Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Felföreteelser vid icke-järnmetaller, av Herman Unckel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i) TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Bristningar på mässingplåt på
grund av ytlig zinkförlust vid götets uppvärmning till valsning. Fig. 3. Varmbrott på mässingsgöt.
kan man iaktta utsvettningar i droppform på
det gjutna styckets yta, så t.ex. vid legeringar av
aluminium med några procent koppar. Inom
gjutna ämnen med ca 200 mm diameter kan
kopparhalten vid periferin ligga avsevärt (ca 1 %)
högre än i kärnan. Koncentrationsskillnaden
utjämnas lyckligtvis till största delen under godsets
vidare behandling, ofta tvingas man dock att
utjämna sammansättningen genom en
homogenise-ringsglödgning.
Ojämn sammansättning kan också uppstå på
helt andra sätt, t.ex. om en i legeringen ingående
komponent företrädesvis oxideras vid glödgning,
eller om en beståndsdel till följd av högt
ångtryck avdestillerar. Så blir plåt av koppar-
kisel-legeringar fattigare på kisel i ytskiktet genom
oxiderande glödgning, då detta ämne oxideras i
högre grad än kopparn. Det andra fenomenet
förekommer vid mässing med zinkhalter över
40 %, alltså mässing med beta resp. alfa pius beta
struktur. Genom zinkförlust vid ytan bildas där
kopparrika alfa kristaller vars plasticitet i värmen
är sämre med påföljd att bristningar i ytan kunna
inträffa (fig. 1).
Blåsor, porer och iraieslutningar
Dessa fel kunna ha rätt olika orsaker. Större
blåsor härröra ofta från förgasad kokillsmörja
som inneslutits under metallens stelning, detta
fel förekommer dock mindre ofta. Vanligare äro
små blåsor, vilka uppkomma när i den smälta
metallen lösta gaser avskiljas vid stelningen. Mest
rör det sig om väte, i någon mån även koloxid,
vilka ha större löslighet i smältan än i den fasta
metallen, de frigöras således till största delen vid
metallens stelning. Vid silver sker den lösta gasens
avgång (här syrets) särskilt våldsamt. Om godset
vid de yttre partierna redan är fast kan en del
av gasen inte avgå och bildar då små, mer eller
mindre avrundade ihåligheter. Genom vissa
åtgärder kan man ta bort största delen av de lösta
gaserna exempelvis genom att gjuta om metallen
flera gånger eller genom det att man håller
smältan en längre tid strax ovanför
stelningstempera-turen. Vid aluminium och dess legeringar, vilka
lösa avsevärda mängder vätgas, kontrollerar man
gashalten på så sätt att man låter ett smältprov
stelna i vakuum (fig. 2).
En annan typ av ihåligheter har sin orsak i
godsets volymminskning vid övergång till fast
tillstånd. Större ihåligheter söker man ju undvika
genom att fylla på metall allt efter godset stelnar
och kontraherar, svårare är det dock att undvika
små porer i götets sist stelnade kärnpartier. Vid
formgjutgods i sand användas kylplattor på
sådana ställen, där man på grund av
godsanhopning måste räkna med otätheter. Kyleffekten
medför här att man i stället för en stor ihålighet
får en mängd finare porer i jämn fördelning,
vilket är mindre skadligt och då kylningen sker
ungefär lika snabbt vid de tjockare och tunnare
partierna eliminerar man spänningar och
varmsprickor. Vid gods, som underkastas en
varmbearbetning, välla vanligen små porer ihop, då deras
väggar äro metalliskt rena.
Fasta inneslutningar förekomma av vitt skild
karaktär. Slagg och oxidinneslutningar äro ju
kända hos alla metaller. Vid
aluminiumlegeringar spela de vid stelningsförloppet utskilda,
icke önskvärda intermediära kristallarterna en
roll. De vid vanligt aluminium oundvikliga
föroreningarna av järn och kisel bilda nämligen
intermetalliska föreningar med aluminium resp.
legeringstillsatserna (t.ex. FeAl3, SiMg2). Dessa
undantagslöst spröda inneslutningar ordna sig vid
godsets pressning, valsning eller dragning i rader
parallellt med deformationsriktningen och
nedsätta de mekaniska egenskaperna speciellt i
tvärled. Vid mera utpräglade fall får brottytan i
stångens längdriktning ett trä fiber liknande
utseende. På grund av denna fiberstruktur måste
man vid sänkpressningsdelar, som framställas av
bultmaterial, tillse att fiberriktningen anpassar
sig efter pressdetaljens yttre konturer.
Fig. 2. Gashaltigt aluminiumprov,
stelnat under vakuum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
