Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Centrala driftkontrollen för Stockholms 25
telefonstationer.
Ett reläs ändamål är dess kontakter. Känner man den
ström och spänning, som kontakten skall tåla att sluta,
överföra och bryta, samt den tidrymd, som ställts till
förfogande för slut- och brytförloppen, kan man något så
när beräkna reläets magnetiska och elektriska krets. För
att enklare kunna rättfärdiga starkströmskonstruktionernas
dimensioner föredrar jag att jämföra några olika reläer
(fig. 8—11). Särskilt fig. 8 torde visa, att det inte
föreligger något onormalt språng mellan svag- och
starkströmskonstruktionerna. Även vi starkströmmare har fått
anstränga oss för att få ned utrymmesbehovet vid
signalsystem.
Ericsson: Jancke var rädd för störningar mellan olika
kablar. Vi har samma problem för att hålla överhörningen låg
mellan två kabelpar. Den överförda störnivån får uppgå
till 1/100 000—1/1 000 000. Sådant går ej med
starkströms-kabling utan man måste använda tvinnade kabelpar. För
att öka den mekaniska hållfastheten i svagströmskablingen
slår vi ihop flera trådar i knippen och omger dem med
blymantel.
Jancke : Skulle vi använda edra kablar och ständigt
nyttja tvinnade trådpar, måste vi öka antalet trådar
avsevärt, varvid en hel del av vinsten skulle gå förlorad.
Dessutom skulle vi få besvärligt att leta ut rätta trådpar
och att få plats med hygglig märkning på
svagströms-trådarna.
Ericsson: Dahlby och Jancke har påtalat driftsäkerheten
och det är en sak, som också vi teletekniker håller styvt
på. Fig. 12 visar nyttan av tvillingkontakter. Av kurvan
framgår, att det inom vissa värden på kontakttrycket
finns ett logaritmiskt samband mellan detta och
felsannolikheten. Över 30 g böjer kurvan av och det lönar sig
således ej mycket att höja kontakttrycket över ett visst värde.
Om man i stället använder tvillingkontakter och delar upp
enkelkontaktens tryck i två deltryck, ernås en avsevärd
förbättring. Enligt vår erfarenhet är en tvillingkontakt ca
100 gånger bättre än en enkelkontakt. Kurvan ger ett fel
per 20 miljoner kontaktrörelser, en siffra, som enligt
tillgänglig driftstatistik är av rätt storleksordning.
Kontakterna får givetvis ej överbelastas och gnistsläckningen
måste vara korrekt. Kraftteknikern använder
enkelkontakter och förbiser ofta gnistsläckningen.
Dahlby: Reläkontakten är mycket viktig, eftersom den
är reläets ändamål. Vi måste tyvärr säga, att våra
kontaktproblem fanns till, innan svagströmsfolket hade
uppfunnit tvillingkontakten, och vi var därför tvungna att lösa
problemen på annat sätt. Det vanligaste sättet är, att
kontakten får utföra ett visst friktionsarbete, när den sluter.
Även vid en beläggning får man då någonstans en
punktkontakt och om spänningen ej är för låg, får man därpå
definitiv kontaktslutning. Från den klenaste och svagaste
kontakten upp till det starkaste reläet har vi detta system.
Vid det förut nämnda effektreläet är kontaktkraften vid
funktionsgränsen mindre än 1 g. Jag ställer mig tveksam
till att i så fall dela upp kontakterna på två med halva
kraften. När det däremot gäller reläer i automatik, där
man icke kan tillåta något friktionsarbete, därför att
manövertätheten är så hög, bör man använda
tvillingkontakter.
jancke: Kontrollanläggningens storlek bestämmes av de
däri ingående apparaterna. Vi skulle kunna samla allt till
ett kontrollbord, men vad skulle vi vinna därpå
Överskådligheten ökas inte av en hopkrympning. Det är
ingen idé att samla allt det som finns i kraftstationens
kontrollrum till ett enda kontrollbord. Maskinisten tar då
lättare miste. Konsekvenserna är svåra, om en brytare på
vårt primärsystem manövreras obefogat. Det är åtskilligt
värre än om en telefonist bryter ett samtal. Våra
kraftstationer tas tyvärr ofta i drift, långt innan de är färdiga,
och åtskilligt arbete på kontrollutrustningen återstår då.
Fig. 8. Starkströmsreläer
bygger ofta på motsvarande
svag-strömsreläer men är utförda för
högre spänningsnivå; de har
banankontakter i stället för
lödning, vilket underlättar utbyte.
Undre raden t.v. telefonrelä,
högsta driftspänning 60 V,
provspänning 500 V, brytförmåga
25 W; i mitten samma relä i
starkströmsversion, högsta
drift-spänning 220 V, provspänning
2 000 V, brytförmåga W W; t.h.
liknande .?lä med kraftigare
kontakter, brytförmåga 300 W;
övre raden t.v. rikligt
dimensionerat standardrelä för upp till
500 V driftspänning och 2 kW
brytförmåga med seriekopplade
kontakter; t.h. insticksrelä i
central för två reläer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
