Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 5. 1 februari 1947
- Framsteg inom teknik och vetenskap under 1946, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Fig. 2. Turbo-kompressoraggregat för flygplan med
hastigheter över 800 km/h (General Electric). |
Värmehärdiga metaller
Gasturbinerna arbeta med glödande
förbränningsgaser i stället för ånga. Ju högre temperatur,
desto bättre verkningsgrad, och utvecklingen står
och faller därför med möjligheten att framställa
ett skovelmaterial som tål hettan. Mycket stora
framsteg ha gjorts under kriget och man kan som
ett ungefärligt värde säga att de nya materialen
tillåta 3 à 5 gånger så höga påkänningar vid
samma temperatur, eller uttryckt på annat sätt
att temperaturen vid oförändrad belastning kan
höjas från ungefär 600°C till ungefär 800°C för
samma brottrisk efter 1 000 h belastningstid.
De två väsentliga fordringarna, seghet och
dimensionsstabilitet, kunna i regel ej fyllas med
en och samma legering. Man har därvid gått på
två linjer: Dels användas modifierade rostfria
stål på järnbas innehållande Ni och Cr upp till
45 % och med inblandningar av Mo, Ti, W, dels
Co- eller Ni-legeringar innehållande Cr, W, Mo.
Stundom förekomma små mängder av B och Nb.
De modifierade rostfria stålen ha god seghet men
ha en tendens att tänjas i hetta.
Koboltlegeringarna äro utomordentligt stabila till dimensionen
men ha ej samma goda seghet. Cr hindrar
korrosion och ger därför hög värmehärdighet. Mo ger
däremot styrka vid hög temperatur. När Fe finns
med, behövs en viss mängd Ni för att hindra att
det mjuka delta-järnet kvarstår vid
drifttemperatur. Mn ökar smidbarheten, Si hindrar skalning.
Nb har en förmåga att binda C och motverka
korrosion i kolstål. Materialet måste därför
väljas från en stor provkarta av legeringar för
speciella ändamål.
Många av de extrema högtemperaturmetallerna
kunna icke smidas eller bearbetas på annat sätt.
Turbinskovlarna gjutas i stället färdiga enligt
samma metod som tandläkarna länge använt för
guldfyllningar: modeller utföras i vax, numera
även i smältbara konstmassor eller lättsmälta
legeringar, och inbäddas i en värmehärdig
gjutform, t.ex. sorterad sand som bindes med P och
Mg-oxider, etylsilikat och dylikt. Modellen
smältes ut och hålrummet fylles med den svårsmälta
metallen. För att ge ett exempel på en sådan
högtemperaturmetall som gjutes må nämnas en av
de bästa nya typerna, som betecknas X-40 och
ligger ganska nära en under kriget använd
legering, vitallium. X-40 har ungefär 55 % Co, 25 %
Cr, 10 % Ni, 7 % W och små mängder Fe och C.
Brott inträffar vid 700°C efter 1 000 h om
belastningen är ungefär 25 kp/mm2. Vid 800°C har
siffran fallit till 14, vid 900°C till 11 men ännu vid
975°C håller materialet 7 kp/mm2.
Ett av de bästa materialen för smide betecknat
N-155 innehåller ca 20 % vardera av Ni, Co
och Cr, 3 % Mo, 2 % W, 1 % Nb och små
mängder kol och kväve. Den har emellertid inte
samma extrema egenskaper. Redan vid 900°C är
brotthållfastheten efter 1 000 h belastning nere i
5 à 6 kp/mm2.
Dämpningen hos högtemperaturmaterialen är i
allmänhet endast 1/10—1/50 av dämpningen av
låglegerade stål. En klocka tillverkad av K 42 B med
42 % Ni, 22 % Co, 18 % Cr och 14 % Fe ringde
även vid rödvärme med klar klang. (O Wiberg.)
Även kolstål med förbättrade egenskaper ha
framkommit. En rätt intressant typ är ett
konstruktionsstål med hög hållfasthet särskilt för
chassier inom traktionstekniken, som innehåller
Cr, Ni, Mo och Cu i små mängder och vid vars
tillverkning man får förnuftig användning för det
höglegerade skrot, som numera i allt större
utsträckning kommer tillbaka från verkstäderna.
Ett nytt specialstål med 8—10 % Ni bibehåller
sin seghet även vid mycket låga temperaturer,
ända ner till ungefär — 200°C, och har därför
betydelse för vissa moderna kemiska processer.
— Det gamla hederliga gjutjärnet har åter
kommit till heders och användes ibland för
drifttemperaturer ända upp till 530°C.
|
Fig. 3. Stationär gasturbin för 10 000 kW, det största
aggregat som hittills konstruerats (Brown-Boveri). |
När stålindustrin på detta sätt tvingas att arbeta
med ganska komplicerade produkter, är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0110.html
