framhöll, att det är på begränsade områden av ett fartyg
och framför allt högre belägna partier ombord, som
lättmetaller erbjuder större fördelar och kan väntas få
vidgade användningsområden. Han trodde icke på större
fartyg, helt byggda av aluminium eller lättmetall.
Sedan följde ett föredrag om "Lättmetall och brittisk
skeppsbyggnad" av den engelske experten E C Goldsworthy,
som började med en historisk översikt. Redan 1894 hade
en torpedbåt för fransk räkning byggts av lättmetall i
England. Försöket blev misslyckat; båten förstördes hastigt
genom korrosion, och aluminium ansågs därefter länge
olämpligt som skeppsbyggnadsmaterial. Man hade använt
en legering med ca 6 % koppar förutom andra
legeringsämnen och sannolikt avsevärda mängder föroreningar.
Först efter det större erfarenhet om olika legeringstypers
motståndsförmåga mot saltvatten och salthaltig atmosfär
vunnits kunde lättmetaller med utsikt till framgång
användas till marina ändamål. Sedan
aluminiummagnesium-legeringar börjat införas mot slutet av 1920-talet,
förbättrades förutsättningarna väsentligt. Efter omfattande
försök och sedan en experimentbyggd livbåt provats
ansågs att man funnit en lämplig legering, varefter i
England från 1930 till krigsutbrottet byggdes ca 200 livbåtar,
motorbåtar och andra mindre farkoster. Den största av
dessa lättmetallbåtar, "Diana 11", är av särskilt intresse.
Den byggdes 1931 så gott som uteslutande av en
aluminiumlegering med ca 3 % magnesium. Efter att tidigare
ha varit i tjänst runt brittiska öarna och i Medelhavet
övertogs båten vid krigsutbrottet av brittiska marinen och
har därefter varit i oavbruten användning under
påfrestande förhållanden. Vid en omfattande inspektion år 1944
kunde ingen korrosion iakttas på bordläggningen vare sig
under, i eller över vattenlinjen.
Under kriget, meddelade tal., vållade knappheten på råma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
