Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 22 februari 1947 - Problem vid värdering av vattenkraft och bestämning av fallhöjder, av Olof Tryselius - Bärgning av blindgångare med hjälp av sänkkasuner, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
193
ningar, bl.a. beroende på svårigheterna att i
fältet exakt avgöra en pulserande vattenytas höjd,
torde man emellertid aldrig kunna komma ifrån.
Stundom uppstår spörsmål, hur man bör
förfara, om földelningen av fallhöjder utanför olika
ägolotter påverkats genom ledkistor, rensningar
eller naturlig erosion. Om byggen utföras, som
inverka på vattenstånden, erfordras ju särskilt
tillstånd därtill av vattendomstol, och ersättning
för förlorad fallhöjd kan därvid komma att
utdömas. Om naturliga förändringar ske, äga ju
vederbörande rätt att återställa till det
ursprungliga skicket. Det torde därför vara riktigast, att
alltid mäta fallhöjderna sådana förhållandena i
verkligheten äro vid förrättningen. Beräkningar
av hur fallhöjderna skulle varit vid tidigare mer
eller mindre avlägsna tillfällen skulle dessutom
oftast bli ytterst osäkra.
För att minska nu rådande osäkerhet synes det
mig sannerligen önskvärt, att en grundlig
utredning om ovan berörda och därmed
sammanhängande frågor kommer till stånd och att lagarna
kompletteras med de detaljbestämmelser, som
därvid kunna komma att visa sig behövliga.
Visserligen skulle ju frågorna småningom kunna
tänkas bli lösta genom prejudikat, men dels beröra
ju prejudikat sällan renodlade frågeställningar,
dels kunde ju riskeras, att vid prejudikatens
utformning icke konsekvenserna för hela
problemkomplexet till fullo beaktades, och slutligen skulle
prejudikatsvägen för frågornas lösning ta i
anspråk mycket lång tid, under vilken stor osäkerhet
skulle råda och lägre instanser på skilda håll och
vid skilda tillfällen välja olika utvägar rörande
de mycket stora värden, det här gäller.
Bärgning av blindgångare med hjälp av sänkkasuner.
I början av kriget utexperimenterades i England tappblock
av betong, varmed valv kan byggas utan mödosamt
formarbete. Dessa block användes för olika ändamål; bl.a.
hopsattes de till horisontella ringar vid byggandet av
cirkelformiga tankar. De har också använts till sänkkasuner för
att bärga blindgångare, som trängt djupt ner i jorden på
stränder med ebb och flod, där marken är alltför lös för
träspånt.
Kasunerna, som hade en diameter av 3 m, byggdes enligt
fig. 1. Kasunens cirkelformiga underkant, som skär ner sig
i marken, bestod av sex betongsegment, armerade med
kopparstänger (omagnetiska) och hopfogade med
skarvplåtar av brons. Betongsegmentens överkant var försedd
med en urtagning, i vilken den första ringen av tappblock
placerades. De ovanpå liggande ringarna av tappblock
hölls samman med snabbt hårdnande cementbruk.
Ovanpå var fjärde ring inlades horisontell armering av
härdad koppar i särskilda spår, som sparats ur vid
gjutningen av blocken. Hur kasunen sänktes till blindgångaren
och hur slammet avlägsnades berodde på
omständigheterna. Metoden hade den synnerligen stora fördelen att
man fick gott om utrymme för arbetarna.
Vid Whitstables tidvattenskust sänktes ett 9 m djupt
schakt. Den understa ringen med skärkanten placerades
vid ebb på sanden omedelbart ovanför den begravda
minan, varefter tappblocken byggdes på. Slammet i schak-
Fig. 1. Kasunens konstruktion.
tets inre avlägsnades med mammutpump. Kasunen sjönk
jämnt och utan större svårighet, fastän det blev
nödvändigt att gräva under skärkanten i de lager, där marken
var fastare, och ibland blev det också nödvändigt att
behandla kasunens yttersida med vattenstrålrör.
Vid Silvertown hade en blindgångare slagit ner på
stranden och sjunkit 4,5 m under flodbädden. Undre delen av
kasunen byggdes då på en ställning på stranden, lyftes
därifrån av en pontonkran och sänktes som fig. 2 visar,
Sedan byggdes kasunen på upp över lågvattenytan. Även
i detta fall avlägsnades slammet med mammutpump men
arbetet måste avbrytas vid flod. Arbetet genomfördes
framgångsrikt, utan att man stötte på några verkliga
svårigheter (Monthly Sci. News 1946 nr 3). r
Fig. 2. Kasunen sänkes ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
