Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 18 januari 1947 - Aktuella problem inom havsfisket, av Ingemar Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 januari 194 7
61
Aktuella problem inom havsfisket
Fil. lic. Ingemar Gerhard, Stockholm
Havet är produktivt lika väl som jorden — om
än icke i samma grad — och eftersom
världshaven utgöra drygt 70 % av jordytan, är det en
oerhört stor produktion av växter och djur, som
äger rum i havet. Endast en mycket obetydlig del
härav utnyttjas av människan. Man har genom
mätningar kunnat konstatera att inom ett så
begränsat område som Kattegatt årligen produceras
så oerhört mycket som 24 Mt tång, sjögräs o.d. —
alltså mer än hela det svenska jordbrukets
avkastning. Av dessa växter lever en rad lägre djur,
såsom musslor, snäckdjur, kräftdjur, vilka i sin
tur användes som föda av andra djur. Havet
utnyttjas av människan praktiskt taget endast i
form av fångst av större fiskar, vilka äro
rovdjur. Detta blir en mycket oekonomisk
näringsproduktion och kan närmast jämföras med om
åkrar och ängar skulle användas för lejon- och
tigerjakter. Man kan ju jämföra Kattegatts årliga
produktion av 24 Mt växter med den årliga
fiskfångsten på samma vatten, som kan beräknas till
50 000 t, dvs. endast någon promille.
För de nordvästeuropeiska länderna spelar
havsfisket en ganska betydande roll. Räknar man i
kronor kommer England på första plats, under
det i fråga om fångstmängden Norge ligger ett
gott stycke framför England — vi räkna här med
normala förkrigsförhållanden. I absoluta siffror
räknat kommer Sverige långt ned på skalan, men
sätter man fångstvärdet i relation till
folkmängden har havsfisket för Sverige ungefär lika stor
betydelse som för England.
Havsfiske i egentlig mening bedrives i vårt land
endast av de bohuslänska fiskarna. I övrigt rör
det sig, möjligen med undantag för visst fiske i
södra Östersjön, närmast om ett kustfiske. Under
sista fredsåret gav det bohuslänska havsfisket i
runt tal 85 000 t mot mindre än 50 000 t för
landets övriga län. Även fångstvärdet var för
Bohusläns vidkommande betydligt större än för hela
det övriga Sverige. Endast i Bohuslän äger fisket
en högsjöflotta, något som bl.a. kommit till synes
under de gångna krigsåren, då praktiskt taget
samtliga av marinen rekvirerade sjögående
fiskebåtar varit från Bohuslän. Detta havsfiske är
långt ifrån bundet till hemmavattnen; de vikti-
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 26 april
1946.
639.22(485)
gaste fångstplatserna ligga i Nordsjön, och
färderna sträckas ut till vattnen kring Island.
Fångsterna landas under fria förhållanden ofta i den
utländska hamn, som är närmast eller som
väntas ge det bästa priset. I själva verket fanns det
före kriget icke något land i Nordvästeuropa, vars
fiskare landade så mycket fisk utomlands som just
Sverige. Dessa landningar uppgingo till 16 000 t
om året, på andra plats följde Island med 14 000 t
och på tredje Danmark med drygt 5 000 t. Dessa
utländska landningars betydelse belyses av att
före kriget bohusfiskarna ilandförde en
fjärdedel av sina fångster direkt i utländska hamnar
trots restriktioner av olika slag.
Inom vårt havsfiske har under de senaste
decennierna en förskjutning skett från äldre
fiske-metoder med garn, krok och vad till de moderna
trål- och snurrevadsfiskena. Dessa ge vårt land
betydligt mer fisk än samtliga övriga fiskegrenar
tillsammans och inom västkustfisket dominera
de till den grad, att de 1939 gåvo 70 000 t fisk,
under det samtliga andra fisken fingo nöja sig
med 20 000 t. Räknar man i kronor blir trål- och
snurrevadsfiskenas överlägsenhet inte så stor, men
de hålla likväl samtliga övriga fisken lätteligen
stången. Trålen kom första gången till
användning inom bohusfisket 1903, om man bortser från
några tidigare experiment. Det rörde sig därvid
om från England övertagna ångtrålare på 200 brt
och med maskiner på 400—500 hk. Till en början
dominerades fisket av dessa rederidrivna
ångtrålare, men de ha sedermera nästan helt
konkurrerats ut av de fiskareägda motortrålarna. Det
är främst utvecklingen av detta fiske, som
orsakat övergången till allt större båtar och allt
kraftigare motorer — en modern fiskebåt är i dag på
60—65 brt och har en motor på 150—200 hk.
Den moderna fiskebåten är icke endast ett
fartyg utan samtidigt en arbetsplats, rent av en
fabrik. Med båten skall nämligen icke blott fisken
fångas, utan ombord på den skall också
behandlingen av fångsterna ske i form av rensning,
is-ning, saltning m.m. Det verkar som om våra
tekniker ibland betraktade fiskebåten endast som ett
fartyg och glömma bort att det visserligen är
utmärkt, om den får goda fartygsegenskaper, men
att det icke är mindre viktigt, att den konstrueras
så, att den blir en lämplig arbetsplats. Fiskebåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
