Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1947 - Näringslivet och den naturvetenskapliga akademiska utbildningen, av Henry Brahmer - Diskussion, av Erik Blomgren, Hans Thorelli, Arne Tiselius, Øyvind Bryde, Sven Hörstadius, C-G Aurell, Wilhelm Rohde, Karl-Gustav Friskopp, Ingvar Lindqvist, Edy Velander, Bengt Nygård, Hilding Högberg - Ämbetsverk för arbetarskyddet, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
387
teoretiska sammanhangen och arbetar utan att i alltför
stor utsträckning vara bundna av gängse praxis och
begränsade av ekonomiska hänsyn. Vad är det då som brister
hos akademikern från industrins synpunkt? Jo, han kan
vara svår att använda för de små, kortfristiga
arbetsuppgifterna, som dock bildar huvudmassan av den industriella
forskningen för närvarande. Universitetens
forskningsgrupper, som uppstår då framstående akademiska lärare
bildar "skola" är av oerhörd betydelse för vårt land. Där
utbildas skickliga forskare med omfattande kunskaper och
förmåga till samarbete. Det kan inte nog ofta sägas hur
viktigt det är att ingenjörer och akademiker samarbetar
effektivt inom industrin under bibehållande av var sin särart.
Amanuens blomgren: En väsentlig skillnad mellan
akademiker och ingenjörer är nog att de förra i allmänhet är
laboratoriefolk, medan de senare är mer intresserade av
att göra färdiga varor. En akademiker, som vill gå till
industrin, måste lära sig att intressera sig för den ofta långa
och mödosamma vägen från laboratoriet till tillverkningen
— akademikernas hjälp har även där i många fall visat
sig mycket värdefull. En rationell avvägning mellan
ingenjörernas och akademikernas arbetsuppgifter — så som vi
sett exempel på här i Uppsala vid tillkomsten av den
syntetiska kautschuken — är otvivelaktigt av den största
betydelse. I många avseenden känner sig nog akademikern
fortfarande främmande för industrin. Han är i stor
utsträckning individualist och befarar att industrin ibland
vill förkväva denna värdefulla individualitet genom att
låta sina forskare stämpla kort, fylla i alltför många
formulär och rekvisitionsblanketter o.d.
Industrilaboratorierna har också till helt nyligen här i Sverige icke varit av
den art, att akademikerna i allmänhet har känt sig kunna
trivas där. En annan fråga är konjunkturberoendet. Kan
industrin numera lämna större garantier i det avseendet till
sina forskare än tidigare?
Överingenjör Thorelli: Dagens diskussionsämne borde
behandlas inför ett större auditorium rekryterat på
bredare basis, t.ex. inom Sveriges Industriförbund och Svenska
Teknologföreningen. Var skall den vetenskapliga
forskningen bedrivas? Har vi verkligen tillräckligt många utbildade
forskare både för universitetens och industrins laboratorier?
Fil. kand. Bengt Nygård, Uppsala: I USA och Schweiz
är samarbetet mellan akademiker och ingenjörer bättre än
här. Det kanske beror på att universiteten, de tekniska
högskolorna och industriföretagen ofta är förlagda till samma
orter i dessa länder.
Fil. lic. Hildiing Högberg, Stockholm:
Universitetsinstitutionerna är ofta väl utrustade med specialapparatur, som
kunde utnyttjas bättre, om industrin beviljade anslag till
forskarna vid dessa institutioner. På så sätt skulle många
grundforskningsuppgifter bli behandlade, vilka industrin
har intresse av men som dess egna laboratorier inte har
möjligheter att ta upp. Diskussionsklubbar med
industrifolk och akademiker skulle säkert stimulera utvecklingen
och ge bägge parter goda idéer.
Professor Tiselius: Vi måste nog akta oss för att göra
våra universitetsinstitutioner och det arbete som där
bedrives alltför mycket beroende av näringslivet. Den fria
forskningen måste ha sin hemvist någonstans. Det måste
alltid finnas folk som sysslar med vetenskapliga ting, vilka
inte blir eller beräknas kunna bli matnyttiga inom den
närmaste tiden men vilka på längre sikt och i ett oväntat
sammanhang kan bli utomordentligt värdefulla. Men
kontakten mellan universitet och näringsliv är trots detta av
synnerligen stort värde och jag tror att praktiktjänstgöring
vid industrierna för yngre akademiker och studiebesök i
olika former än den lämpligaste vägen att uppnå och
främja denna kontakt.
