Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Insänt: Arbetets nifogande i personligheten, av Evald Beckman och Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(512
TEKNISK TIDSKRIFT
Var finnes ledningen? Enligt förf:s schema isolerar
meningsskiktet förmågan från energin. Vore del icke
naturligare att ansluta förmågan till energin och lägga meningen
överst hos individen? Samt förbinda meningsskikten
horisontellt, då energier och förmågor icke utan vidare kan
sammanföras som kalorier och hästkrafter i ångpannor
och maskiner?
Motiveringsskiktet kommer då emellan funktionsskiktet
och arbetsobjektet, vilket kan synas abstrakt. Men det är
väl dock i motiveringsskiktet, som av förf. berörda
spänningar, konflikt och vakuum, skola äga rum?
Förf. anser motiveringen hänföra sig till i stort sett
ekonomisk vinst och socialt hävdande. Samma sak angavs på
sin tid i Aldéns "Medborgarkunskap"’ ungefär sålunda (fritt
ur minnet) "Gottgörelse för arbetet utgår dels i form av
anseende, dels i form av lön. Sålunda åtnjuter en
riksdagsman i första kammaren ingen lön men stort anseende,
under det att bödeln uppbär relativt hög lön men intet
anseende." Med en modernare formel torde både materiell
ersättning och personligt hävdande kunna sammanfattas
såsom en vinst i trygghet från fruktan för tillvaron. Man
kommer hastigt till ett känslomotiv. Eftersom även den
sorglöse känner hunger måste man ifrågasätta, 0111 icke
motiveringen — när den prövas — slår igenom till
energi-skiktet, så alt det är drifterna, som spelar orgelverket.
Beroende därpå att vid stigande arbetsfördelning behov
och tillgång i allt lägre grad kan utjämnas inom individen
genom direkt tillgång till naturen.
Arbetets infogande i personligheten granskas metodiskt
endast för de fall, som förutsätta, att lönen synes den
arbetande tillfredsställande i förhållande till arbetet samt
det senare normalt, för svårt eller för lätt i förhållande
till förmågan. Alternativet, att starkare ekonomisk eller
social motivering saknas, anföres endast som "tänkbart",
enär då antingen handlingen anses utebli eller ock
tillfredsställande motivering hämtas ur ett vanehandlande,
benämnt ritual. Detta, som dock upptar större delen av
avhandlingen, synes mindre närma sig religiös pliktkänsla
(uppskjuten lön?) än resignation. Ej Ibsens livslögn, ej
heller "als-ob-filosofi", kanske en "essens", som förändrar
den oundgängliga "existensen" av givna personlighets- och
arbetskombinationer. Ritualens förhållande till
energiskik-let är oklart. Den synes emellertid i vissa fall vara en
egenskap, som tillskjutes arbetet, i andra ett perpetuum mobile,
som utfyller motiveringen, när arbetet motsvarar förmågan,
t.ex. politiskt arbete (vid sidan av yrket), som efter behag
synes kunna utfylla motiveringen eller prestationen, båda
eller intetdera. Hobbys, religionens och
världsåskådningens roll beröres, men mindre arbetskraftens rörlighet,
behov och tillgång av arbetskraft, omskolning, tävlan ocli
disciplin, vilka faktorer här står på vakt. Disciplinen
håller vanligen så länge tävlan varar.
Lönea v vägningen mellan yrkes- och tempoarbetaren, som
kräver pekuniär ersättning för enformigheten, vore en
intressant prövosten.
Dr Ahlberg torde ha rätt, när ban icke kan komma
ifrån, att med industrialiseringen följer en — visserligen
agitatoriskt överdriven — psykisk utarmning av arbetets
egenvärde, som inga löneökningar, ingen reduktion av
arbetstiden kan erbjuda någon fullgiltig kompensation för,
men anser möjlighet föreligga att höja detta egenvärde
genom fruktbart samarbete mellan företagsledning och
arbetare. Sjövalls satser om önskvärdheten av spänning
samt 0111 att utförandet av arbetet alltid innebär
övervinnande av motstånd, är härvid aktuella. Det bör emellertid
beaktas, att tillfredsställd hunger icke i regel leder till
jämvikt, till dådlös mättnad, utan ofta — dialektiskt —
till ökade krav i oberäkneliga riktningar. Det är då, som
enligt Sjövall "det blottlagda energiskiktet" ropar på
världsåskådningen och tillfredsställes med en ritual för
att förekomma inflation. ("Proletärer och kapitalister i alla
länder, förenen Eder för freden.") Skulle detta kunna gälla
även striderna på arbetsmarknaden. Skulle icke många —
särskilt bland dem, som av känslighet för sin frihet ickc
vilja ta vare sig motiverade eller omotiverade order —
för alt få ha något privat område avvisa världsåskådningen
som erkänd ritual?
