Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 13 juli 1946 - Diamantborrningens användning för malmbrytning i Amerika, av E R—s - Nya stål och järnlegeringar, av P O B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
TEKNISK TIDSKRIFT
Den brytningsmetod vid vilken diamantborrningen
allmännast har använts är skivbrytning. Den har också
använts i samband med magasinsbrytning, pallbrytning,
rums- och pelarbrytning, takstross med fyllning,
igensätt-ningsbrytning osv. Särskilt vid pelarbrytning använder
man diamantborrning.
För användning av diamantborrmaskiner gäller i stort
sett samma villkor som för borrning av långa hål i
allmänhet. Malmen måste vara hållfast i stora öppna
brytningsrum, ha stor bredd, stå i det närmaste vertikalt med
starka regelbundna sidostensväggar. Inom dessa vida
gränser kan man å ena sidan finna mjuka snabborrade
malmer, t.ex. sulfidmalmer, som kan borras med
fullborrkronor och lätta snabba maskiner, och å den andra hårda,
kiselsyrerika, som måste borras med vanliga
diamantborrkronor med starka och kraftiga maskiner. På några håll
kan det t.ex. endast vara en malmkropp eller en del av
en malm, som är lämplig att angripa med
diamantborrmaskin. Samtidigt måste man omnämna, att användningen
av diamantborrmaskin i vissa gruvor ej kan följa något
exakt mönster utan den användes blott där man ej kan
utföra borrningen med de vanliga maskinerna.
Diamantborrmaskinerna, som användes i gruvdrift, kan
delas i två grupper, sådana som drivs med komprimerad
luft och sådana som drivs elektriskt. Ehuru de flesta
maskinerna drivs med tryckluft så är de elektriskt drivna
av stort intresse eftersom de utgör ett avsteg från den
ortodoxa tryckluftborrningen som kan ge vissa aningar
att man med elektrisk drift kanske kan uppnå effekter,
som man ej kunnat med tryckluftdrivna. I dag
användes den eldrivna endast vid Soudan-gruvan och utgör
således ett specialfall (Engng & Mining J. okt. 1945).
E R—s
Nya stål och järnlegeringar. Under kriget har en
våldsam utveckling skett på alla materialområden. I de flesta
länder, t.o.m. i USA, har det uppstått brist på en mängd
material, vilket tvingat industrins män att söka efter
ersättningar för dessa. Legerade stål har utbytts mot
kolstål, stål mot lättlegeringar, metaller mot konsthartser osv.
Nya material jämte en mängd nya typer av de gamla har
utvecklats. I många fall har ersättningsmaterialet t.o.m.
visat sig överlägset det förut använda, i andra fall åter
kommer man utan vidare att återgå till det gamla
för-krigsmaterialet så snart förhållandena det medger.
År 1941 tvingades USA att minska förbrukningen av
krom och nickel. På uppdrag av Office of Production
Management utarbetade en kommitté, bestående av
representanter från American Iron and Steel Institute, Society
of Automotive Engineers samt ett flertal stålförbrukare,
en serie nya stål, "national emergency steels". Den första
serien, 8 000-serien, upptar stål med krom- och
nickelhalter av högst 0,40—0,60 % vardera och en
molybden-halt som varierar mellan 0,10 och 0,60 %. Den första
serien följdes snart av andra. Resultatet blev, att en mängd
nya stål skapades med låga krom-, nickel- och
molybden-halter som ändå i hålfasthet kunde jämföras med de
tidigare använda mera höglegerade stålen. Förlängningen låg
mellan 10 och 18 % för stål som värmebehandlats till en
brottgräns av 90 kp/mm2. De flesta stålen tillät vid behov
seghärdning till brottgränser över 140 kp/mm2. Tidskriften
Metals and Alloys har tillfrågat en mängd kända
me-tallurger och materialingenjörer i USA, vilka national
emergency-stål, som kommer att användas efter kriget.
Dessa anser, att dessa stålsorter kommer att kvarstå men
naturligtvis ej att användas i samma utsträckning som
under kriget. En fördel med stålen är deras billiga pris.