Ämbetsverk för arbetarskyddet. Den på sin tid tillsatta
arbetarskyddskommittén har nu framlagt sitt förslag om
tillsyn av arbetarskyddslagarnas efterlevnad. Kommittén
föreslår att det nuvarande arbetsrådet, som utgör ett
självständigt verk, ombildas och utbyggs till ett centralt
ämbetsverk med en generaldirektör som chef.
Det föreslagna arbetsrådet skall i huvudsak handlägga
ärenden avseende arbetarlagstiftningens tillämpning och
efterlevnad och vara chefsmyndighet för
arbetsinspektio-nen. De viktigaste av de lagar som här avses är: lagen om
skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete
(arbetarskyddslagen), lagen om arbetstidens begränsning,
skogshärbärges-lagen och lagen om skyldighet i vissa fall att anordna
härbärgen åt flottningsarbetarna utmed flottlederna, lagen
om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas
på fartyg, och lagen om förlängd semester för vissa
arbetstagare.
Kommittén föreslår att arbetsrådet uppdelas på följande
sex byråer:
arbetstidsbyrån för ärenden som enligt gällande
arbetstidslagar handläggs av det nuvarande arbetstidsrådet;
skyddstekniska byrån, i vilken inordnas
Riksförsäkringsanstaltens Arbetarskyddsbyrå och Yrkesinspektionen samt
Skogs- och Flottledsinspektionen;
specialinspektionsbyrån för ärenden som rör
arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrin, skogsbruket och
trafikväsendet samt eldfarliga och explosiva ämnen. Denna
byrå uppdelas på flera avdelningar: gruvavdelningen
behandlar ärenden som gäller den praktisk-tekniska
till-lämpningen inom gruv- och stenindustrin av
arbetarskyddslagen. Skogsavdelningen skall handlägga de ärenden
som berör skogs- och flottledsinspektionen inom landet.
På trafikavdelningen behandlas ärenden som avser
järnvägsdriften, spårvägs-, bil-, buss- och flygtrafiken.
Avdelningen skall leda och övervaka tillsynen av arbetarskyddet
inom nämnda verksamhetsområde. Till
sprängämnesavdelningen överflyttas från Kommerskollegium den nuvarande
sprängämnesinspektionen;
arbetshygieniska byrån, vilken utgöres av
Folkhälsoinsti-tutets yrkeshygieniska avdelning, som för närvarande är
rådgivande instans åt Riksförsäkringsanstaltens
Arbetarskyddsbyrå, och som enligt förslaget skall överflyttas till
det nya ämbetsverket. Byrån uppdelas på två avdelningar,
en medicinsk och en kemisk-teknisk, och utökas med en
socialhygienisk avdelning;
upplysnings- och utbildningsbyrån skall meddela
upplysningar i arbetarskyddsfrågor och ordna utbildnings- och
fortbildningskurser för tillsyningsorgan, skyddsombud
m.fl.;
administrativa byrån slutligen skall handlägga vissa
lagärenden och frågor av administrativ och kameral
natur.
För såväl arbetsgivarna som arbetstagarna bör det vara
av intresse att följa tillämpningen av arbetarskyddslagen,
i synnerhet då det är fråga om ärenden som rör
förhållandet mellan de båda parterna. Det bör dessutom vara ägnat
att ge partrepresentanterna ökad auktoritet, om dessa
deltar i avgöranden, som rör lagens tillämpning. Med
hänsyn härtill föreslår kommittén att representanter för
arbetsgivare och arbetstagare skall såsom ledamöter i
arbetsrådet delta i den slutliga handläggningen av vissa ärenden
enligt arbetarskyddslagen. Kommittén föreslår vidare att
det uppdras åt det enligt reglerna i 1930 års lag om
arbetstidens begränsning tillsatta arbetsrådet att även pröva
och avgöra ärenden av sistnämnda slag. Förutom
part-representanterna bör även tre opartiska ledamöter delta
såsom fallet är i det nuvarande arbetsrådet. Dessa
ledamöter skall utgöras av generaldirektören, chefen för
arbetstidsbyrån och chefen för skyddstekniska byrån. För
övrigt bör varje byråchef ha rätt att delta i rådets beslut,
då det gäller ärenden som skall föredras i rådet och
förekommer på hans byrå (Departement och Nämnder 1946
h. 24). r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
