Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Sträck- och brottgräns hos varmvalsade rundjärn, av Åke Holmberg - Standardiseringsarbetet i Frankrike, av P Salmon - Samverkan mellan betong och stålbalkar, av Sigurd Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 september 19A7
725
värdeskurvorna i fig. 1 är kurvskaran, fig. 2, härledd.
Denna visar för olika stålkvaliteter den sökta inverkan av
järndiametern på relationen mellan sträckgräns och
brottgräns. Det ligger i sakens natur, att fig. 2 inte får betraktas
som en källa för exakta upplysningar. Den ger
förhållandena för ett genomsnitt av ett material, som med
nödvändighet måste visa stor spridning.
I fig. 2 äro även inlagda linjer motsvarande de
minimi-värden för sträck- och brottgräns, som av statliga normer
och granskande myndigheter förutsättas gälla för resp.
St 37, St 44 och St 52. Dessa äro inlagda som jämförelse,
och jag avser inte att inleda någon diskussion om
normernas lämplighet. Kan det här lämnade materialet likväl
komma till användning för sådant ändamål, är detta
naturligtvis endast till fördel.
Standardiseringsarbetet i Frankrike. I Frankrike
brukar man säga att standardisera det är att "definiera",
"förenhetliga" och "förenkla". Dessa tre ord har vart och ett
sin speciella betydelse, som det kan vara skäl att förklara,
därför att de visar den systematiska karaktär som
utmärker det franska standardiseringsarbetet.
Definiera betyder att steg för steg exakt specificera varje
sak, varvid man börjar med att fastslå de termer, som skall
användas, de klassifikationer som härrör från dessa termer
och de försöksmetoder med vilkas hjälp man verifierar
dessa karakteristika. Man ser hur de olika elementen i
detta slags standardiseringsarbete är förknippade med
varandra allt ifrån det allra första elementet, som är ett enkelt
ord, ända fram till det mest komplicerade, som är den
slutgiltiga produkten med alla dess egenskaper i fråga om
kvalitet och ändamålsenlighet. I Frankrike behandlas vart
och ett av dessa problem för sig. Det finns normer för
terminologin, för klassifikationen, för de symboler som
skall användas, normer för enheterna, för de olika
försöksmetoderna etc. varvid varje sådan följd av normer
bildar ett så perfekt samordnat system som möjligt.
Förenhetliga innebär att fastställa de dimensioner och
toleranser som behövs för att trygga utbytbarheten hos
produkterna. Här finner man teoretiska normer, såsom
de internationella normerna för toleranser och passningar
av hål och axlar liksom normerna för SI gängor.
Förenkla är att utesluta sådana typer som inte behövs
för tillfredsställandet av allmänhetens legitima behov.
Grunden för detta standardiseringsarbete är även här en
internationell standard, nämligen normtalen. Med dessa
som utgångspunkt kan man verkställa den fullständiga
standardiseringen av en produkt genom att bland
norm-talen välja ut just dem, som passar för denna produkt.
Man finner på så sätt i terminologinormen de ord som man
behöver, i symbolnormen de symboler, soin man bör
använda, och i en annan norm de försöksmetoder som
motsvarar de egenskaper, soin det gäller att precisera, och i
tal- och enhetsnormerna det som erfordras för att i siffror
uttrycka de givna karakteristika.
I Frankrike är detta arbete fördelat på kontor, som i
princip är anknutna till producenternas branschföreningar.
Uppgjorda förslag utsänds som enkät vilken besvaras av
alla intresserade, speciellt av förbrukarna. Slutligen
underställs resultaten av denna undersökning de officiella
myndigheterna för officiellt statligt godkännande.
Det är den här beskrivna arbetsmetoden som ligger till
grund för det franska standardiseringsarbetets
organisation. Grundvalen för denna organisatoriska byggnad bildas
av ett trettiotal standardiseringskontor som inom vart och
ett av industrins och jordbrukets verksamhetsområden
utarbetar förslag till normer. Alla dessa förslag sänds till
Association Francaise de Normalisation (AFNOR) som
granskar det utförda arbetet, sänder ut rundfrågor och
jämför de olika yttrandena för att samordna dem och
sammankallar kommittéer, där de olika synpunkterna
diskuteras. Därefter sänds det slutgiltiga förslaget till kom
missarien för standardiseringsarbetet som är bemyndigad
att definitivt anta förslaget såsom representant för franska
regeringen. Ävenledes är denne i regeringens namn
bemyndigad att intressera industrin att tillämpa de officiella
normerna och att genom lämpliga åtgärder underlätta deras
tillämpning.
Denna arbetsgång och denna organisation, som
förskriver sig från det senaste kriget, har gjort det möjligt att
effektivt fullfölja det franska standardiseringsarbete, som
redan tidigare hade igångsatts med gott resultat.
Förteckningen över de franska normerna upptar mer än
2 300 normer och ännu ett stort antal håller för närvarande
på att utarbetas inom de mest skilda områden. Även om
det mekaniska området som också omfattar bilbranschen,
flyget, skeppsbyggeriet, järnvägarna etc. är den del av
tekniken som erbjuder de största möjligheterna i fråga om
standardisering, så finns det andra lika betydelsefulla
verksamhetsområden för standardisering, t.ex.
byggnadsindustrin, framställningen av hushållsartiklar, stål- och
metallindustrin, träindustrin, pappersT och glasindustrin samt
textilindustrin, elektrotekniken, de fasta och flytande
bränslena, jordbruket och jordbruksmaskiner,
filmindustrin, färgindustrin etc. Alla dessa olika industrier arbetar
energiskt på den standardisering som med all rätt betraktas
som ett av de effektivaste medlen för att återuppbygga
landets ekonomi. P Salmon
Samverkan mellan betong och stålbalkar. Broförsök
med huvudbalkar av stål helt eller delvis kringgjutna med
betong har gjorts dels vid Laboratoire de 1’Institut
Tech-nique du Båtiment et des Travaux Publics i Paris, dels
på färdiga broar. Därvid har det resultatet uppnåtts, att
samverkan mellan betongen och stålet kan påräknas.
Laboratorieförsöken omfattade sju brotyper; varje bro
bestod av två differdingenbalkar med platta av armerad
betong, med spännvidden 7,7 m, bredden 1,45 m och
höjden 0,542 m. Graden av betongens kringgjutning kring
balkarna, de fastsvetsade förstärkningarna på balkarnas
undre flänsar liksom plattans förankringssätt vid de övre
flänsarna varierades. Försöken bestod av böjnings- och
avskärningsförsök.
De verkliga broarna var av principiellt samma typ som
laboratoriebroarna. Fig. 1 visar de olika brotvperna med
Fig. 1. Nedböjning vid olika
belastningar. - draget stål,
–-tryckt stål,.....tryckt
betong, ..... uppmätta
nedböjningar, –––-teoretiska
nedböjningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