Psykoanalysen är en god sele, men handen i tömmen
efterlyses.
Det är kanske ett gott kriterium på all den av förf. till
slut eftersträvade rätta arbetsanpassningen ocli
-spänningen nåtts, att den ger plats för hysandet av en
världsåskådning, om än icke för skapande insats på detta område,
som förf. fordrar.
Det är oklart, 0111 sistnämnda fordran eller önskan av
förf. ställes beträffande allt arbete, eller endast
beträffande det missanpassade för ernående av normal
"materiell" energiinsats. Det är också oklart, om förf. avser att
arbetsresultatet i varje fall skall vara av skäligt
kultur-skapande art eller om det endast gäller att rituellt
"förvända" arbetarens syn dithän. Det sista kan väl knappast
kallas "personlighetens integrering" ens 0111 det förenas
med skapande insats på världsåskådningarnas skiftande
fält.
Nödvändigheten av att tillse — jämte full sysselsättning
— alt varje arbetsobjekt har ett egenvärde såsom
kultur-skapande synes man icke komma ifrån. Om detta iakttas,
blir kanske meningen eller motiveringen i ordern icke
något centralt problem. Evald Beckman
Min uppsats tar huvudsakligen upp arbetets problem ur
individens synpunkt. Detta hindrar inte att den även får
betydelse för arbetsledningen, överstelöjtnant Beckman
synes emellertid alltför mycket skjuta en sådan fråga i
förgrunden som ordergivningen. Mitt bidrag på denna
punkt torde dock vara otvetydigt, nämligen att
motiveringen i en order så vitt möjligt bör anpassas efter
arbetaren. Men vad som är viktigare att beakta i*detta
sammanhang är, att vilken mening ledningen än inlägger i sina
order eller åtgärder, kan dessa få en belt annan innebörd
eller motivbildning hos de anställda. Ledningen bör
därför psykologiskt klarlägga situationen för sig och i
möjligaste mån förutse den psykologiska verkan hos arbetarna
av sina åtgärder. Därmed framhäves, att meningen är och
förblir det centrala hos individen — oavsett ordergivaren
ger någon motivering eller ej.
Mina båda frågescheman 0111 handlingslivet utgår hela
tiden från handlingen som den objektivt, beteendemässig I
givna faktorn. Någon bristande kongruens synes
härvidlag icke föreligga. Handlingen analyseras och återföres till
olika personlighetsskikt. Beckmans exempel från
kommittéväsendet berör helt andra problem, vilka måhända kan
hänföras till den s.k. rationaliseringen.
Till klarläggande av begreppet meningen må framhållas,
att denna endast utgör ett intellektuellt uttryck för att del
råder samband mellan våra handlingar och våra behov.
Det är sålunda behoven som ger våra handlingar mening.
Vanligen gör vi oss reda för meningen endast i sådana fall
då vi tvekar mellan olika behov eller när vi inte har någon
mening alls i vårt liv.
Spänning, konflikt och vakuum kan givetvis icke
lokaliseras till något bestämt skikt. De betecknar tillstånd hos
hela personligheten.
Beckman framhåller, att jag endast granskat de fall, då
lönen förutsättes vara tillfredsställande för arbetaren. Men
genom att påvisa den process, som ger arbetet ett
egenvärde, har jag tvärtom ådagalagt möjligheten av ett sådant
fall, att ett arbete utföres trots en mindre tillfredsställande
lön (jämför mitt förmodande om pensionärer!)
Slutligen vill jag framhålla, att min uppsats i väsentliga
avseenden utgör ett presenterande av ett problemkomplex.
En del av problemen utredes men en del endast
konstateras. varigenom uppsatsen främst får karaktären av en
inledning. Det återstår alltså flera frågor att ta upp mera
i detalj. Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
