- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
31

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Vad vi har att vänta av oljeindustrin, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 januari 19 Al

31

förbättringarna av bränslekvaliteten har kommit
allmänheten till godo praktiskt taget utan prishöjningar.

Endast en relativt liten del av den totala
råoljeproduktionen används för tillverkning av smörjoljor. Icke desto
mindre är dessa produkter av oerhört stor betydelse, och
fordringarna på deras kvalitet är mycket stränga. En
egenskap hos smörjoljorna, som blivit synnerligen upp
märksammad under de senaste åren, är ändringen i
viskositet med temperaturen. Bilföraren vill ha en smörjolja,
vars viskositet ändras så litet som möjligt, för att lätt
kunna starta motorn en kall morgon utan att oljan sedan
blir alltför tunn, när motorn värmts upp. Detta medför
nämligen icke endast en onödigt stor oljeförbrukning, utan
oljans smörjförmåga minskas även, varigenom
förslitningen av motorn växer.

Växlingarna i oljans viskositet vid olika temperaturer
beror på de ingående ämnenas kemiska konstitution. En
smörjoljas sammansättning är betydligt mer komplicerad
än bensinens, i det även aromatiska kolväten spelar en
betydande roll. De tätaste ringbildningarna är av asfalttyp
(typ 4) och ger dåliga smörjmedel. En annan typ (3),
som icke har så tät kärna och ganska långa sidokedjor,
förändras mindre med temperaturen. En lång ogrenad
kolkedja är typisk för paraffinvax (typ 1). Detta är ett bra
smörjmedel, men tyvärr medför det, att oljan stelnar vid
avkylning, även om det förekommer i låg koncentration.
Typ 2 ligger mellan typ 1 och 3 och har måttligt
förgrenade kolkedjor. Ämnen, som kan uppdelas i dessa fyra
typer, finns i smörjoljefraktionerna från all råolja, men
de olika typernas relativa mängder kan variera i hög grad.

Ända till för några år sedan var oljeindustrin beroende
av den begränsade tillgången på råolja av paraffintyp för
framställning av högvärdiga smörjoljor. Nu görs några
bland de bästa av råolja, som tidigare ansågs vara av
sekunda kvalitet. Härvid extraheras oljan med ett ämne,
t.ex. fenol, som löser bort de oanvändbara ämnena av
typ Viskositetskurvan kan vidare göras flackare genom
tillsättning av ett syntetiskt ämne av typ 2. Oljor, som
behandlats på detta sätt, gör motorn lättstartad vid kyla och
ger dock fullkomlig säkerhet, när den är varm.

Paraffinvax vållar vissa svårigheter beroende på att det
vid nedkylning bildar ett nät av kristaller, som hindrar
oljan att flyta obehindrat. Så blir fallet även vid
temperaturer långt över själva oljans stelningspunkt. För att
undanröja denna svårighet har man sedan lång tid
tillbaka bragt vaxet att stelna och frånskilt det. Ganska
nyligen har man funnit, att stelningstemperaturen kan sänkas
effektivt genom tillsats av vissa ämnen, som visserligen
icke hindrar vaxet från att falla ut men som försvårar
kristallbildningen. Härvid bildar det icke fjäderlika
kristaller utan faller i form av fina korn, som icke nämnvärt
påverkar oljans flytförmåga. Bristen på oljor lämpliga för
låga temperaturer var en av orsakerna till den tyska
arméns stora förluster under vinterfälttågen i Ryssland.

De moderna bil- och flygplansmotorerna, som arbetar
med höga varvtal, utsätter smörjoljan för oerhörda
påfrestningar. Det blir därför nödvändigt att försöka
förbättra naturprodukterna även i andra avseenden. Förutom
de två ovannämnda tillsatsmedlen använder man även små
mängder syntetiskt framställda ämnen, som förbättrar
oljans stabilitet vid höga temperaturer och minskar
bildandet av skadliga avlagringar på kolvringarna samt
korrosion i lagren. Där trycket är högt, t.ex. i hypnoidväxlar,
tillsättes vissa ämnen innehållande klor eller svavel för
att få oljan att häfta vid metallytorna. Den smörjolja, som
nu finns i handeln, är oerhört förbättrad i jämförelse med
de enkla petroleumfraktioner, som används för icke så
länge sedan. Liknande förbättringar av många typer av
industrismörjmedel har även gjorts.