Strävandena att tillhandahålla låglegerade billiga stål
började för ca tio år sedan och har resulterat i att
producenter av stålplåt numera tillverkar stål med låga
halter av mangan, kisel, krom och nickel. Stål på vilka
inga fordringar på korrosionsbeständighet finns, uppvisar
en brottgräns upp till 63 kp/mm2. Andra stål har en korro-
sionsbeständighet, som är 4—6 gånger större än hos de
vanliga kopparhaltiga stålen och en brottgräns av ca
50 kp/mm2.
Tidsfaktorn vid stålets omvandlingar har studerats av
ett flertal forskare, bl.a. av E S Davenport och E C Bain,
vilka år 1930 presenterade de första isoterma
omvandlingsdiagrammen för stål. Diagrammen har formen av ett S
och kallas för S-kurvor. (Även TTT-kurvor efter "Time—
Temperature—Transformation-Curves".)
En ny struktur, som bildas mellan de tidigare kända
perlit- och martensitomvandlingstemperaturerna,
upptäcktes. Den kallas numera efter upptäckaren Bain "bainit".
Bainiten liknar den anlöpta martensiten men är mycket
segare vid samma hårdhet än denna. En ny
härdnings-metod infördes med beteckningen "austempering" (USA
pat. 1 924 099). Stålet kyles därvid hastigt ned från
härd-ningstemperaturen till 180—480°C (beroende på
sammansättningen) och hålles där tills fullständig omvandling skett.
En slutlig vattenkylning avslutar processen men är ej
nödvändig. Någon anlöpning erfordras ej.
Bainiten har jämfört med anlöpt martensit följande
egenskaper:
Härdning Austempering
och
anlöpning
Rockwellhårdhet ........... 49,8 50,1
Brottgräns ........ kp/mm2 182,1 182,3
Förlängning .......\% 3,75 5,0
Kontraktion ....... \% 26,1 46,4
Slagseghet (oskårad
stav) ............ kpm 3,6 6,4
Bockningsvinkel ... grader 45 > 150
Ett bainitiskt kolstål har således ungefär samma
seghetsegenskaper som ett legerat stål.
Etapphärdning tillgår så att stålet kyles hastigt ned till
en temperatur ovan martensitomvandlingen och hålles där
så länge, att temperaturdifferenserna mellan yta och kärna
hinner utjämnas. Stålet får sedan svalna i luft.
Martensitomvandlingen sker långsamt vid svalningen, vilket
medför mindre risk för kastningar och härdsprickor.
Köldbehandling av stål för detaljer med noggranna mått
sker efter härdning för att stabilisera stålet och hindra
"eftersvällning". Snabbstål kan nästan fullständigt
omvandlas, om det efter härdningen kyles ned till ca —80°C.
Produktionen vid spånskärande bearbetning kan ökas med
köldbehandlade snabbstål. Resultaten är ännu ej
enhetliga men fortsatt forskningsarbete pågår. Även rostfria
stål med 17,5 % krom och 5 % nickel kan ta härdning,
om de efter glödgning kyles ned till —80°C.
Härdbarheten hos stål är föremål för stor
uppmärksamhet i USA. Flera metoder att mäta denna egenskap finns
utarbetade. Av dessa är Jominy-metoden den mest
använda. Försök att beräkna härdbarheten ur den kemiska
sammansättningen har gjorts av M A Grossmann och
synes ha lett till en viss framgång. Villkor är ju att man
känner alla faktorer, som inverkar på härdbarheten, men
detta torde ännu ej helt vara fallet.
Gjutjärn med en hållfasthet upp till 55 kp/mm2 och
stålgjutgods med hållfastheter på över 100 kp/mm2 kan
framställas genom noggrann smältföring, kontroll av
inneslut-ningar, val av legeringsämnen, värmebehandling m.m. (I
Sverige tillverkas olegerat gjutjärn med en hållfasthet av
45 kp/mm2.)
Blvlegerade stål med 0,25 % bly användes, när fordran
på bearbetbarhet är hög. Stålen saknar den skörhet, som
de vanliga svavelhaltiga automatstålen visar. Blytillsatsen
påverkar de övriga egenskaperna hos stål som sträck- och
brottgräns, slagseghet m.m. mycket obetydligt.
Grafithaltiga stål tillverkas av Timken Roller Bearing
Company och användes med stor fördel för sådana
verktyg, som fordrar smörjande egenskaper, t.ex. stansar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
