Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 9 november 1946 - Utmattningshållfastheten vid tvåaxliga spänningstillstånd, av C S - Fotelometrisk analys, av S B Hedman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
è
1134
TEKMSK TIDSKRIFT
glödgat tillstånd, avsevärt på utmattningsegenskaperna.
Sålunda erhölls ca 15—20 % lägre värden, när
tvärspänningarnas storlek översteg längsspänningarnas. Statiska
dragprov och slagprov enligt Izod bekräftar ovanstående
hållfasthetsminskning i tvärled. Preliminära försök med
svetsade rör vid n = 2 visade, att utmattningshållfastheten
sjunker ca 15 % jämfört med det osvetsade materialet.
Detta gäller såväl för utmattningsbrott i svets som i
grundmaterial. Ovanstående hållfasthetsminskning torde bero
dels på kvarvarande svetsspänningar dels på ogynnsam
inverkan från de av svetsen påverkade zonerna.
Den använda provningsanordningen har som nackdel dels
den låga pulsationsfrekvensen, dels rörmaterialets ringa
godstjocklek.
Det föreslås att undersöka grövre godstjocklekar vid
högre pulsationsfrekvenser för att erhålla mera för
praktiska förhållanden användbara resultat (VVelding J mars
1945). CS
Fotelometrisk analys. Amerikanarna Sheard och
Sanford har konstruerat en fotoelektrisk fotometer, vilken i
konstruktionshänseende tillhör den enklaste av de tre
typer, som de fotoelektriska fotometrarna indelas i,
nämligen den direktvisande. De båda andra är den
potentio-meterkopplade och den optiskt kompenserade typen.
Instrumentet, som fått namnet "photelometer", består av
tre huvuddelar: det optiska systemet, hållaren för
absorptionskärlen samt det elektriska mätsystemet. I det optiska
systemet utgöres ljuskällan av en 6 V glödlampa och övriga
delar är en irisbländare, linser och ett ljusfilter. Till
skillnad från flertalet andra fotometrar med samma
användningsområde arbetar den med endast en strålgång, vilket
medför att den ej kan användas för någon direkt
kompensationsmätning. Helt naturligt måste dock korrektion för
blindprov eller liknande göras även med detta instrument
och det får ske genom en extra mätning. Härigenom
elimineras störande faktorer i själva lösningen, men inverkan
av variationer i ljusstyrka kommer man inte undan på
detta sätt, utan det sker med hjälp av ett
konstantspän-ningsdon. som matar glödlampan med konstant effekt.
För att erhålla det monokromatiska ljus, som erfordras
vid de flesta mätningar, används ljusfilter, som endast
släpper igenom ljus av viss bestämd våglängd. Denna
våglängd bör då så nära som möjligt överensstämma med
våglängden för det ljus som absorberas av provämnets färg
i lösningen.
Då denna tvp av fotometrering nära överensstämmer med
spektrofotometri, kan man även använda i huvudsak
samma teoretiska principer för beräkning av resultaten.
Sheard och Sanford har visat att Bouger—Beer’s lag kan
användas för kemiska analyser med stor noggrannhet även
om ljuset ej är perfekt monokromatiskt. En något
modifierad form av denna lag används för beräkning av
koncentrationen
eller
= 10
- hcl
där /o = intensiteten av det infallande ljuset,
I = intensiteten av det ljus som passerat
absorptionskärlet,
k — konstant (specifik extinktion) som beror på
lösningsmedel, temperatur och våglängden hos det
använda ljuset,
c — koncentrationen av den färgade substansen,
l — skikttjockleken av lösningen, räknat i strålens
riktning.
Ekvationen kan även skrivas
kel
Då intensiteten /0 justeras till exakt 100 på galvanometern
innan provlösningen insättes, blir avläsningen ett mått på
den sökta koncentrationen uttryckt i procent. Används
kuvetter med konstant skikttjocklek kan ekvationen
skrivas
kel
där P är fotometeravläsningen. Genom att dividera båda
leden av ekvationen med kl kan den skrivas
i (100\
log ( p )
kel
M!)
kl
Det logaritmiska förhållandet mellan koncentrationen och
fotometeravläsning gör att enkelt log-papper lämpligen
kan användas för uppritning av de analytiska kurvorna. I
de flesta fall erhålles härvid en rät linje.
Arbetsgången för en analys med detta instrument är i
huvudsak följande: absorptionskärlen placeras i sin
hållare, som är rörlig vinkelrät mot ljusstrålen mellan lampan
och fotocellen. Ett lämpligt filter placeras framför
fotocellen och absorptionskärlen fylles; det ena med
provlösning, det andra med referenslösning. De sitter bredvid
varandra i hållaren med referenskuvetten framför fotocellen
Strömmen slutes, milliamperemeter!! anslutes och
iris-bländaren mellan ljuskällan och kuvetten inställes så att
mätaren visar ungefär 100. Detta utslag minskar ganska
snabbt till en början, men efter några minuter blir utslaget
konstant, och irisbländaren justeras nu så att
instrumentets visare står på 100,0. Kuvetthållaren flyttas så att
provlösningen kommer framför fotocellen och mätaren avläses
omedelbart. Utslaget som erhålles är ett mått på lösningens
förmåga att absorbera ljus, och följaktligen även ett mått
på koncentrationen av det sökta ämnet. Analyskurvorna
erhålles genom att kända koncentrationer av ämnet
av-sättes som ordinator och motsvarande
fotometeravläs-ningar som abskissor.
Instrumentet har använts för bestämning av ett flertal
beståndsdelar i stål, t.ex. bor, fosfor, kisel, kobolt, koppar,
krom, bundet kväve, mangan, molybden, nickel, tenn,
titan, vanadin, volfram och zirkonium. Förutom
stålanalyser har den även använts för bestämning av kobolt i
koppar—kobolt—kromlegeringar, kobolt i volframkarbid,
koppar i aluminiumlegeringar, koppar i tennlegeringar,
indium i närvaro av blv, järn i samtliga R2Os, nickel i alla
legeringar etc.
Den största fördelen med analyser enligt den
kolorimetriska principen måste nog anses vara den, att en
sådan analys oftast kräver endast en bråkdel av den tid, som
erfordras för en bestämning enligt vanliga analytiska
metoder.
Så tar t.ex. en gravimetrisk bestämning av molybden
ungefär 6 h, under det att den fotelometriska blott tar 20 min
i anspråk, och i området 0—0,7 % med ett fel av endast
0,005 %. Ett stålverks laboratorium bestämmer mangan,
krom, nickel, molybden och vanadin på samma invägning
och utan att skilja ämnena från varandra.
Analysmetodens andra fördel ligger däri att den i de flesta
fall kan göras så känslig att även spår-element kan
bestämmas med stor noggrannhet. Härför används ofta
organiska reagenser som t.ex. dithizon (difenyltiokarbazon),.
oxin (8-oxikinolin) etc. Dithizon har visat sig speciellt
lämpad för bestämning av små halter av ett flertal tunga
metaller och känsligheten säges närma sig eller
överensstämma med de spektrografiska metodernas.
Andra användningsområden för fotelometern är
exempelvis bestämning av kornstorlek för mycket finfördelade
ämnen samt i pulvermetallurgin över huvud taget (SteeL
juni 1946). S B Hedman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
