Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Brittisk meteorologi, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(510
TEKNISK TIDSKRIFT
efter ett t.ex. tryckkänsligt element. Då ger tidintervallet
mellan den fasta kontakten och den rörliga ett mått på
trycket. Genom att dela upp omkretsen i tre sektorer kan
tryck, temperatur och fuktighet indikeras på samma varv.
Radiomeddelandet upptas sedan på en kronograf i en
avpassad tidskala. Den andra principen tillämpar variation
av frekvensen hos radiosändningen allt efter variationen
vid de meteorologiskt känsliga enheterna. Eftersom
frekvensen hos en elkrets är bestämd av dess kapacitet och
induktans, kan man variera den genom att låta en eller
flera av dessa faktorer förändras i överensstämmelse med
det meteorologiska elementet. Olika utföranden tillämpas
därvid i olika länder.
Den brittiska radiosonden består av en cylinder, 19 cm
lång och 14 cm i diameter, vilken rymmer radiosändaren
med dess låg- och högspänningsbatterier m.m.
Anordningarna för tryck-, temperatur- och fuktighetsbestämningen
är monterade på yttersidan och utbytes lätt vid skada. Den
uppåtgående rörelsen hos radiosonden driver en
"väderkvarnspropeller", som påverkar en roterande
strömom-kastare, vilken turvis inkopplar de meteorologiska
elementen till radiosändaren. Mätningen av atmosfärstrycket sker
med en aneroidbarometer. Utvidgningen hos kapseln allt
efter trycket förskjuter en järnarmatur i förhållande till
polerna hos en U-formad järnkärna, varvid induktansen
hos slingorna runt kärnan ändrar sig.
Temperaturmätningen sker även den genom induktansförändring, men
järnarmaturens rörelse åstadkommes med hjälp av ett
bimetallbleck, böjt i cirkel. Bimetallen består av mässing
och invar. Mätning av fuktigheten hos atmosfären
verkställes med guldslagarhinna, som i likhet med t.ex. hår
utvidgar sig för högre fuktighet och sammandrar sig för
lägre. Guldslagarhinnan är dock känsligare, då den
snabbare följer fuktighetsväxlingarna. Hinnans
längdförändring med fuktigheten låter man påverka en elmagnet på
samma sätt som trycket och temperaturen, nyss beskrivet.
Hygrometrar av denna typ är användbara vid måttliga
temperaturer men vid temperaturer under — 25°C på de
högre höjderna är de på grund av slappheten hos hinnan
Fig. 1. Ballong med utrustning för mätning av temperatur,
tryck och fuktighet.
Fig. 2. Ballongens rörelse följes per radio på marken.
mindre tjänliga. Man måste därför ibland använda sig av
en frostpunktshygrometer, vilken beskrives längre fram.
Bottenplanet hos stratosfären över England torde ligga
7—16,5 km över havsytan, och temperaturen beror i
någon mån av hur denna höjd växlar. Luftens temperatur
samt fuktighet o.d. kan naturligtvis även undersökas i
flygmaskin. Spitfires nådde upp till ca 13 km under kriget.
Även längdflygningar företogs på olika höjd, t.ex. på ca
550 m vid 950 mb eller 5,5 km vid ca 500 mb. Flygrutterna
kunde vara 2 500 km långa och företogs i Halifax-plan
med specialtränade meteorologer. Instrumenten omfattade
torr- och våtkuletermometrar, en speciell
aneroidbarometer och höjdmätare. Vindhastighet och riktning
bestämdes av planets drift. En speciell eltermometer användes
med en noggrannhet av omkring 1/4°C. Instrumentet är
värdefullt för mätning på höjder upp till 13 km.
Många meteorologer anser upplysningar om
förhållandena vid höga höjder vara av stor betydelse. De
synoptiska kartorna för de övre luftlagren konstrueras dock på
ett säreget sätt. I stället för att upprita isobarer vid en
konstant höjd, är det brittisk praxis att dra isonivålinjer
vid ett konstant tryck. Tryckplanen, som valts, anger 1 000,
700, 500 och 300 mb. Man får en tredimensipnell
framställning av förhållandena, och luftmassornas växlingar
kan följas bättre. De högre luftlagrens bedömning är av
stort intresse för flygtrafiken.
Dobson och Brower har nyligen utarbetat en
frostpunktshygrometer. Den utgöres av en kopparkopp, monterad
över en termosflaska med bensin, som kyles av kolsyresnö.
Med hjälp av en pump kan bensinen kyla koppen. Den
övre ytan av koppen betraktas i ett mikroskop, och
kylningen pågår, tills frost börjar uppträda. En eltermometer,
antingen ett termoelement eller en av motståndstyp, är
inbäddad i koppen och änger temperaturen, när
frostbildningen börjar. I praktiken håller man en liten bottensats
av frost, och temperaturen justeras så att mängden
kristaller synes hålla sig konstant. Uppvärmning kan därvid ske
med hjälp av en liten uppvärmningsspiral. I en modifierad
konstruktion äger indikering rum medelst en fotoelektrisk
cell. Ett ljusknippe riktas snett mot ytan av koppen och
ljuset, skuggat av frostbeläggningen, riktas på cellen. Ett
konstant värde på mikroamperemetern hos fotocellen
anger ett jämnt förhållande hos frostlagret.
Upp till stratosfären ligger frostpunktstemperaturen föga
under lufttemperaturen, indikerande en tämligen hög
fuktighetsgrad, men i stratosfären stiger lufttemperaturen och
frostpunkten sjunker hastigare än förut. Vid omkring 2 km
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