Vissa industrier behöver processoljor. Inom textil- och
läderindustrierna används t.ex. olja blandad med vatten.
Mineralolja är som bekant praktiskt taget olöslig i vatten,
men man har uppfunnit tillsatsämnen, som gör oljan lös-

lig, varigenom den med framgång kan tävla med den äldre
typen av emulgerade oljor.

En annan viktig petroleumprodukt är asfalt, som främst
används vid vägbyggen men även inom många industrier,
t.ex. i olika typer av ytbeläggningar. Asfaltens
anmärkningsvärda motståndskraft mot friktionsslitning visas bäst
av dess användning vid flodregleringar. De strandbankar,
som anlagts vid Mississippi, har täckts med asfalt, då prov
visat, att den håller bättre än betong mot den nedslitning,
som uppstår genom flodvattnets skarpkantade siam.

Kemiska produkter ur petroleum

Så småningom har petroleum kommit alt betraktas som
det bästa utgångsmaterialet för framställning av kemiska
råvaror. Den första produkt, som erhölls av olja, var
iso-propylalkohol. Sedan följde framställning av åtskilliga
andra högre alkoholer och så småningom även av
etylalkohol. Dessa ämnen används dels som sådana, dels som
utgångsmaterial vid framställning av andra ämnen. De
utgör viktiga lösningsmedel, som används inom den
kemiska industrin och numera tillverkas i stor skala.
Iso-propylalkohol används i stor utsträckning i stället för
etylalkohol som antifrysvätska i bilkylare.

Petroleumindustrin ger också ett antal lösningsmedel för
kolväten. Av särskilt intresse är den process för
framställning av toluol, som utarbetades kort före krigsutbrottet.
Under kriget förbättrades den, tills tillverkningen av toluol
ur petroleum var nära sex gånger större än ur stenkol.
Denna toluol var nitrerbar och användes för framställning
av sprängämnet TNT (trinitrotoluol).

Petroleumindustrin har varit föregångare, då det gällt att
få fram effektiva medel mot insekter, t.ex. flugor och
myggor. Under kriget användes enorma kvantiteter av dessa
produkter av arméerna särskilt i Stillahavsområdet. För att
skydda de framträngande trupperna mot malaria och andra
sjukdomar indränktes Stillahavsöarnas djungler med
dylika ämnen från flygplan. Nu experimenteras det en bel
del på jordbrukets område, där petroleumprodukter får
en allt större användning vid bekämpning av alla slags
insekter. Ett av de senaste rönen är, att ogräs kan utrotas
med vissa petroleumdestillat. Vid odling av t.ex. morötter
i stor skala är det med nuvarande arbetslöner omöjligt att
rensa för hand. I stället kan man bespruta fälten med en
lämplig petroleumprodukt, varvid det mesta av ogräset
dör, under det morötterna lämnas oskadda.

Vid användning av olja på ovannämnda sätt är det
viktigt att åstadkomma så stor kontakt som möjligt mellan
oljan och det föremål, på vilket den anbringas. Vid
besprutning skall dropparna spridas över varje del av
vegetationen, så att insekterna icke kan undgå att komma i
beröring med besprutningsmedlet. Ämnen, som ger en sådan
verkan, kallas vätmedel. Flera sådana har framställts ur
petroleum. De används icke endast i besprutningsmedel
utan även inom flera industrier, t.ex. textilindustrin, där
de åstadkommer en mycket jämnare färgning av garn och
tyger. Vidare används närbesläktade produkter allt mer
som rengöringsmedel, varvid de har fördelen framför
vanlig tvål däri, att de icke alls påverkas av vattnets hårdhet.

Petroleumkemins senaste landvinningar har skett på det
syntetiska gummits område. Kemiskt sett tillhör
naturgummi liksom petroleum gruppen kolväten. Ännu har det
icke lyckats att fullkomligt efterbilda en gummimolekyls
struktur, men man har kunnat framställa ett antal
syntetiska produkter, som i de flesta fall kan ersätta
naturgummi på ett tillfredsställande sätt. På grund av den
mo-toriserade transportens utveckling har gummi blivit ett
synnerligen viktigt konstruktionsmaterial. Vid
krigsutbrottet översteg världskonsumtionen av naturgummi 1 Mt/år,
varav något mer än hälften förbrukades i USA. Eftersom
mer än 95 % av detta gummi kom från Ostindien, avskars
de allierade från nästan all gummitillförsel genom Japans
inträde i kriget. Utan gummi skulle krigsindustrin ha blivit
allvarligt handikappad, och det skulle ha varit omöjligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free