Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1947 - Propan—butan, av Georg Sylwander - Framställning av högprocentig vätesuperoxid i Tyskland under kriget, av T Rooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
TEKNISK TIDSKRIFT
Propån—butan
Civilingenjör Georg Sylwander, Stockholm
662.765.4
Propån C3H8 och butan C4H10 kom först fram på den
amerikanska marknaden omkring år 1928. År 1935 såldes
totalt i Amerika 0,14 Mt, 1940 0,6 Mt samt slutligen 1946
2,8 Mt. Denna sista siffra kan vidare uppdelas i 1,3 Mt
för industribruk och 1,5 Mt för hushållsbruk, fördelat på
ca 3,5 milj. hushåll. Omkring 6 000 speciella
järnvägstank-vagnar samt tankbilar och nära 10 milj. stålflaskor
användes för distribueringen av dessa kolväten.
En blandning av propån och butan har även börjat
försäljas på den svenska marknaden. Biandgasen kallas gasol
och är helt framställd i Sverige vid Svenska Skifferolje
AB:s nybyggda specialanläggning i Kvarntorp (Tekn. T.
1945 s. 1213).
Vid anläggningarna i Kvarntorp framställes propån—butan
från gasbensinanläggningen, där den med bensin mättade
absorptionsoljan upphettas, varigenom alla kolväten, som
kokar under 175°C, avdestillerar. Den avdrivna gasen kyles,
varvid en lätt bensin utkondenserar. I denna bensin finnes
kolvätena propån och butan lösta. Bensinen intas på
en tryckdestillationskolonn, där propån och butan
avdestillerar, varefter de utkondenseras genom avkylning.
Vätskan, som således består av en blandning av propån
och butan, behandlas med natronlut, torkas och pumpas
på lagerbehållare.
Propån och butan har olika ångtryck, men är till sina
övriga egenskaper tämligen lika. Propån har ett övertryck
vid 15°C av 6,5 at ö, medan butanens övertryck vid samma
temperatur endast uppgår till 0,8 at ö. Av dessa siffror
framgår, att enbart butan ofta är olämplig för distribution
i vårt land med dess låga yttertemperaturer. En för våra
temperaturförhållanden lämplig blandning bör vara
avvägd så, att den innehåller minst 50 % propån. En
blandning av de två kolvätena i lika volymförhållande har en
ångtryckskurva enligt fig. 1. Kokpunkten vid 760 torr är
— 30°C och specifika vikten i vätskeform 0,548; gasen är
1,8 gånger tyngre än luft. Förbränningstemperaturen är,
med luft 1925°C, med syrgas 2 900°C. Värmevärdet 25 500
kcal/m3. Erforderlig luftvolym är 27,7 gånger gasvolymen
och explosionsgränserna 1,5—8 %.
Gasblandningen pumpas vid fyllningsstationen i
vätskeform under tryck på stålbehållare av varierande storlekar,
från 12 kg till 20 ton. För samtliga dessa behållare gäller
ett provtryck av ca 24 at ö, vilket fastställts så att ren pro-
pån, med dess relativt höga ångtryck skall kunna
transporteras i behållarna. För ren propån gäller vidare, att
behållarna skall ha en rymd av 2,35 1 för varje kg propån.
Gasblandningen bevaras således i vätskeform och under
tryck i behållarna, och därav har benämningen flytande
gas framkommit. Genom den vid förbrukning vanligen
anslutna reduceringsventilen reduceras trycket hos den
utströmmande gasen till 300 mm v.p. och föres med detta
tryck vidare till förbrukningsapparaterna.
Just det förhållande, att propån—butan kan hållas
koncentrerad i vätskeform under ett relativt lågt tryck och
ändå vid utströmningen anta gasform, är anledningen till
dess stora användbarhet och enorma framgång såväl som
industribränsle som hushållsgas. En transportflaska med
propån—butan väger ca 0,8 kg per 10 000 kcal
gasinnehåll, under det att en stålflaska med till 150 at ö
komprimerad lysgas väger ca 35 kg per 10 000 kcal gasinnehåll
och en dissousgasbehållare väger ca 10 kg per 10 000 kcal
gasinnehåll. Som exempel kan nämnas, att en behållare
med tillräcklig kvantitet gas för matlagning på gasspis
med ugn för fyra personers familj i två månader väger
ca 45 kg och ej tar större plats än en 25 1 bensindunk.
Användes den större behållartypen med 50 kg gasfyllning
kan tre sådana räcka för ett års förbrukning vid
ovannämnda hushåll.
För mindre industriförbrukare och hushållsförbrukare
distribueras gasen enligt tvåflasksystemet. Förbrukaren har
således en anläggning, bestående av två flaskor med 12, 20
eller 50 kg gas vardera, samt en gemensam omkastbar
reduceringsventil. När innehållet i en flaska är slut, slår man
om till den andra flaskan och skickar den tomma flaskan
till fyllning eller, såvida förbrukaren bor inom ett
distributionsområde, ringer efter en fylld flaska. I detta
sammanhang bör nämnas, att en till behållaren ansluten
manometer ej visar något tryckfall under åtgången av den
flytande delen av gasen, men vid fortsatt förbrukning börjar
det utvisade trycket att sjunka snabbt och ger därigenom
en förvarning om att gasen håller på att ta slut.
Vid industriell förbrukning av propån—butan med
årskonsumtioner uppgående till 2 t och däröver är det
lämpligt att använda stationära magasintankar av varierande
storlek. Dessa magasintankar kan då fyllas från tankbil
eller tankvagn med hjälp av centrifugalpump, som under
tryck överför gasen i vätskefas till magasintanken. Tanken
måste vara utrustad med nivåmätare, då man eljest
riskerar överfyllning.
Propån—butan kan användas för alla ändamål, där en
snabb uppvärmning med öppen låga önskas i hushåll,
laboratorier och verkstäder. Ett undantag från denna regel
utgör dock svetsning av järn och stål, där
syrgas—propan-lågan icke är tillräckligt varm för att man skall uppnå
en verklig kvalitetssvets. Om kolvätena förbrännes med
luftunderskott och avgasen därefter renas och torkas,
erhåller man en utmärkt skyddsgas för användning vid
glödgning av såväl stål som metallgods. I allmänhet kan
brännare avsedda för lysgas eller acetylen ändras till drift
med propån—butan. Vid sådana ändringar måste man ta
hänsyn till att kolvätena vid förbränning har dels ett
mycket större luftbehov och dels en mycket lägre
tändnings-hastighet än de båda förstnämnda gaserna.
Framställning av högprocentig vätesuperoxid i
Tyskland under kriget. Vätesuperoxid har enligt de allierade
nationernas rapporter under de senaste åtta åren i
Tyskland varit föremål för mycket grundliga undersökningar
med avseende på egenskaper, användning och
framställning, tydligen beroende på dess betydelse som syrekälla
för motorer i undervattensbåtar och torpeder samt som
beståndsdel i drivmedel för flygplan och projektiler. Den
antagna planen för framställningen av vätesuperoxid torde
ha varit uppgjord sålunda:
framställning av 80—85-procentig vätesuperoxid av hög
renhet och med stor hållbarhet;
Fig. 1.Ångtrycksdiagram för gasol (blandning 50 : 50 uol.-%).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
