Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Nya metoder för magnetometri, av Gustaf Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1302
TEKNISK TIDSKRIFT
och stativet (utelämnade i fig.) likna de i fig. 2
visade.
Denna magnetometer var rätt känslig (ca 20
gamma per skaldel) och visade sig i det stora hela
tillfredsställande, bortsett från några rent
mekaniska ofullkomligheter hos kardanknuten. Typens
utvecklingsmöjligheter få, med den kännedom
man t.ex. har om kvartstrådsgravimetrars stora
oömhet vid transporter, bedömas såsom mycket
goda. Att denna principiellt rätt enkla
konstruktion ännu icke blivit fullföljd genom byggandet
av ett i vissa tekniska detaljer förbättrat
instrument har berott på tre orsaker: under åren
närmast efter dess avprovning trädde andra
arbetsuppgifter (särskilt rörande den varviga lerans
magnetiska egenskaper) i förgrunden ända till
1943. När magnetometri-undersökningarna då,
tack vare ett kraftigt ekonomiskt stöd från
Statens Tekniska Forskningsråd, kunde på allvar
återupptas, föreföll den närmaste och viktigaste
uppgiften vara att pröva den tidigare nämnda
induktionsmetoden, som måste väntas vara mera
lämpad för observationer i flygplan eller fartyg.
Härtill kom såsom en bidragande orsak en redan
vid vertikalvägens prövning uppdykande tanke,
att man skulle kunna göra den dels ännu
bekvämare, dels måhända även lämplig för
registreringsändamål ombord på fartyg, genom att även
anordna automatisk azimutinställning av våg-
balken i O—W-riktningen med hjälp av en
kraftig styrmagnet. Åt detta specialproblem har ägnats
rätt mycket tid, utan att någon tillfredsställande
konstruktion ännu kan sägas vara funnen4.
Vertikalvåg med automatisk azimutinställning
När de magnetometriska försöken återupptogos
1943 kommo de att bedrivas jämsides längs tre
linjer: konstruktion av lämpliga,
kardanupphängda jordinduktorer, utarbetande av passande
galvanometrar samt den ifrågavarande
vertikalvågen med automatisk azimutinställning. Ehuru
färdigställandet av den sistnämnda i tiden följde
efter en stor del av de övriga försöken, må för
sammanhangets skull dess beskrivning komma
redan här.
Efter förberedande försök med ett relativt enkelt
system, som här må förbigås, färdigställdes våren
1945 ett mera fullkomnat instrument med
spegelavläsning, som i korthet kan karakteriseras
såsom en på en spets vertikalt upphängd lätt kikare,
bärande dels den mycket lätta magnetiska
våg-balken, dels en kraftig styrmagnet.
Konstruktionens huvuddrag framgå av fig. 5.
Kikartuben 1 av pressad aluminium med
väggtjockleken 0,2 mm bär nedtill den runda dosan 2
av samma material, i vilken magnetnålen jämte
spegel är fäst på en horisontellt spänd kvartstråd.
Tubens övre koniskt utvidgade parti är tillslutet
av tvenne spegelglasplattor 3 och 4, av vilka den
övre i centrum är försedd med en nedåtriktad
stålspets, som bär hela kikaren och vilar i en
agatskål, fäst på en rätvinkligt omböjd
alumi-niumarm, som utgår från skyddshöljets lock 5.
Den horisontella delen av armen skjuter in i
kikaren genom en i dennas vägg upptagen
fönsteröppning, som är så pass stor, att kikaren kan vrida
sig inom en vinkel av ca 90°, innan fönstrets
kanter slå emot den bärande armen. Till detta
vinkelintervall måste alltså instrumentet grovt
orienteras för hand vid uppställningen. Ovanpå
glasplattan 4 äro bl.a. två stycken styrmagneter
(ej visade i figuren) fästa parallellt med
kvarts-tråden i 2. Detaljerna röranden den optiska
utrustningen och arreteringen förbigås här. Dosan 2
fortsättes nedåt av en aluminiumstav 6, nedtill
försedd med en dämpvinge, som neddoppar i
olja; höljets nedersta del bildar nämligen en
oljebehållare, som för övrigt är så utformad, att hela
instrumentet kan stjälpas omkull eller vändas
upp och ned utan att någon olja rinner ut. På
staven 6 äro även ett par vertikala
kompensa-tionsmagneter förskjutbara.
Ehuru försöken med instrumentet vid
uppställning på land gåvo rätt goda resultat (till sjöss
var det däremot odugligt), fick jag likväl det be-
* Själva principen om automatisk azimutinställning är ju lockande,
men vid ordinära mätningar till lands torde tidsvinsten genom dess
tillämpning icke bli lika stor som genom den automatiska
nivelle-ringen.
Fig. 5. Vertikalvåg med automatisk azimutinställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
