Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Omvärderingskrisen, av Björn Sjövall - Kurs i kärnfysik, av Nils Svartholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 juni 1947
501
lagarna. Man skjuter gärna de statiska värdena
alltför mycket i förgrunden. Därvid utgår man
ifrån att alla människor är lika och bör ha
samma förutsättningar. Låt oss för att belysa
problemet närmare granska en sådan fråga som fritiden.
Man strävar nu allmänt efter att införa en allt
kortare arbetsdag för alla människor. Fritiden
anses a priori vara något värdefullt. Men är detta
fullt överensstämmande med verkliga
förhållandet? Är det inte snarare så, att värdet av fritiden
helt är beroende av vad man gör den till?
Fritidsproblemet bör underställas frågan: är fritiden en
väg till spänning? Härpå blir svaret: ja, om
fritiden är ett medel till skapande verksamhet i
någon form, en väg till förverkligandet av
personligheten. På denna punkt anmäler sig stora
skillnader mellan människorna. Det är därför en
absurditet, att fritiden — friheten från det vanliga
lönearbetet — skall vara densamma för alla.
Fritiden bör i stället utmätas åt var och en i
förhållande till förmågan att omsätta fritiden i
prestationer av något slag. Härvid bortses givetvis från
den för rekreation nödvändiga fritiden. Det finns
t.ex. personer, som använder sin fritid till
intensivt studiearbete eller någon konstnärlig
verksamhet m.m. Sådana personer skulle beredas
möjlighet till avlönad fritid i betydligt större
utsträckning än andra, som bara använder fritiden
till förströelse och vila. Fritiden måste sättas i
förhållande till varje människas verkliga
arbetsinsats. Vad det sociala framåtskridandet bör
innebära på fritidens område är: möjlighet för vissa
enskilda till mera fritid för att få utlopp för sin
speciella förmåga i olika hänseenden. Däremot
utgör ett allmänt inknappande av arbetstiden
utöver en viss rimlig gräns, som bestäms av
behovet av rekreation, ingen vinst — snarare skulle
en sådant åtgärd leda till allmänt förfall. Vad
människan innerst eftertraktar är inte sysslolöshet
i största möjliga utsträckning utan utlösning för
sina krafter genom arbete, genom personliga
insatser. Att i fråga om fritiden låta varje
människa komma till sin rätt kan inte betyda något
annat än att var och en bereds möjlighet att
förverkliga sig i förhållande till sin förmåga.
Rättvisan kräver här största möjliga differentiering.
Det låter paradoxalt men sanningen är, att den
verkliga likheten i rättigheter endast nås genom
att olikheterna människorna emellan noga
iakttas och olika behandling tillämpas på grundval
därav.
Den politik, som endast inriktar sig på de
statiska värdena, skall en dag finna sig ställd inför
den omvärderingskris, som framgår ur
krissituation II. Det är en traditionell men icke desto
mindre oriktig föreställning, att folket slår sig till
ro med "bröd och skådespel". Möjligen kan det
sista ledet i sammanställningen visa sig vara av
en viss effektivitet. Vi har tidigare framhållit hur
just surrogatspänning uppnås genom bio och
olika slags raffel ("skådespel"). Emellertid torde
omvärderingskrisen icke i full utsträckning kunna
hejdas med dylika medel.
Vi kan sammanfatta våra resultat så, att vi har
utskilt två slags värden och konstaterat vissa
regler för en värdeutveckling. Denna syns
utmynna i en omvärderingskris. När en sådan
inträder gäller det i vilken form spänningen
upplevs, vilka bärare av dynamiskt värde vi stöter
på. Alltför ofta har de dynamiska värdena
kommit till oss i form av nationella våldsideologier.
Det avgörande för oss är, att vi i
omvärderingskrisen finner de dynamiska värdena, där de icke
bär kriget i sitt sköte. En sådan riktning har
angivits på tal om arbetets egenvärde. Även andra
vägar finns att beträda.
Kurs i kärnfysik, redigerad av Sigvard Eklund och
Ollie Källräck. Teknisk Tidskrifts förlag, Stockholm
1947. 112 s., 120 fig. 12 kr.
Boken innehåller 16 uppsatser, vilka är bearbetningar av
föredrag, hållna vid en av Tekniska Fysikers Förening
anordnad kurs i kärnfysik våren 1946. Det må först som sist
sägas, att det var ett synnerligen lovvärt initiativ, som togs
i och med anordnandet av denna kurs. Den fyllde utan
tvivel ett visserligen ej så länge känt men dock stort behov.
Från att ha varit en av ett fåtal odlad, ganska exklusiv
vetenskapsgren kom kärnfysiken efter atombomben i ett
slag att stå i centrum av intresset. Efterfrågan på
litteratur, inte enbart populärvetenskaplig, utan även sådan av
vetenskaplig översiktskaraktär, gjorde sig starkt gällande.
Då översikter av kärnfysiken i dess helhet eller avsnitt
över huvud taget har varit och är både sällsynta och
svåråtkomliga eller föråldrade, på svenska språket nästan
obefintliga, har den nu föreliggande publikationen flera stora
uppgifter att fylla.
För att den gör det borgar den långa raden av
föredragshållare och skribenter, båda svenska, norska och danska,
var för sig specialister på de behandlade ämnena. Det
skulle bli för vidlyftigt att här gå igenom alla uppsatserna
i tur och ordning. Endast en uppsats skall nämnas,
inledningsartikeln av professor Oskar Klein, som varmt
rekommenderas den som önskar en helt kort men rakt på sak
gående översikt av kärnfysiken. Risken är sannolikt
ganska stor för att läsaren skall få så stort intresse för ämnet,
att han genast tar itu med specialuppsatserna.
Givetvis måste en kurs av förevarande slag både till syfte
och med hänsyn till den för föredragen tillmätta tiden
vara starkt begränsad, men det hade förvisso endast varit
till fördel, om författarna hade givits eller tagit tillfället
att vid bearbetningen göra uppsatserna fylligare både till
form och innehåll, eventuellt med tillgripande av annan
stilsort. Uppsatssamlingen skulle härigenom blivit mera av
lärobok och mindre av kompendium.
Problemen kring atombomben har fått ett relativt litet
utrymme, knappast större än vad som motsvarar dessa
problems rent vetenskapliga betydelse. Man kan dock
räkna med, att den som deltagit i eller läst denna
kärnfysikkurs får på detta område större behållning av läsningen
av den officiella amerikanska rapporten om atombomben.
I detta sammanhang bör påpekas, att ett område av
särskild vikt för atomenergiforskningen och av stort
vetenskapligt intresse — neutronfysiken — kunde ha ägnats ett
särskilt kapitel. För övrigt är kärnfysikens olika grenar
väl representerade. Litteraturanvisningar finns såväl i de
olika uppsatserna som i slutet av boken. Hänvisningarna
till originalarbeten är få men kan av den intresserade
kompletteras med de ofta mycket fullständiga
litteraturförteckningarna i de citerade specialöversikterna och tabellerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
