- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
554

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Radiomottagare i fickformat, av D H - Radiovågor störande för brevduvor, av B R - Automatisk riktningsangivare, av D H

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

554

TEKNISK TIDSKRIFT

Fitj. 3. Miniatyrmottagarèns kopplingsschema.

ströin 0,01 mA, inre motstånd 2 megohm, skärmströni
0,005 mA, glödspänning 0,625 V, glödström 20 mA,
spänningsförstärkning 40 gånger. Slutröret och till detta
hörande kopplingselement har följande data:
anodspänning 30 V, skärmspänning 30 V, anodström 0,2 mA,
skärmström 0,075 A, glödspänning 0,625 V, glödström 40 mA.
Anoddrosseln är på 50 H. Hörluren är i detta fall av
kristalltyp och har en egenkapacitet av 0,001 pF, dess
känslighet är i medeltal 1 dyn/cm2 //watt. Förstärkningen i
röret är 16 gånger. Högfrekvensförstärkarröret är en
pentod 1 T 4 med avstämda galler- och anodkretsar. För
att återkoppling mellan de båda kretsarna skall förhindras
har de placerats på var sin sida om anodbatteriet, vilket
sålunda samtidigt tjänstgör som elektrostatisk skärm.

Mottagarens känslighet inställes genom att
detektorrörets skärmspänning varieras. Återkopplingsgraden
regleras sålunda genom skärmspänningen. Ingångsrörets
galler-och anodkretsar är spolar utan annan parallellkapacitet
än lindningskapaciteten och avstämmes genom att deras
järnpulverkärnor skjutes in eller ut.

Antennen utgöres av ledningen till hörluren och borde
för att lämna maximal spänning till ingångsrörets galler
vara ansluten direkt till gallersidan av ingångskretsen.
En sådan anordning är emellertid allt för känslig för
kapacitetsvariationer hos antennsnöret då den person som
bär apparaten rör sig. Därför är antennen inkopplad över
två tredjedelar av gallerspolen. Ingångskretsens
dynamiska impedans är vid 550 kp/s ca 2 megohm.

Mottagarens chassi är tillverkat av termoplastiskt
isolationsmaterial och bockat så att det i sig innesluter
anodbatteriet, som har dimensionerna 68 X 30 X 20 mm.
Anodbatteriet har en livslängd av 100 h vid 1,5 mA belastning.
De olika kopplingselementen är placerade utmed det
U-for-made chassiets sidor, vilket för övrigt framgår av fig. 1
(Communications nov. 1945). D H

Radiovågor störande för brevduvor. Prov, som utförts
inom den amerikanska armén, tyder på att radiovågor
gör det svårare för brevduvor att leta sig fram till sina
bestämmelseorter. Tre försök gjordes med tre olika
grupper av duvor, som var av samma slag och hade fått
likartad träning. Flygsträckan var 16 km. Vid varje prov
fick fem av duvorna genomföra flygningen, medan
sändning pågick från en närbelägen radiostation, under det att
de övriga fem fick flyga sedan sändningen avbrutits.
De fåglar, som släpptes i väg under pågående sändning,
föreföll konfunderade. De kretsade på måfå över
startplatsen, som låg alldeles intill radiostationen, i 15 à
20 min innan de begav sig i väg och behövde
sammanlagt 42 till 52 min för att avverka flygsträckan. De duvor,
som flög utan samtidig radioutsändning, gjorde de
vanliga lovarna över startplatsen men gav sig strax i väg
och behövde endast 18 till 21 min för att ta sig fram till
målet. Vind- och väderleksförhållanden var hela tiden
ungefär desamma. Alla tre försöken gav samma resultat.
Man ämnar emellertid fortsätta proven för att få dessa
intressanta iakttagelser ytterligare verifierade (El. Engng
1945 h. 2). BR

Automatisk riktningsangivare. I USA har konstruerats
och byggts en apparat, som utan rörlig ramantenn
automatiskt anger riktningen till den radiostation, till vars
frekvens den avstämmes. Anläggningen är speciellt avsedd
att användas i flygplan, och konstruktören har med
hänsyn härtill sökt göra den så tillförlitlig, lättmanövrerad
och lätt som möjligt.

Om en radiovåg träffar en med en goniometer
sammankopplad pejlramantenn under vinkeln 0 i förhållande till
en av ramarna, så kan en liten i goniometerns centrum
roterbar spole bringas indikera maximum- eller
minimumvärdet av det i goniometerspolarna inducerade fältet.
Riktningen hos goniometerspolarnas resultantfält är
förskjuten samma vinkel 0 till en av de fasta spolarna. Om den
rörliga spolen anslutes till en lämplig förstärkare, kan en
hörbar indikering av maximum och minimum erhållas, och
en på spolen anbringad visare kan på en i 360° indelad
skala ånge vinkeln till radiostationen i förhållande till
flygplanets kurs.
Eftersom man då spolen vrides 360° hör två maxima
och två minima blir tydligen riktningsangivningen ej
entydig. Pejlramsystemet kombineras därför med en T-antenn
av samma typ, som vanligen används på flygplan, varvid
antennsystemets strålningsdiagram blir kardioidformat.
Om de spänningar, som induceras i vardera ramen, och
T-antennen förstärkes och likriktas samt pålägges en
speciell goniometer enligt fig. 1, kommer en i
goniometercen-trum placerad magnetnål att inställa sig i en viss vinkel,
motsvarande vinkeln mellan egna kursriktningen och
radiostationen. Förutsättningen är att de tre
antennspänningarna förstärkes lika, samt att de spolar D och C i
gonio-metern, som matas av T-antennspänningen, är så
orienterade, att deras fält är motriktade fälten från de andra
spolarna i goniometern.

Anordningen har praktiskt utformats så att de två
ramarna av en roterande omkopplare (6 r/s) successivt
inkopplas till en för radiostationens frekvens avstämd
mottagare samtidigt som T-antennen förblir kontinuerligt
ansluten (fig. 1). I mottagaren omvandlas sändarfrekvensen
till en mellanfrekvens, moduleras av en 600 p/s oscillator
och likriktas. Efter mottagarens utgång likriktas
"lågfrekvensen" och tillföres respektive spolar i goniometern över
en omkopplare, som roterar synkront med den
ovannämnda. Resp. goniometerspolar är för utjämning
parallellkopplade med stora kondensatorer. Genom att de med
T-antennen samhöriga spolarna i goniometern är
mot-kopplade de övriga goniometerspolarna, kommer
resul-tantfältet att bestämmas av skillnaden mellan
amplituderna av de successivt inmatade spänningarna från resp.
ramar och T-antennen.

Goniometeranordningen kan även ersättas med ett
katodstrålar enligt fig. 2, varvid plattorna 1 och 4 i detta
anslutes till förstärkaren samtidigt som enbart T-antennen
inkopplas. Plattorna 2 och 3 förbindes med förstärkaren
då resp. ram och T-antenn inkopplas.

Om vi antar att ramanordningen är så orienterad, att den
ena ramens plan är parallellt med kursriktningen, kom-

Fig. 1. Förenklat kopplingsschema jör automatisk
rikt-ningsangivare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free